Författare: Neil Gaiman

Sidantal: 255

Originalspråk: Engelska

Serie: Nej

 

 

Redan när jag läste första sidan av den här boken visste jag att jag skulle älska den, och i andra kapitlet grät jag så att tårarna sprutade. Jag har aldrig tidigare läst något av Gaiman, men jag blev väldigt imponerad av honom när jag läste den här boken. Det otroligt simpla men ändå kraftfulla språket är det som gör den här boken så otroligt bra. Språket är väldigt lätt att förstå och han använder sig inte av onödigt långa meningar, och trots det lyckas hans språk bli så himla träffande. Jag markerade hur många citat som helst i den här boken eftersom jag tyckte att de var så klockrena och lyckades beskriva precis hur jag själv har känt många gånger i mitt liv. Han lyckades sätta ord på många av de tankar som jag själv inte har kunnat sätta ord på. 

 

Det Gaiman skrev kändes heller aldrig krystat. Ibland kan kloka ord och vackra citat i böcker lätt kännas lite famtvingade och ansträngda, som att författaren försöker för mycket, men så kände jag ALDRIG när jag läste den här boken. Allt var bara vackert och underbart och jag kunde känna igen mig i så mycket. Gaiman lyckades dessutom verkligen fånga hur man ser på barndomen när man är liten, men också hur man ser på den när man har vuxit upp. 

 

Själva handlingen tyckte jag var väldigt intressant, även om jag inte alltid förstod vad som hände. Eller jag förstod ju vad som hände i handlingen, men jag kunde inte låta bli att fundera över vad allt symboliserade och om det som hände verkligen hände på riktigt eller om det bara är någon metafor för något. Den här boken klassificeras ofta som fantasy, men jag tycker mer att det känns som en saga eller sägen. 

 

Det här är en bok som, enligt mig, vinner på att läsas långsamt, så att man hinner ta in alla vackra ord och formuleringar. Jag skulle också rekommendera att ni läser den på engelska, eftersom jag tycker att Gaimans underbara språk förtjänar att läsas i original. Språket är som sagt inte alls svårt heller, så även om ni inte är så vana vid att läsa på engelska så tror jag att ni kan klara av den här. 

 

 

I do not miss childhood, but I miss the way I took pleasure in small things, even as greater things crumbled.
The Ocean at the End of the Lane - Neil Gaiman (s.199)

 

Bästa med boken: Språket och all igenkänning

Sämsta med boken: Det kunde bli lite långsamt ibland, men det hände inte många gånger

 

/Anna(: