Diskussion: Sagan om Ringen- Vecka 2

Ännu en vecka har passerat(ursäkta, men vart tar tiden vägen?) och just för tillfället betyder det att jag och ni ska ha läst fram till 'Flykten till vadstället' i Sagan om Ringen. Ännu en gång kommer mina frågor likna Emelies eftersom våra hjärnor verkar komma från samma fabrik och alltså fungera likadant(inget illa ment Emelie, du vet att jag älskar dina störda tankar).

 

Den här veckan är jag dessutom färdig med kapitlet på rätt dag! Det är ju helt otroligt.

 

1. Vi har blivit introducerade till en hel del nya karaktärer den här veckan. Några av dem kommer vi troligtvis inte se så många fler gånger, medan andra troligtvis kommer finnas kvar ett långt tag framöver. Vad tycker ni om Tom Bombadil och Aragorn (eller Vidstige om man nu gillar det namnet, vilket jag inte gör)? Finns det någon annan ny karaktär som ni verkligen gillade?

 

Tom Bombadil är knäpp. För det första pratar han ofta om sig själv i tredje person och han går klädd i helt galna kläder. När de beskrev hans blå byxor och gula skor(har jag för mig att det var) så satt jag bara och tänkte på en tecknad tomte som jag sett i någon film någon gång, som dessutom såg helt galen ut. Jag gillar inte riktigt Tom och ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Det kan ha att göra med att han är som en duracellkanin och det enda jag kan se framför mig är hur han studsar runt som en galen tok och slår  huvudet i taket för att han studsar så högt. Det står aldrig i boken att han gör så, men jag kan fortfarande se det väldigt tydligt framför mig eftersom han alltid är överenergisk och överentusiastisk. 

 

Tom är mycket gammal och fanns innan skogen och allt som finns i den skapades. När jag läste fick det mig lite att tänka på Gud. Fast sedan kom jag istället att tänka på Tolkien. För Tolkien är ju på sätt och vis Sagan om Ringens gud eftersom det är han som har skapat hela den världen. Därför kunde jag inte få tanken ur mitt huvud att Tom kanske ska varaTolkien. Att Tolkien skapade sig en egen liten karaktär inuti sin egen bok. Det verkar sannerligen som att jag var full eller hög när jag tänkte den tanken.

 

Vidstige/Aragorn gillar jag däremot riktigt mycket. Fast varför var de tvungna att ge honom namnet VIDSTIGE?! Innan jag fick veta att han hette Aragorn( när jag fick veta det så fick jag ansiktet från filmen framför mig istället) så trodde jag ärligt talat att han var en 90-årig gammal surgubbe med krokig rygg och träkäpp. Det är ett fruktansvärt namn. Speciellt eftersom han heter Strider i den engelska utgåvan. Åhh, frustration.

 

I vilket fall som helst så gillar jag honom som karaktär då han känns lite som en ensamvarg. Han är dessutom mystisk och jag väntar på att få lära känna honom bättre. Han vet  mycket och känns beskyddande. När han började umgås med hobbitarna förstod man hur lite de egentligen visste om vildmarken.

 

Den gamla gubben ser ut som en Vidstige medan namnet Aragorn får mig att tänka på mannen här ovanför som är mycket snyggare än en Vidstige.

 

2. Vad tycker ni om beskrivningarna?

Den här veckan har jag faktiskt då och då haft stora problem med beskrivningarna. I de flesta böcker har jag lätt för att se saker och ting framför mig. Tyvärr har jag verkligen fått kämpa med att få några bilder i huvudet den här veckan. Det har dels med att göra att det pratas mycket om väderstrecken. När de nämner att något ligger åt norr så kan jag inte rita upp en bild i huvudet. Dessutom vandrar de i sänkor,dalar, på kullar och över krön hela tiden och det gör att jag aldrig får någon bra bild i huvudet. Det irriterar mig och gör att jag får slita för att ta mig igenom beskrivningarna när jag egentligen borde njuta. För jag vet att beskrivningarna egentligen är väldigt fina. Det är bara det att jag inte kan fantisera ihop en bra bild.

 

3. Vad tycker ni om sångerna och alla språk som nämns?

Sångerna tycker jag inte om särskilt mycket, av samma anledning som Emelie. Jag får inte till någon bra melodi och jag sitter hela tiden och letar efter dolda budskap. Det går inget vidare. Det slutar ofta med att jag bara läser texten och fattar själva huvudinnehållet av sången.

 

Alla språk som nämns gör mig däremot väldigt entusiastisk, men det är nog bara för att jag är en väldigt nördig humanist. Jag älskar när de pratar om gamla språk och alvspråk och vad det nu finns mer. Sagan om Ringen är ju faktiskt väldigt känt för att ha ett eget språk och många anhängare som kan tala det. Jag älskar att Tolkien faktiskt har suttit ner och skapat egna språk för de olika sorters varelserna som lever i hans värld. Att de dessutom är så pass utvecklade att folk kan lära sig dem är ju bara underbart!

 

4. Hur känner ni för de svarta ryttarna?

På ett vis älskar jag de svarta ryttarna och det är för att de gör så att det faktiskt blir lite spännande. Man sitter hela tiden och tänker att Frodo och hans vänner verkligen inte borde slå läger eftersom de svarta ryttarna kommer hinna ikapp. Det gör mig lite stressad eftersom jag vet att de jagar honom och kan hitta honom när som helst. Dessutom skrämmer de mig lite och speciellt nu under den sista sidan på det sista kapitlet som vi skulle läsa. Visst har de inte gjort något riktigt farligt än, men det är ändå läskigt att veta att de förföljer honom och vet precis vart han tar vägen.

 

Har ni något mer att tillägga får ni självklart göra det! Annars är det bara att fortsätta läsa:)

 

/Anna(:

 

 

Tom fick jag tyvärr aldrig riktigt något grepp om. Det är inte så att jag ogillar honom, men jag tyckte inte riktigt om att läsa scenerna där han var med. Däremot älskar jag Aragorn, och håller med dig om att namnet Vidstige är förfärligt, haha.

Jag har också lite svårt med beskrivningarna. Och endel av dem tyckte jag var aningen för långa. Så det kändes mycket som man bara satt och läste en stor klump text. Men jag gillar fortfarande Tolkiens språk väldigt mycket, och han gör väldigt fina beskrivningar enligt mig.

Sångerna är faktiskt något jag gillar. Jag tycker de ger mycket liv till berättelsen och jag älskar att läsa dem!

Och de svarta ryttarna är SUPER CREEPY. Jag vill hela tiden skrika åt Frodo och de andra att akta sig och sluta tända dumma eldar för då kommer de, haha.

Jag gillar Tom Bombadill och tycker det är väldigt synd att han inte är med mer eller ens i filmen, vilket jag fick höra av sambon att det var många som reagerade på när filmen kom ut. Han är så skön!
Aragorn har varit en av mina favoriter sedan filmerna men ja, beskrivningen av honom får det verkligen att låta som om han är urgammal, krokig och hemskt butter.

Beskrivningarna har jag för det mesta inga problem med alls men däremot sångerna hoppar jag gärna över. Jag tycker inte de tillför jättemycket så då läser jag dem helt enkelt inte.

Ja, svarta ryttarna tycker jag mestadels är hemska och precis som du känner man sig lite jagad när man läser och tycker att "Nej, det kommer ta längre tid och då hinner de ikapp"..

Jag gillar Tom, och det är väldigt synd att han inte är med i filmen... Det hade varit kul att se! Aragorn älskar jag, han är en av mina absoluta favoritkaraktärer, men jag håller med om att namnet Vidstige är förfärligt... Kan de inte kalla honom Aragorn i boken istället?! Jag gillar beskrivningarna och kan se allt framför mig, men jag brukar strunta i vädersträcken - jag tänker mig nämligen att de går åt helt andra hållet, hehe... Sångerna kan vara fina, men ibland lite långa (när man vill veta vad som händer sedan i boken, haha). Jag älskar alla språk som nämns, det gör boken så mystisk och... Verklighetstrogen på något sätt! Jag tycker de svarta ryttarna gör boken väldigt spännande, så av den anledningen gillar jag dem, men jag skulle inte direkt vilja stöta ihop med dem i skogen...

Haha, Aragorn/Vidstige är ju typ 90 år (kommer inte ihåg exakt men han är bra gammal iaf).
Tom Bombadill är en av mina favoritkaraktärer i boken! Kan eventuellt bero på att jag själv gillar att springa runt som en tok i skogen och prata för mig själv. Gillar hans skumma tjej också (Hjortrongull heter hon va?). Jösses, det var läääänge sedan jag läste Sagan om Ringen, jag kanske borde passa på nu när en massa andra människor gör det :)

Hej, Anna! :’)

1) Tom Bombadil verkar vara en halvmärklig typ, en som är uppe i sitt eget och inte riktigt har fötterna på jorden. Jag tycker det är väldigt intressant att Tolkien aldrig klargjorde exakt vad Tom är för slags typ. (För det gjorde han väl inte?) Han var, enligt Frodo, varken hobbit eller storvuxen – och uppenbarligen inte alv. Och detta i samband med att han är sjukt kry för att ha levt så länge gjorde mig ännu mer nyfiken, liksom misstänksam, på honom som karaktär. Lite oberäknelig (speciellt i det stycket där han blev tyst under en lång tid), men ändå pålitlig (när han räddar dem från kummelgastarna). Jag tror det finns mycket mer att hämta hos Tom Bombadil, även om jag tvivlar på att vi får reda på mer än så. Duracellkanin kan jag dock instämma i – galet snabb typ! – även om det är en mycket intressant tanke du har angående att Tolkien skapade sig själv i Tom. Hrm, värt att reflektera över! Även om jag inte precis kan tillägga något om saken..

Jag älskar inte själva karaktärerna utan mer namnen Kubb och Nubb – så himla roliga namnspel. Under läsningen av Sagan om ringen märkte jag att det var just det jag saknat från Bilbo (där dvärgarna heter rimnamn som Oin och Gloin, Dvalin och Balin etc.), så jag blev extra glad när jag fick se det här. Annars garvade jag som fanken när jag kom till delen där du föreställde dig att Vidstige var en 90-årig surgubbe. (Tack för skrattet!) Själv tycker jag faktiskt bättre om Vidstige än Strider – gillar att det klingar så naturaktigt och mäktigt. Och vad gäller Aragorn som karaktär så gillar jag det jag sett än så länge – han verkar vara gjort av annorlunda virke jämfört med de tidigare typerna vi stött på. Han känns robust, ärlig och lagom hemlighetsfull. Ser också fram emot att lära känna honom bättre!

2) De – ursäkta språket – jävla väderstrecken alltså! Började med få lite problem med de geografiska bitarna i andra läsveckan, mest för att platserna inte hade någon tydlig riktning. När de skulle ut från Bri satt jag och stirrade på kartorna i evigheter innan jag förstod exakt vart och hur de gick. (Vill ha detaljer så noggrannt i huvudet som möjligt.) Annars tyckte jag om beskrivningarna, även om del var lite väl diffusa för min smak. Hade ingen riktig koll på hur kummelgastarna och liknande såg ut (och det är ytterligare tecken på att jag måste se om filmerna på nytt).

3) Jag gillar sångerna, även om en del bara känns random. Särskilt den om Aragorn älskar jag! (På sidan 220: "Inte allt som är guld måste glittra"-delen, även om den är tusen gånger bättre på originalspråk.) Jag kör på rimningsrytm och håller i huvudet hur Aragorn nynnar i filmerna. Går utmärkt, och hittar en del budskap även om jag glömmer bort dem efter 10 minuter. Kan föreställa mig historierna som finns i sångerna, och det är som små filmer, vilket är rätt charmigt i sin helhet. Sedan håller jag med som med-humanist. Det är otroligt att Tolkien lade ner sådan tid på detta, att studera språk i år för den här berättelsens skull!, och det är det som gör det hela ännu bättre. Mer kärlek liksom! (Önskar dock att jag vore mer engagerad och försökte lära mig alviska..)

4) De svarta ryttarna får mig att vilja pissa på mig. När de kom till Bullen i Krikdala höll jag andan. Kunde så lätt föreställa mig mig själv där, i den situationen. Och jag håller med om det övriga du säger – de medför det konstanta hotet och ängsligheten. Ett bra berättarmedel som lyfter historien avsevärt!

Tack för alla dina synpunkter, Anna!

Lite såhär föreställde jag mig Vidstige i början med alla beskrivningarna (och visste att det var Aragorn): http://www.google.se/imgres?um=1&hl=sv&sa=N&biw=1366&bih=643&tbm=isch&tbnid=0sSHUorRHSPDZM:&imgrefurl=http://www.theshiznit.co.uk/review/the-road.php&docid=M2Lw33QhAYO3HM&imgurl=http://www.theshiznit.co.uk/images/screens/the-road-92a02-large.jpg&w=500&h=375&ei=cgQEUNvBKNT54QTg3_n6Bw&zoom=1&iact=hc&vpx=545&vpy=265&dur=379&hovh=194&hovw=259&tx=119&ty=147&sig=102965568709758526616&page=2&tbnh=142&tbnw=189&start=21&ndsp=24&ved=1t:429,r:14,s:21,i:183

Bilden är på -ack så passande - Viggo Mortensen från filmen 'The Road' (som också är baserad på en bok av Cormac McCarthy - nörden har talat)!

Okej. Vet ej om min kommentar blev skickad via min egen blogg så jag skickar den här med (för säkerhets skull): Jag antar att det egentligen främst är tips på YA-böcker du vill ha? För om vi bortser från det utspelar sig en hel del böcker i Sydamerika, särskilt om vi ser till prisbelönade författare som Gabriel García Márquez, Mario Vargas Llosa, Roberto Bolaño, och Paulo Coelho - som samtliga skrivit ett gäng böcker var. Márquez två mest kända, som ofta också nämns som de bästa böckerna i hela världen, är de som jag är mest nyfiken på, nämligen Kärlek i kolerans tid och Hundra år av ensamhet. Fast han har skrivit en massa, så det är nog bara att välja och vraka! Llosas namn är väl lite mer aktuellt, vilket borde göra att man lätt kan hitta hans böcker i nyskick på bibliotek + bokhandlar och han har bl. a. skrivit Bockfesten och Den stygga flickans rackartyg. Bolaño dog inte för så längesedan och på svenska har bl. a. De vilda detektiverna och 2666 givits ut - men jag tror dessa är lite tyngre att läsa. Särskilt den sista som har 1100 sidor! Paulo Coelho spyr ur sig tusen böcker på kort tid, typ, men jag har hört blandat om honom - antingen älskar eller hatar man. Mycket religiösa inslag, men min kompis älskar honom fastän hon har svårt för sådant. Den boken som brukar höjas lite mer till skyarna (enl. min uppfattning) är just moderna klassikern Alkemisten - som jag har för mig att du köpte. Själv läste jag bara några 10 sidor ur den på engelska och blev lagom uttråkad. Kort är den dock och sjukt lättläst! Av hans titlar är jag mest sugen på Veronica bestämmer sig för att dö (som också filmatiserats – och fått rätt dålig kritik - med Buffy-Sarah Michelle Gellar i huvudrollen). Annars finns den omåttligt populära och kanske lite mer lättlästa författaren Isabel Allende, som skrivit ex. City of the Beasts/Odjurens stad - som är det enda YA-boktipset jag kan ge. Jag har inte läst något av henne själv, men många av hennes böcker finns att hitta i second hand-butiker: Andarnas hus, Ödets dotter och Porträtt i sepia. Äger själv en del av dessa böcker – fast ska göra mig av med dem för att jag inte riktigt prioriterar hennes böcker. (Hehe, jag har faktiskt halvdålig koll på just kontinenterna Sydamerika, Afrika, Asien och Oceanien..) Som sagt, den enda YA-boken är City of Beasts. Hoppas du inte blev alldeles för besviken på min kommentar! :-)

Hej, Anna - igen! Och tack? Själv kan jag säga detsamma om dina inlägg, både de i samband med Sagan om ringen-läsningen och dina recensioner överhuvudtaget. Känns fint på något sätt, engagerat är kanske rätt ord? Nåja. Annars håller jag med - undrar egentligen hur jobbigt beslutet var att ta bort Tom från filmatiseringen? Han var ju ändå med under en "viktig" del (svårt att säga hur viktig bara) i historien. Hahaha. Återigen skrattade jag - kan faktiskt förstå hur lätt det är att få in redan bekanta melodier i rimverser! Själv brukar jag vanligtvis få in Idas sommarvisa i det hela när jag läser andra böcker. Lite sådär fel, som oftast kan jag meddela. xD Angående killen kan jag förstå - han låter lite egen? Du får typ smöra in dig så att han lär dig sitt speciella språk! Vi får väl bara hoppas på att språket inte är i stil med rapparstil eller så. Jag tänker förresten likadant om de svarta ryttarna, och att de andra inte ska sova. Jag menar - de är ju i flykt!!! Sömn är något som borde prioriteras sist, haha. Ack, så fel. Och hahaha - Morden i Midsomer?! Låter ju snarare som en magisk natt i mina öron.

Och attans! Dumme Coelho. Nåja - tur att du hittade en bok att läsa! :'D

Jag har nog inte lärt mig att associera rätt till Morden i Midsomer, okej?! xD