Book Haul (20)
Hoppas att ni tycker om den!
/Anna(:
BOKPAKET
Sherlock Holmes x3
Titel: A Study in Scarlet
Författare: Sir Arthur Conan Doyle
Sidantal: 71
Betyg: 5/10
Originalspråk: Engelska
Den här boken är den första som skrevs om Sherlock Holmes och även den första jag läste. Tack vare BBC Sherlock blev jag sjukt intresserad av att faktiskt läsa originalen och började därför från början.
Jag läste den här på engelska och redan där blev det kanske lite fel. Detta är en ganska gammal bok, den är dessutomskriven rätt vetenskapligt och strikt och det gjorde att jag hade ganska svårt att läsa den. Det tog lång tid och det var bara rätt så kämpigt och det drog ner betyget lite (orättvist nog).
Ett annat problem som jag hade med den här berör själva handlingen. I ungefär mitten får man helt plötsligt följa ett nytt perspektiv och det gör man ganska länge. Eftersom jag ville läsa om Sherlock och hur han löste brottet blev det här sidospåret ganska tråkigt. Det var inget sidospår egentligen eftersom det hade med mordet att göra, men jag tyckte ändå inte om det.
Det jag tyckte om var förstås Sherlock och Watson och det man faktiskt kände igen från serien. Det är som alltid roligt att se John och Sherlock tillsammans och att få höra hur Sherlock löser brotten.
Första intrycket av original-Sherlock var som ni märker kanske inte det bästa, men trots det gav jag inte upp.
Titel: De fem apelsinkärnorna
Författare: Sir Arthur Conan Doyle
Sidantal: 26 (typ)
Betyg: 5/10
Originaltitel: The Five Orange Pips
I Litteraturkursen skulle vi läsa en novell om Sherlock och då förstördes min plan att läsa alla i den ordning de gavs ut. Därför valde jag bara en på måfå och det blev den här.
Den här tyckte jag var lite bättre än "A Study in Scarlet", men eftersom den var så kort fick man inte se så mycket av John och Sherlock utan fokuset låg på att lösa brottet. Själv lyckades jag lista ut vilka som begått brottet relativt tidigt eftersom man fick en mycket avslöjande förkortning (kanske var denna förkortning inte avslöjande på tiden det skrevs, men det är den nu).
Den här var i alla fall helt okej även om det kanske inte är det bästa jag har läst. Jag hade lätt kunnat ge upp här, men den tredje säsongen av Sherlock skulle få mig att försöka en tredje gång.
Titel: De fyras tecken
Författare: Sir Arthur Conan Doyle
Sidantal: 98
Betyg: 7/10
Originaltitel: The Sign of Four
Den här boken är inte alls som de två andra - den här tyckte jag nämligen väldigt mycket om! Detta är den andra boken som skrevs om Sherlock Holmes och det var därför jag plockade upp den.
Den här historian var så himla mycket roligare än de två andra. Först och främst kändes det som om man lärde känna Sherlock och Watson så himla mycket mer i den här. Dessutom var den roligare eftersom lite humor faktiskt är inblandat och den vetenskapliga och strikta tonen försvann lite.
Själva historian tyckte jag också var intressantare. Som i de två tidigare jag har läst handlar även den här om andra länder ( de två första hade koppling till USA, medan den här hade koppling till Indien) och den här gången var historian väldigt bra och intressant. Det tog ganska lång tid att läsa den här väldigt korta boken, men det gjorde inget eftersom jag njöt medan jag läste.
Det som dock inte finns i Sherlock - och som jag egentligen föredrar i deckare - är när man vet vilka man har att välja mellan när det kommer till vem som är skyldig. I Christies böcker finns det alltid ett visst antal personer att välja på, men det gör det inte här och det tycker jag förstör spänningen lite.
Förutom den detaljen tyckte jag väldigt mycket om den här boken och efter att äntligen ha träffat rätt är jag sugen på att fortsätta läsa om Sherlock Holmes! Det är inte lika bra som TV-serien när det kommer till spänning,men jag tycker ändå om att läsa originalen.
/Anna(:
Nikkis dagbok
Titel: Nikkis dagbok
Författare: Rachel Renée Russell
Sidantal: 283
Betyg: 3/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dork Diaries #1
Serie: Ja (del 1)
Boken handlar i stort sett om 14-åriga Nikkis liv. Man får se hur hon skaffar sig vänner i den nya skolan hon börjar på, men också hur hon skaffar sig ovänner.
Upplägget på den här boken påminner väldigt mycket om Diary of a Wimpy Kid-serien som jag tycker väldigt mycket om. Jag hade dock hört att den här inte skulle vara riktigt bra och därför plockade jag upp den utan allt för höga förväntningar och tur var väl det.
Både Diary of a Wimpy Kid riktar sig till ungefär samma åldersgrupp, men medan Diary of a Wimpy Kid lyckas intressera mig - trots att jag är mycket äldre än den tänkta åldersgruppen - så faller Nikkis dagbok platt. Först och främst är huvudkaraktären Nikki så sjukt barnslig och hon bara gnäller om allt hela tiden. Greg är väl inte direkt den mest optimistiska personen i världen heller, men hans klagomål och gnäll görs i alla fall på ett roligt sätt och han lär sig av sina misstag.
Resten av karaktärerna i den här boken är ungefär lika tråkiga som Nikki och det är där jag tror boken skiljer sig mest från Diary of a Wimpy Kid. I DoaWK (förkortning för Diary of a Wimpy Kid) finns det så himla många galna och intressanta karaktärer. Greg själv råkar alltid i trubbel och han är ganska elak, hans bästa kompis vill alltid bara väl men råkar alltid ut för trubbel ändå, Gregs bror är sjukt elak på ett roligt sätt, hans lillebror sätter alltid Greg i knipa och hans föräldrar är också roliga. I Nikkis dagbok finns det inget sådant. Alla karaktärer som finns är antingen supertråkiga, stereotypa eller så får man bara aldrig veta något om dem.
Sedan har vi humorn också. I DoaWK skrattar jag nästan hela tiden, men här drog jag inte ens på smilbanden. Jag såg var skämten var menade att vara, men jag tyckte verkligen inte att det var roligt. Dessutom hjälper bilderna i DoaWK till för att skapa en rolig stämning och för att göra det de råkar ut för ännu roligare, men så är det inte i Nikkis dagbok. Bilderna var inte alls roliga.
Som ni kanske förstår var jag inte alls förtjust i den här boken. Det är som en riktigt dålig version av DoaWK och det kände jag nästan direkt när jag började läsa. Om ni vill ha en rolig lättläst bok med bilder föreslår jag verkligen att ni plockar upp Diary of a Wimpy Kid istället.
Bästa med boken: Gick snabbt att läsa ut
Sämsta med boken: Kändes alldeles för löjlig, karaktärerna var inte roliga och humorn var inte heller något att hurra för.
/Anna(:
Den store Gatsby
Titel: Den store Gatsby
Författare: F Scott Fitzgerald
Betyg: 4/10
Sidantal: 207
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Great Gatsby
Nick Carraway kommer till New York för att bli aktiemäklare. Han flyttar in i en villa på Long Island och börjar umgås med det flärdfulla paret Tom och Daisy Buchanan. Till granne får han en ytterligt gåtfull och kolossalt förmögen man som ger storslagna fester, oftast utan att själv visa sig. Grannens namn är Jay Gatsby. (Text från Bokus hemsida).
Det här är absolut inte en av mina favoritklassiker (låter som att jag har många favoritklassiker vilket jag inte har). Så nu var det sagt. Första delen av boken läste jag på engelska för skolan, men jag tyckte att den var så himla jobbig att läsa på engelska att jag halvvägs igenom började läsa den på svenska istället. Det hjälpte dock inte direkt för att göra förbättra min uppfattning.
Det som jag tycker är mest intressant med den här boken är karaktärerna. Ingen av dem är direkt skapta för att man ska tycka om dem och det gör den här boken originell, det brukar åtminstone finnas några älskvärda karaktärer i de flesta böcker.
Tyvärr tyckte jag att den här boken var alldeles för långsam och jag störde mig på alla de symboler och budskap som jag inte förstod. Jag förstod liksom att hela boken egentligen var smockfull av symboler och budskap, och jag kunde plocka ut vilka grejer som skulle vara symboler, men jag förstod inte direkt vad de betydde. Det gjorde att boken blev ganska platt för mig eftersom jag bara fick ytan och inte förstod djupet.
Om ni känner att ni är intresserade på den här (eller om ni vill se filmen) kanske ni ska ge boken en chans. Det finns många som gillar den, men jag är inte en av dem. Jag hatade den inte, men jag tyckte inte heller om den.
Bästa med boken: Det var originellt med så många karaktärer som man inte tyckte om.
Sämsta med boken: Den var rätt långsam och jag förstod inte budskapet med den.
/Anna(:
Recensioner A-Ö
(Wow har äntligen tagit mig för att skapa en sådan här nu)
Böckerna sorteras i bokstavsordning efter författarens efternamn
A
B
C
D
E
F
G
H
I
-
J
K
L
M
N
O
P
Q
-
R
Riggs, Ransom - Miss Peregrine's Home for Peculiar Children (Miss Peregrines' Peculias Children #1),
S
T
U
V
W
X
-
Y
Z
Å
-
Ä
-
Ö
-
Övrigt
Senast uppdaterad 2015-01-10
Romantic tension VS förhållande
Den senaste tiden har jag funderat mycket på kärlek i böcker och i TV-serier och det jag har kommit fram till förvånar mig inte direkt, men jag skulle vilja diskutera det med er och få veta vad ni tycker.
Personligen har jag märkt att jag ÄLSKAR romantic/sexual tension i böcker och serier (jag använder ordet romantic, men Wikipedia verkar gilla sexual), men så fort det utvecklas till ett riktigt förhållande tröttnar jag snart. Vad är då romantic/sexual tension? Enligt min alldeles egna förklaring är det när två karaktärer gillar varandra mer än som vänner, men det är något som hindrar dem från att bli tillsammans och man får därför bara se små längtande blickar och underbara ögonblick mellan dem.
Jag försöker sätta fingret på varför jag älskar romantic tension så himla mycket. Jag tror att det har att göra med att jag gillar den där lite halvhemliga, förbjudna och ångestfyllda känslan som ligger över hela grejen. Man vet att de båda karaktärerna gillar varandra, men man vet inte helt säkert om de kommer bli tillsammans eller inte. Dessutom vet inte karaktärerna om den andra personen gillar dem tillbaka och det leder ju till all möjlig underbar ångest (okej, det där lät lite fel).
Romantic tension höjer också spänningen och gör boken så himla mycket mer bladvändarvänlig och ångestfylld. När karaktärerna väl har blivit tillsammans så är ju liksom det roliga slut. Låt mig visa med ett exempel som inte spoilar något för er: Sherlock och John från BBC Sherlock. De flesta vet antagligen att det finns många som shippar dem. Ska jag kanske förklara ordet shippa också förresten, när jag ändå är igång? Så att ingen behöver sitta här och inte förstå termerna.
Shippa: Att shippa något är kort sagt att man vill att två personer ska bli ihop. Här kan ni få en lite längre förklaring.,
Tillbaka till det vi pratade om. John och Sherlock i serien är ju inte ett par, men det är många som vill det och jag tror att det är svårt att ens förneka att tecknen finns där. De säger saker till varandra som man kanske bara skulle säga till någon man tycker om mer än som en vän och de gör även vissa saker som tyder på det. Som ni kanske vet så shippar jag John och Sherlock, men samtidigt vill jag inte att de ska bli tillsammans. Och vill ni veta varför? För det blir så himla tråkigt då. När karaktärerna väl blivit tillsammans är det som om all tension försvinner. Då kan de röra varandra hela tiden och man får oftast se/läsa om så många kyssar att det inte ens blir speciellt längre. Det som är spännande försvinner helt plötsligt. Detta problem har jag haft med två TV-serier som jag har tittat/tittar på. Där var det några som tidigt i serien hade en hel del romantic tension och jag shippade dem som fan. Sedan blev de äntligen ihop och då tröttnade jag. Jag brydde mig inte ens längre. Alla känslor jag hade haft tidigare var borta.
Det är väl det som är så tråkigt med insta-love också. Man vill ha de där ångestfyllda och smärtsamma ögonblicken då man inte riktigt vet om de kommer bli tillsammans. Man vill ha de där missförstånden som gör att den ena karaktären tror att det är helt omöjligt att de någonsin kommer bli tillsammans. Man vill se de där längtande blickarna och man vill kanske till och med ha en kyss. Det man inte vill ha är en miljon kyssar och klyschiga kärleksförklaringar. Inte jag i alla fall.
Andra förslag på böcker/serier där jag tycker att det finns romantic tension
Vad föredrar ni? Gillar ni bäst när största delen består av romantic tension eller gillar ni riktiga förhållanden?
Om ni har några exempel på böcker eller serier med mycket romantic tension får ni GÄRNA tipsa mig!
/Anna(:
Bokvänspaket (3)
Tack så superdupermycket till Anna för att hon gjorde min dag bättre! Hoppas ni tycker om videon (mina katter är som vanligt med)
/Anna(:
Gatukatten Bob
Titel: Gatukatten Bob
Författare: James Bowen
Sidantal: 252
Betyg: 8/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A Street Cat Named Bob
Detta är en självbiografi om en man som spenderar mycket av sin tid på Londons gator. Han har tidigare varit en drogmissbrukare, men har när boken börjar varit på rehab och bor nu i en provlägenhet. En dag träffar han på en katt i trapphuset. En katt som han först tror tillhör någon annan, men katten försvinner inte och till slut blir James och katten - som han döper till Bob - oskiljaktiga vänner.
Den här boken stötte jag på för första gången när jag besökte London i somras. Jag och mitt ressällskap tyckte att den verkade hur mysig som helst, men ingen av oss funderade på att köpa den. Jag slutade sedan tänka på den, men när jag såg att den hade kommit ut på svenska bestämde jag mig för att jag var tvungen att läsa den, som den kattälskare jag är. Det hör inte till vanligheterna att jag läser självbiografier, jag föredrar att försvinna bort i påhittade världar, men den här kände jag att jag bara var tvungen att läsa. Och jag ångrar mig verkligen inte.
När jag började läsa den här boken var jag väldigt exalterad och pepp. Det dröjde dock inte lång tid innan jag började tvivla. Språket var nämligen inte alls som jag hade förväntat mig och det gjorde att jag inte kunde fokusera på själva handlingen. Språket känns väldigt mycket som talspråk och ord som "typ" används ofta. I vanligt chattspråk eller i talat språk har jag inget emot ordet "typ", men jag tycker inte om det i tryckta böcker. Dessutom var språket väldigt upprepande och kändes över lag väldigt simpelt. Språket är viktigt för mig när jag läser böcker och jag var rädd att det skulle förstöra den här boken för mig. Jag tror dock att översättningen kan ha haft lite att göra med språket också, men det är svårt att veta.
Jag kämpade lidande igenom runt 100 sidor och kände hur besvikelsen forsade över mig. Jag hade ju målat upp den här boken som en superfin bok som jag skulle älska redan efter första sidan. Efter ungefär 100 sidor började jag i alla fall vänja mig vid språket och det var även då som handlingen blev mer som jag hade hoppats på från början. När handlingen blev bättre kunde jag fokusera mer på den och det var då jag började älska boken. Varje gång jag la ner boken fortsatte jag tänka på Bob och han var ofta med i mina konversationer med min familj under tiden jag läste boken.
Den här boken är dock inte bara en fin bok om en man och en katt. Man får även så himla mycket information om hur svårt hemlösa och folk som jobbar på gatan har det. Det var jättemånga människor som kom fram till James i boken och tyckte att han skulle skaffa sig ett riktigt jobb. Den här boken fick mig verkligen att ändra uppfattning och se saker ur ett nytt perspektiv. Jag såg hur himla svårt det faktiskt är att jobba på gatan som tidningsförsäljare eller gatumusikant. Oftast jobbade James nästan hela dagen, men ändå fick han bara in så pass mycket pengar att han klarade sig bara den dagen. Som jag nämnde så fick det mig verkligen att se saker ur ett nytt perspektiv. Jag tror alltså att man kan lära sig mycket av den här boken även om man inte tycker om katter, för det är inte det enda den handlar om.
Det här är - trots språket - en mycket vacker och fin bok som jag verkligen rekommenderar till er alla. När jag väl hade läst ut den gick jag i flera dagar och tänkte på den och den förändrade hur jag ser på saker. Dessutom började man längta efter att besöka London igen eftersom boken utspelar sig där och många kända platser nämns. Läs den om ni vill ha en bra självbiografi!
Bästa med boken: Att den berörde mig så himla mycket och att den fick mig att tänka. Den var dessutom väldigt fin och vacker.
Sämsta med boken: Språket, som jag hade rätt så svårt för. Men låt inte det förstöra boken för er.
/Anna(:
Recept: Romerska grottor
Okej, förklaring till de här kakorna. Förra veckan skulle jag först baka en banankaka, men min syster hade dagen innan ätit upp den enda mogna bananen vi hade. Därför fick jag byta plan och bestämde mig för hallongrottor. Som man alltid gör innan man bakar så kollade jag att vi hade alla ingredienser hemma och det hade vi. Nöjd och lycklig svängde jag ihop en deg till hallongrottor och ställde sedan in den i kylskåpet. Innan jag tog ut degen från kylen öppnade jag hallonsyltsburken och vad fick jag se om inte MÖGEL. Hallonsylten hade möglat. Great. Där stod jag alltså med en hallongrottsdeg, men ingen hallonsylt. Som en galen höna rotade jag sedan runt i kylen i jakt på något annat syltliknande, men hittade inget annat än lingonsylt. Desperat gick jag i huvudet igenom allt vi hade hemma och kom på att den oöppnade lådan med romerska bågar kanske skulle fungera. Och det gjorde det! Det blev faktiskt riktigt gott, så jag tänkte att jag skulle dela med mig av receptet (nu när jag äntligen lyckats freestyla lite måste jag ju skryta!). Originalreceptet kommer från ICA.
Ingredienser:
4 ½ dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
200 g smör (eller margarin)
Fyllning:
Romerska bågar (inte en hel förpackning, men mer än vad man tror och mer än jag tog. Bra mått va?)
Instruktioner:
1. SÄTT PÅ UGNEN på 200 grader (jag glömmer alltid det om det inte står först).
2. Blanda samman mjöl, socker, bakpulver och vaniljsocker i en skål.
3. Skär matfettet (smöret alltså) i mindre bitar och tillsätt det.
4. Arbeta snabbt samman till en deg (jag gjorde det ganska långsamt och det gick bra ändå), gärna i matberedare.
5. Låt gärna degen vila en stund i kylen så blir den lättare att arbeta med.
5. Låt gärna degen vila en stund i kylen så blir den lättare att arbeta med.
6. Hacka dina romerska bågar i småbitar.
7. Forma degen till valnötsstora bollar (vad nu det ska betyda). Lägg i muffinsformar på en plåt.
8. Gör en fördjupning i varje kaka och lägg i dina småbitar av romerska bågar.
9. Grädda mitt i ugnen i ca 10 min. Låt sedan kallna på galler.
Hoppas ni har romerska bågar hemma ifall ni bestämmer er för att göra dem. Och om ni har det så hoppas jag att ni tycker att de är goda om ni väl gör dem! :)
/Anna(:
