Titel: Här ligger jag och blöder
Författare: Jenny Jägerfeld
Sidantal:252
Betyg: 7/10

Under en skulpturlektion sågar Maja av sig tummen med en elektrisk sticksåg.
Eftersom hon klär sig i svart tror alla,även hennes pappa, att hon sågade av sig tummen med flit.
 Den enda som inte tror att hon gjorde det med flit är hennes mamma.
Anledningen till det kan vara den att hon inte svarar när Maja ringer och när hon kommer för att besöka henne under helgen så är hon inte hemma. Maja vet inte vad hon ska göra.
Är hennes mamma död eller vad har egentligen hänt?
På grund av flisor i foten hamnar Maja på en fest hemma hos grannen Justin, fast han heter egentligen inte Justin.
Justin får Maja att glömma av mamma för ett kort tag. Men mamma Jana är fortfarande borta, vart är hon egentligen?

Tyvärr är jag besviken. Jag hade verkligen,verkligen,verkligen (för att härma författaren) sett fram så himla mycket emot den här boken men tyvärr blev jag besviken. Jag trodde den skulle vara megarolig och hyperbra, men det var den inte riktigt.
Visst småfnissade jag mycket mer än vad jag brukar göra i böcker, men inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra.
Början var riktigt äcklig och fick mig att må lite illa, men på sätt och vis gillade jag det. Att hon bara genom ord lyckades skriva en sådan äcklig beskrivning på när någon sågade av sin tumspets, jag kan säga att jag fick en väldigt klar bild framför mig.
Maja framstod som en väldigt stark tjej enligt mig, hon bröt liksom inte ihop för minsta lilla sak, även fast hon faktiskt var lite ostabil ibland.
Justin/Jens gillade jag väldigt mycket.

Men innan jag säger något mer så tänker jag bara liksom komma med en möjlig förklaring till varför jag inte blev helt förälskad i den. Jag tror att det var fel tidpunkt som jag läste den på. Det blev ju ett stort avbrott i läsningen i runt lite mer än en vecka och det gjorde ju att man kom ifrån och glömde lite i boken. Jag fick inte samma känsla som om jag hade läst den inom en kortare tidsperiod, eller ja, ni fattar.
De sista hundra sidorna läste jag ju liksom ut på mindre än en dag och de var faktiskt väldigt bra!


Bästa med boken: Den var liksom rolig på ett sätt som många andra böcker inte är. Jag gillade att Maja var lite sådär småklumpig också, inte någon helt perfekt barbiedocka.
Sämsta med boken: Att jag trodde att den skulle vara ännu bättre.
Åldersgrupp: Tonåringar men även vuxna
(Det var så länge sedan jag gjorde en recension att jag blev tvungen att läsa en gammal recension för att se om jag skulle ha med något mer^^)

/Anna(:

Just nu läser jag Här ligger jag och blöder(som jag hade mycket höga förväntningar på men som ännu inte lyckas leva upp till dem) och det har varit några roliga citat ibland. Jag vet inte om jag är väldigt svårroad eller något för jag har aldrig suttit och skrattat högt som många andra som läst boken.


Här kommer i alla fall ett som jag tyckte var kul:

Ställde mig och såg in i det gula ljuset på människorna som rörde sig därinne.
Deras upplysta leende ansikten antydde samhörighet och gemenskap.
Kände mig lite som flickan i H.C Andersens berättelse,
hon med svavelstickorna.
Bara att jag hade mina i foten.
Fan.

Här ligger jag och blöder s.59

Har man inte läst boken så är det kanske inte så roligt eftersom man kanske inte förstår.

/Anna(:

Titel: The Vampire Diaries: Uppvaknandet
Författare: L.J Smith
Sidantal:206 sidor
Betyg:7/10
(och ja, mitt batteri är slut i kameran igen, hur kan det hela tiden vara slut?!)

Elena är skolans drottning och hon kan få vem hon vill. Förutom Stefan Salvatore, tydligen. Han är ny på skolan och varje gång Elena försöker prata med Stefan så går han ifrån henne.
Hon förstår inte vad det är för fel på honom och hon bestämmer sig för att göra allt för att få Stefan.
Problemet är att han verkar ha en mur omkring sig som inte går att komma innanför men Elena tänker lyckas.
Han har även ett väldigt trassligt förflutet..

Jag har ännu bara läst första delen i första boken(som innehåller både första och andra boken) och jag är inte särskilt imponerad än.
Det är i alla fall väldigt tydligt att boken inte är som serien. Än så länge föredrar jag absolut Tv-serien.
Man har liksom redan en bild i huvudet av hur Vampire Diaries är så det blir konstigt när man även ska göra sig en ny bild, där Elena dessutom är bitchig och blond.

Som jag kanske inte har berättat så är jag Team Damon och det står jag kvar vid även när det gäller böckerna än så länge. De få gånger som Damon var med i första boken var garanterat de bästa och roligaste. Mer Damon åt folket!

Men jag ger ännu inte upp hoppet och jag tror att de kan bli mer spännande inom en snar framtid, det är kanske anledningen till att de har satt de två första böckerna i en bok. För att man liksom ska fortsätta ändå även om man kanske inte är riktigt övertygad.

Det var ett ställe i boken som jag verkligen tyckte var löjligt.

Sedan såg hon det smala band av siden som låg prydligt hopvikt i ett av hörnen.Hon tog fram det och lät det glida mellan fingrarna. Det var det aprikosfärgade hårband hon tappat andra dagen efter skolan.
Åh, Stefan. Tårarna sved i ögonen och bröstet svällde av gränslös ömhet.Så länge?
Har du älskat mig så länge? Åh,Stefan...
Elena s.120

Jag tyckte att det var väldigt löjligt eftersom det var ungefär två veckor sedan de träffat varandra för första gången. Vilket enligt mig inte är lång tid alls..

Annars en ganska bra bok som man av någon anledning faktiskt inte vill lägga ifrån sig när man väl börjat,man vet inte varför. Kanske är det vampyrernas tankekraft..


/Anna(: