Titel: Gör vad du vill
Författare: Erlend Loe
Sidantal:158
Betyg: 4/10
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Muleum

Julies hela familj har omkommit i en flygplansolycka. De var på väg till Afrika när flygplanet störtade. Julie var inte med för hon var hemma för att plugga. Hennes värld slås i spillror när hon blir ensam kvar i det stora huset, de enda hon har kontakt med är sin kompis, sin psykolog och hantverkaren som jobbar på Julies hus. Julie är 18 år gammal så hon får ta hand om sig själv helt och hållet. Allt blir för mycket för henne och hon bestämmer sig för att begå självmord. Tyvärr misslyckas det och Julie blir ännu mer deprimerad än innan. Hon bestämmer sig för att bara resa bort från sitt hus. Och hon reser med flygplan. Julie flyger världen runt, men för det mesta sitter hon bara på flygplatserna...

När jag fick den här boken förklarad för mig så var det inte alls på detta sättet. Jag fick den förklarad som att Julie skulle stanna hemma hela tiden och bli kär i hantverkaren. Dessutom fick jag förklarat för mig att den skulle vara väldigt rolig. Lite sådär sarkastisk alltså. Den var inte alls som jag trodde. I själva verket stannade hon inte alls kvar hemma och blev kär i hantverkaren. Hon gav sig ut i världen och flög runt hela tiden till olika länder. Dessutom hade hon otroligt deprimerande tankar, så värst rolig var den väl inte om jag kommer ihåg rätt. Visst var den väl lite smått sarkastisk, men ändå.

Jag hörde om den här boken på ett bokcafé och jag blev otroligt sugen på att läsa den. När jag väl plockade upp boken blev jag otroligt sugen att inte läsa den. Den var så himla tråkig i början att jag knappt tog mig till sidan 42, där det äntligen började hända saker. När det väl började hända saker blev den bättre, men fortfarande inte bra. Det var nästan en månad sedan jag läste ut den och jag kom inte ens ihåg vad huvudpersonen hette, så något större intryck gjorde den inte på mig.
 Handlingen var rätt så annorlunda, men jag tyckte ändå att den hade kunnat utföras på ett mycket bättre sätt. Eftersom boken var så kort så kändes allt förhastat och hon bara flög fram och tillbaka mellan olika länder.

Julie var en otroligt deprimerande karaktär, med god anledning då förstås. Hennes familj har omkommit och dessutom misslyckas hon med att begå självmord. Klart man blir deppig liksom. Men på något sätt gillar jag henne inte riktigt. Hon känns lite platt och det är alldeles för deprimerande.

Boken är skriven i dagboksform(frustration,frustration,frustration). Jag klarar inte av böcker i dagboksform. Den här boken och En prinsessas dagbok samma månad gjorde att jag inte orkade fortsätta läsa Mitt klimatkatastrofala liv eftersom den också var skriven i dagboksform. Suck. Dagboksformen drar självklart ner betyget.

Slutet kommer precis som allt annat, utom början, alldeles för förhastat. Jag tänker inte gå in på vad som händer, men helt plötsligt sker en helomvändning och det irriterar mig.

Det här var alltså inte någon superbok och jag tror inte att jag skulle rekommendera den. Visst var den lite annorlunda, men inte tillräckligt bra skriven för att man ska uppskatta det annorlunda. Dessutom var början så dålig att jag höll på att sluta läsa. Enda anledningen att jag fortsatte var för att min kompis läste boken samtidigt och hade lyckats komma förbi den hemska början.

Bästa med boken: Den lite originella idén, även om den inte var så värst bra utförd.
Sämsta med boken: Början som var så himla tråkig!

Läs den om ni vill, men det är ingen bok jag kommer rekommendera till andra.

/Anna(: