Mannen som älskade Yngve
Titel: Mannen som älskade Yngve
Författare: Tore Renberg
Sidantal: 392
Betyg: 4/10
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Mannen som elsket Yngve
Jarle lever i Norge under 90-talet, är politiskt aktiv, har en flickvän som han älskar, och spelar i ett band tillsammans med sin bästa vän. Hans liv är perfekt. Åtminstone tror han det. Tills han ser Yngve för första gången. Ynvge är ny på Jarles skola, och Jarle faller för honom direkt. Men Jarle är ju inte homosexuell? Och vad ska hans bästa vän säga? Och hans flickvän? Jarle blir vän med Yngve, men gömmer sina känslor både för Yngve och för sina vänner. Han försöker att låtsas som ingenting, även om det ibland är totalt omöjligt.
Anledningen till att jag plockade upp den här boken var för att jag tyckte att det lät som att den kanske kunde påminna lite om Twist and Shout, som krossade mitt hjärta tidigare i år. Man kan inte ens ha mer fel om man tror att ansjovis är en frukt. Den här boken påminde mer om Brott och straff än Twist and Shout, och jag tror att vi alla vet vad jag tyckte om den vid det här laget.
Först och främst: om baksidestexten hade varit Pinocchio hade dess näsa nu varit så lång att den hade nått ett helt varv runt jorden. Baksidestexten får oss att tro att Jarles förälskelse i Yngve kommer att vara det mest centrala i boken, men om baksidestexten hade talat sanning så hade boken troligtvis varit sjuttiofem sidor lång, istället för fyra hundra.
Huvudpersonen Jarle är ungefär precis som Raskolnikov från Brott och straff (och det får mig att vilja låna Raskolnikovs yxa och hugga huvudet av mig själv), och det gör att hela boken blir så otroligt babblig. När Jarle ska berätta något händer det ofta att han hamnar på något sidospår, och sedan tjatar han om det i fyra tusen år, och när man väl kommer tillbaka till det väsentliga så minns man inte längre vad det var. Jarle kunde säga att han skulle träffa Yngve den eftermiddagen, och då förväntade man sig att det kanske skulle komma inom två sidor, men efter trettio sidor tjatade han fortfarande om att hans mamma var arbetslös. Precis som Raskolnikov är Jarle också en otroligt irriterande huvudperson, och jag gillar honom inte alls. Han tror alltid att han är så överlägsen, och jag tycker inte att han är en särskilt bra kompis.
Det händer väldigt sällan att jag skumläser när jag läser (mest för att jag verkligen vill ha den fulla upplevelsen), men i den här boken klarade jag bara inte av att läsa allt supernoga. Det var så mycket (för mig) ointressant politiskt prat och namedroppande att jag helt enkelt fick ge upp och skumläsa stora delar av boken. Anledningen till att jag plockade upp boken var ju för att läsa om Jarle och hans förhållande med Yngve, och jag fick absolut inte tillräckligt mycket av det.
Dock hade jag svårt att lägga ifrån mig den här boken när jag väl plockade upp den. Det som drev mig framåt var väl hoppet om att jag skulle få se Jarles och Yngves förhållande utvecklas. Istället fick jag bara mer av idiotiska Jarle som trodde att han var så mycket bättre än alla andra.
Sedan var själva kärleksdelen också så otroligt idealiserad. Jarle blir förälskad i Yngve första gången han ser honom, och sedan fortsätter han att lyfta honom till skyarna i resten av boken, trots att han knappt känner honom. Jag förstår att förälskelsen kan göra så mot en, men samtidigt så blev jag till slut trött på det, eftersom det aldrig utvecklades till något mer.
Mot slutet får boken en twist som hade kunnat bli fruktansvärt intressant om den hade introducerats tidigare, men eftersom den kom när det bara var cirka tio sidor kvar så blev det istället väldigt konstigt. Boken tog verkligen slut precis när det började bli intressant.
Om man tycker att kärlekshistorian i den här boken verkar spännande, så rekommenderar jag GARANTERAT INTE den här boken. Den är absolut inte värd det. Tycker man däremot att politiken och Norge på 90-talet verkar intressant så kanske man ska ge den här boken en chans. Jag har sett många hyllande recensioner av den här boken, och kanske gick jag bara in med fel förväntningar.
Bästa med boken: Jag ville fortsätta läsa varje gång jag plockade upp den (till skillnad från Brott och straff).
Sämsta med boken: Fokuserade inte på det som baksidestexten sa att den skulle fokusera på. Otroligt babblig och utdragen. Slutade när det började bli intressant.
/Anna(:
NaNoWriMo: vecka 4
Va? Varför uppdaterar jag redan? DET HÄR ÄR ANLEDNINGEN:
Igårkväll, den 27:de november, gick jag i mål, och det känns fantastiskt! 50 0032 ord!
Igår skrev jag lite på slutstriden, men jag hann inte färdigt med den. Därför har jag funderat på om jag kanske ska fortsätta skriva lite mer nu, innan NaNoWriMo är slut, men troligtvis kommer inte det att hända. Annars har jag den här veckan faktiskt fått lite mer tankar om hur jag vill att min plot ska se ut. Problemet är att mina karaktärer aldrig vill göra som jag vill.
När jag hade nått 50 000 ord förra året ville jag inget annat än att bara stänga mitt Worddokument och aldrig mer öppna det, på grund av att jag hade tröttnat så på storyn, men i år känner jag mig faktiskt taggad på att fortsätta skriva! Det återstår väl att se ifall jag gör det eller inte (ni kan slå vad redan nu om ni vill). Det är mycket som jag har skrivit som suger, men jag ser potential i min plot.
Som sagt, jag har haft mina sämre dagar.
Förutom att vara otroligt stolt över mig själv så är jag också fruktansvärt stolt över alla mina vänner som har deltagit i NaNoWriMo och vunnit (är även stolt över er som inte har vunnit <3)! Det är så underbart att dela den här upplevelsen med massa andra, och utan de som peppade mig skulle jag troligtvis inte vara färdig redan. SÅ GRATTIS TILL ER, NI ÄR SÅ AMAZING OCH JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER ER!
STORA KRAMAR TILL ALLA SOM HAR PEPPAT MIG DEN HÄR MÅNADEN, OCH STORA KRAMAR TILL ALLA MINA NANO-VÄNNER! NI ÄR BÄST (VARE SIG NI VINNER ELLER INTE)!
Om ni inte är i mål riktigt än:
/Anna(:
NaNoWriMo: vecka 3
JAG HAR INTE DRUNKNAT! ÄVEN OM UPPDATERINGEN KOMMER LITE FÖR SENT SÅ HAR JAG INTE DRUNKNAT! NI BEHÖVER INTE LETA REDA PÅ FÖRSTA BÄSTA LIVBOJ. JAG HAR BARA VARIT BORTREST OCH SETT FRANKENSTEIN MED BENEDICT CUMBERBATCH (på bio, tyvärr inte IRL)!
Den här veckan har faktiskt gått ganska bra!
Början av veckan började lite segt (har jag för mig), men sedan tog jag mig i kragen. Jag visste att jag skulle vara borta både söndag och måndag, så jag behövde skriva ikapp.I slutet av veckan skrev jag runt 2000 ord varje dag och det är jag väldigt nöjd över!
I lördags hade jag dock ca 1667 ord att skriva för att jag skulle vara ikapp måndagens mål. Hela lördagen var jag väldigt upptagen, och på kvällen grillade vi korv över öppen eld. Men mellan halv nio och halv tio hade jag lite tid att skriva, (innan Downton Abbey och Supernatural) så då skyndade jag mig att skriva upp till 400013 ord och jag var skitnöjd!
Det som är tråkigt är att jag hade ett stort försprång i lördags, men nu när jag har kommit hem utan att ha skrivit på två dagar så ligger jag plötsligt precis på dagens mål. Lite tråkigt, men det var värt det!
NU ÄR DET BARA 10 000 ORD KVAR, OCH NU FINNS DET VERKLIGEN INGET SOM KAN STOPPA MIG! JAG KOMMER ATT HA 50 000 ORD NÄSTA VECKA.
Min plot kommer knappast vara klar vid 50 000 ord, för jag har knappt börjat på min plot, to be honest. Många scener som jag skriver vill jag ha med, men de driver inte direkt det viktigaste i handlingen framåt. Anledningen till att jag gör så här är för att jag inte riktigt vet hur jag vill att min plot ska vara.
Hur går det för er?
/Anna(:
NaNoWriMo: vecka 2
Jag såg förra veckan att Beate var lite smartare med sina uppdateringar, så jag härmar henne lite nu, och självklart ser mitt långt ifrån lika bra ut, men jag hoppas att ni kan läsa vad det står ändå.
Dagens mål är i alla fall 25 000 ord, och jag har 25 008 och har ännu inte börjat skriva idag.
Allt försprång som jag hade förra veckan har nu helt försvunnit, och jag kämpar som en tok för att ens hålla mig kvar ovanför vattenytan. Om jag förra veckan låg och flöt bekvämt på ytan, så är jag nu sakta men säkert på väg att sjunka. Om jag inte uppdaterar nästa vecka så är det för att jag har drunknat.
Precis som jag förutspådde så har den här veckan varit väldigt jobbig. Första veckan skrev jag på, och hade inga som helst svårigheter att nå 1667 ord om dagen. Låt oss bara säga att det har förändrats den här veckan, och jag har börjat prokrastinera. En dag tog det cirka två timmar från att jag öppnade Worddokumentet tills att jag faktiskt började skriva. *host* Tumblr *host* YouTube *host* Twitter *host*.
Min plot har väl inte heller utvecklats särskilt mycket sedan förra veckan. Jag skriver lite olika scener och hoppas att jag ska få en uppenbarelse.
Jag ligger åtminstone inte efter! (än...)
Chuck kommer till er med några sanningens ord
Hur går det för er?
PS. Jag prokrastinerar genom att skriva det här inlägget. Det var egentligen meningen att jag skulle skriva, men sedan kom jag på att jag VERKLIGEN behövde skriva det här inlägget. Alltså, VERKLIGEN.
/Anna(:
NaNoWriMo: vecka 1
En vecka har nu passerat av NaNoWriMo, och i år har jag tänkt försöka göra veckosammanfattningar. Mest för min egen skull, eftersom jag inte kommer ihåg hur jag kände förra året när jag deltog i NaNoWriMo (troligtvis massvis av förtvivlan).
Dagens ordmål: 13333
Antalet skrivna ord: 15006
Jag började skriva förra lördagen kl 00.00, och innan jag gick och la mig skrev jag ca 1000 ord. Dessa 1000 ord vill jag helst inte läsa igenom för redan när jag skrev dem kändes det värdelöst. Dag 1 var jag fortfarande väldigt osäker på om jag skulle fortsätta med den story som jag hade, eller om jag helt enkelt bara skulle gå tillbaka och fortsätta skriva på den ofärdiga story jag skrev på under NaNoWriMo förra året.
Dag 2 bestämde jag mig för att jag nog ändå skulle fortsätta med min nya story, och det har jag gjort sedan dess.
Innan jag började skriva den 1 november hade jag inte planerat handlingen något och jag hade inga väl uttänkta karaktärer, men just nu tar jag dagen som den kommer. Jag har fortfarande ingen bra och välgenomtänkt handling, och det är väldigt mycket plotholes, men jag har kommit på lite nya saker i alla fall. Och jag håller på att försöka lära känna mina karaktärer. Även om jag inte har någon superarbetad handling så tycker jag ändå att det är roligt att skriva än så länge, och det anser jag är det viktigaste!
Idag går vi in i vecka 2 och då brukar mitt tvivel komma, för att sedan hålla i sig till 1:a december. Det är också i vecka 2 eller 3 som det brukar bli jobbigt att inte halka efter, men jag ska helt klart göra mitt bästa! Än så länge ligger jag före schemat, och det känns bra!
Det var väl allt för den här veckan, tror jag. Som sagt, jag gör mest det här för min skull, men ni kanske också tycker att det är intressant att se min väg mot förtvivlan.
Som avslutning kan ni få en låt som har inspirerat mig lite den här veckan:
Om ni deltar i NaNoWriMo, hur går det för er?
Om ni inte deltar i NaNoWriMo, vad gör ni istället för att lägga er tid på skrivande?
Om ni inte deltar i NaNoWriMo, vad gör ni istället för att lägga er tid på skrivande?
/Anna(:
Sisterhood of the World Bloggers Award
Vad man nu ska göra är att:
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor
3. Svara på de 10 frågorna som du fått
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor
Tyvärr är jag lite halvt senil, och lyckades glömma att även Nelly hade taggat mig! FÖRLÅT! Så jag svarar på de frågorna skriftligt. Vissa av frågorna har jag redan svarat på i videon, så de tar jag bort. Tack för taggen Nelly!
3. Vad ska du göra i helgen?
Troligtvis skriva på min NaNo, kanske se någon film, kanske träffa en kompis, kanske åka till stan. Ni ser hur välplanerad jag är.
4. Favoritförfattare?
Har faktiskt ingen absolut favoritförfattare, men det finns många författare som jag verkligen gillar. Shaun Tan, Cassandra Clare, Richelle Mead och Stephanie Perkins är bara några.
5. Favorittv-serie?
Supernatural! (och Sherlock som close second)
Ända sedan jag var liten har jag velat bli författare, men förutom under NaNoWriMo kan jag inte säga att jag prioriterar skrivandet, och det är väldigt synd för jag tycker om det!
7. Vad är det bästa du vet?
Vårrullar? (ärligt talat vet jag inte, därav det väldigt oseriösa svaret. Även om vårrullar är mit liv typ)
9. Senaste film du såg på bio och vad tyckte du om den?
The Maze Runner (men jag ska gå och se Annabelle idag. Jag kommer gråta.). Den var helt ok. Den var spännande och det var mycket action, men jag känner verkligen inte att jag behöver se den igen. Men jag ångrar inte heller att jag har sett den.
Ankomsten av Shaun Tan. Råkade bli väldigt mycket Shaun Tan i den här taggen och jag ångrar inget.
Taaack så jättemycket ännu en gång till Pia, Emma och Nelly! Jag kommer tyvärr inte tagga någon för jag var så långsam med att svara på den här taggen att alla säkert redan har blivit taggade.
/Anna(:
