En kommentar från Beate plus en liten gnista av inspiration fick mig att vilja göra filma en ny Wreck This Journal-video, så det gjorde jag häromdagen! Jag hoppas att ni ska tycka om den!

 

 

/Anna(:

Jag har kommit till sidan 422 nu! Och jag har fortfarande ingen koll på hur långt man skulle ha kommit till vecka två, men det spelar ju ingen roll eftersom det där schemat är helt ute ur bilden nu i alla fall. I lördags eller söndags (förra veckan, jag har inte rört boken sedan dess) läste jag faktiskt 100 sidor på en dag, och jag kan slå vad om att det har att göra med att jag dagen innan hade skrivit ett inlägg där jag klagade på hur trött jag var på att läsa. Bara för att skämma ut mig lite så bestämde den som styr mitt simsspel (aka mitt liv) att jag skulle bli sugen på att läsa. Så jag läste hundra sidor. 

 

Och jag har lite saker som jag vill diskutera. 

 

Min humor är inte alltid den mest sofistikerade, och därför kanske det inte förvånar någon att jag skrattade högt åt Ron när han sa "Can I have a look at Uranus, too, Lavender?"

 

Men alltså, det fungerar inte ALLS i översättning. "Får jag också ta mig en titt på Uranus, Lavender?" Det blir liksom inte roligt. Och om man läser den svenska översättningen går det ju inte alls att förstå varför de fick extra mycket läxa bara för att Ron ville se på Uranus. 

 

Det är synd att de som läser på svenska går miste om ett så fantastiskt skämt.

 

En av de saker som jag finner mest fascinerande med den här boken är Hermiones kamp för husalferna. Om man har levt några år på den här jorden och kanske även har läst lite i historia i skolan så kan man nog knappast undgå att märka att Hermiones kamp påminner om en del saker som har hänt i verkligheten. Och jag älskar det! Att dessutom alla är emot hennes nya idéer känns så realistiskt. Man hatar alla för att deras tankar är så idiotiska, men det känns så verkligt.  

 

Sedan kan jag inte låta bli att bara totalt förälska mig i Hermione i den här boken. Jag har alltid tyckt om henne, men det är först i den här boken som jag verkligen har börjat älska henne. Hon är ju så fruktansvärt smart och fantastisk!

Om Hermione är väldigt smart och fantastisk i den här boken så undrar jag lite vad Harry sysslar med. Liksom hela den där grejen med ägget till andra utmaningen, och att han trodde att han bara skulle ta ett bad? Okej, Cedrics ledtråd var kanske inte lika straight forward som Harrys, men liksom, vem som helst fattar väl att Cedric inte menar att han bara ska ta sig ett avkopplande bad? Hallå? Och det var ju typ samma sak under första utmaningen. Alla fick i stort sett säga precis till Harry vad han skulle göra innan han lyckades "lista ut det" på "egen hand". 

 

 

Som ni kanske har märkt - eller inte har märkt beroende på hur mycket ni bryr er - så har jag inte uppdaterat min blogg på cirka en månad. Jag tycker på riktigt att det är väldigt sorgligt, och jag tänker ständigt på att jag borde skriva ett inlägg. Om vad som helst. Men det går bara inte. Det är fysiskt omöljligt. Varje gång jag sätter mig för att skriva ett inlägg råkar jag hamna på youtube och kommer inte därifrån förrän det är dags att sova. 

 

På ett sätt är jag skittaggad på att utveckla den här bloggen, men jag har ingen inspiration. Jag skulle vilja skriva tusen inlägg och äntligen göra min blogg precis så bra som jag vill ha den. Men för att göra det krävs ju idéer och tankar, och det har jag inga. Alltså, verkligen inte en enda idé. Dessutom har jag så höga krav på mig själv. Jag vill liksom inte bara skriva recension på recension, blandat med några andra inlägg då och då. Jag vill att min blogg ska vara fylld med unika inlägg som är intressanta att läsa. Men jag kommer fan inte på ett enda intressant inlägg att skriva. 

 

Det är som att min livskris nu även har förts över till bloggen. Precis som att jag vill göra något speciellt, annorlunda och intressant med mitt liv, så vill jag även göra det med min blogg. Problemet - både i livet och med bloggen - är som sagt att jag inte vet vad jag vill. Och när jag inte vet vad jag vill så har jag märkt att det slutar med att jag istället gör INGENTING. Eller jo, jag sitter med lite lätta (starka) ångestkänslor och tänker att jag verkligen vill göra något. 

 

Sedan bli det VERKLIGEN inte bättre av att jag har noll läslust för tillfället. Det har först och främst att göra med att jag ständigt är trött. Jag sätter mig i solstolen för att läsa och kommer två sidor innan jag somnar. Jag lägger mig i sängen på kvällen för att läsa och kommer en halv sida innan mina ögonlock stängs mot min vilja. Jag hinner ju aldrig någonstans i böckerna jag läser, så jag tröttnar. Jag tror verkligen att det är den största anledningen till att jag är så trött på att läsa för tillfället. Jag kommer aldrig någon jävla stans. Jag har läst samma bok i typ en och en halv månad nu och har ändå bara kommit halvvägs (och ja, ni som gissade på att det är Harry Potter 4 har rätt). För några år sedan läste jag typ sju böcker på en månad, och nu får jag vara överlycklig om jag ens hinner med en bok på 200 sidor per månad. Det är inte konstigt att man tappar suget då. Märks det att jag är frustrerad?

 

Och vad har hänt med bokbloggarvärlden? För mig känns det som att allt har dött ut lite och som att inte alls lika många uppdaterar längre, men det kanske bara känns så för att jag själv är så himla inaktiv?

 

Och jag vill spela in videor, fan vad jag vill spela in videor, men det är ALLTID (och då menar jag verkligen ALLTID) någon hemma när jag är hemma, och då är det inte roligt. Och vad ska jag ens spela in för video? Jag vet inte. No inspiration. Tips tas tacksamt emot. 

 

Om ni orkade läsa det här sjuukt nedstämmande (finns det ens ett ord som heter så?) inlägget så är ni riktigt trogna läsare och förtjänar en bokformad guldklimp. Jag ber inte om ursäkt för att jag har varit frånvarande, men jag är bara sjukt irriterad på mig själv för att jag aldrig tar tag i saker, utan istället bara ser på youtubevideor och låter allt rinna förbi. Jag ska försöka att tvinga mig själv till att skriva, för jag tror att aktivitet föder kreativitet, men jag lovar som vanligt inget. Och ännu en gång, grattis till er ifall ni klarade av att läsa det här meningslösa och onödigt långa inlägget. Vi vet alla att jag alltid har haft svårt att fatta mig kort när jag väl börjar skriva.

 

Här har ni en bild på en gullig katt för att göra det här inlägget roligare:

/Anna(: