De flesta har vi väl säkert något minne till Twilight. Antingen var man den enda som hatade det, eller så var man, som alla andra, så förälskad av den glittrande vampyren att man inte kunde tänka på något annat. Twilight har dock gett mig så mycket mer än bara en förälskelse i en glittrande vampyr.
Jag är inte helt säker när det var, men jag tror att det var under våren i 7:an. En av mina klasskompisar hade precis läst Twilight, som ännu inte hade hunnit bli superpopulär, och nu tyckte hon att jag också borde läsa den. På den tiden läste jag inte direkt ungdomsböcker,och speciellt inte ungdomsböcker som innehöll kärlek. Trots det lät jag mig övertalas. Och jag ÄLSKADE den (och vi ska inte ens gå in på hur jag överhuvudtaget inte kunde fokusera på mitt eget liv när jag läste "När jag hör din röst")!
Under den här tiden hade jag en klasskamrat som jag umgicks lite med, men vi var inte vänner. Vi var bara i samma "gäng". Jag tyckte inte om henne, och nu i efterhand vet jag att hon inte tyckte om mig heller. Anledningen till det var att vi båda hade fördomar om varandra. Vi trodde båda att den andre var en sådan som hela tiden skulle veta bäst och alltid skulle ha rätt.
Hon läste i alla fall också Twilight under den här tiden, och även hon älskade den. Då hade vi äntligen något att diskutera med varandra, och vi förstod då att den andra inte var så fruktansvärd och faktiskt inte alltid skulle veta bäst. Vi blev riktiga fangirls tillsammans, och vi tipsade varandra om nya saker som vi ville se och läsa.
Det har gått nästan sex år sedan vi läste Twilight för första gången, och vi har varit bästa vänner ända sedan dess. Jag har inte kvar mitt intensiva intresse för Twilight, men jag har fortfarande kvar min bästa vän, och det är jag väldigt glad för! Även om jag inte älskar själva Twilight längre, så kommer jag alltid att vara tacksam för att den förbättrade mitt liv på så många sätt. Och istället för att fangirla över Twilight så fangirlar vi nu istället över en miljon andra saker, som att Jensen Ackles har skaffat Twitter, och hur roligt det där gifsetet med Señor Moriarty på Tumblr är.
Det är inget fel att förälska sig i fiktiva karaktärer och världar, de kan förändra ens liv lika mycket som en kväll ute i den verkliga världen - om inte mer.
(Sedan är ju Twilight också på sätt och vis anledningen till att jag ens började bokblogga, men det är en helt annan historia)
------- Det här inlägget är en del av Fridas bokbloggsmaraton ------- 
