Titel: Myrddin
Författare: Claes Reimerthi
Sidantal: 598
Betyg 8/10
Originalspråk: Svenska

Året är 1940 och Andra Världskriget är i full gång(ska man vara petig så har inte själva världskriget börjat än men strunt i det). England fruktar en invasion av Tyskland och detta gör att Arthurs mamma tycker att Arthur ska flytta från London ett tag. Han får flytta ut till morbror Danny som bor i Ravenscar. Danny jobbar som vaktmästare på en internatskola och bor alltså där. Eftersom det fortfarande är sommarlov så blir Arthur det enda barnet på skolan.
I Ravenscar finns ett mystiskt torn som heter Cair Myrddin. Arthur dras genast till tornet på grund av dess mystik. Det sägs att det spökar där och många personer har försvunnit uppe vid tornet under åren.
Arthur träffar även Ben som blir han bästa vän i Ravenscar.
Ben och Arthur får ett uppdrag: De ska rädda England.

Boken handlar om mycket mer,men skulle jag beskriva hela handligen skulle jag få sitta här i flera dagar och skriva.
Det som är roligt med att recensera den här boken är att jag inte läst någon recension på någon annan blogg om den här boken,men också för att jag har så mycket tankar om boken.

Till att börja med så är det mycket i den här boken som inte är perfekt, som hade kunnat gjorts på ett annat sätt. Det fanns även saker som inte ens kändes som att de stämde riktigt. Jag ska inte gå in på några detaljer,men ibland fick jag känslan av att det var något som inte riktigt stämde i handlingen. Här kommer ett exempel: Arthur har varit borta från sin mamma, som dessutom är i London där det bombas som värst, i mer än en vecka, hittills har man inte fått veta att han oroar sig för sin mamma alls. Senare i boken tas det dock upp flera gånger att han har haft för fullt upp för att hinna tänka på sin mamma. Vilket jag nästan godtar då.

Trots att det var en hel del som jag störde mig på så tyckte jag väldigt mycket om den här boken. Själva idén som boken är uppbyggd kring är väldigt originell och jag gillade den så himla mycket.
Som man räknar ut ganska snabbt så handlar den här boken mycket om legenderna kring Kung Arthur och Merlin. En legend som jag gillar väldigt mycket. Jag har aldrig tidigare läst en bok som handlat om legenden om Arthur och Merlin så jag har inget att jämföra med,men jag är ganska säker på att detta är en ganska ny idé eftersom det inte ens utspelar sig under tiden som det sägs att Kung Arthur levde.

Tyvärr blev det lite för mycket historialektion ibland när man läste om hur kriget utvecklade sig. Det gillade jag inte, för en del svåra ord användes och det gjorde att man inte riktigt förstod. Det kändes liksom som att jag gick till biblioteket och lånade den tjockaste boken de hade om Andra världskriget som var skriven på svårt vuxenspråk. Och eftersom jag trodde att den här boken riktade sig åt yngre läsare så blev jag lite besviken.
Dessutom hade boken överlag svåra ord, i alla fall i början,men senare i boken blev det bättre.

Det händer väldigt mycket i boken hela tiden. Den har allt från spöken till trollkarlar,men samtidigt får jag känslan av att detta skulle kunna hända vem som helst. Både Arthur och Ben är karaktärer som jag verkligen gillar, dels för att de är precis som vanliga människor. De begår misstag som vem som helst skulle kunna begå. De är också riktigt nyfikna vilket nästan alltid leder dem i trubbel.

Man läser från flera olika personers perspektiv. Både bra och dåligt tycker jag. Jag föredrog att läsa Arthurs perspektiv för de var mest lättförstådda och spännande.
Slutet gillade jag inte direkt, det kändes förhastat och allt tog slut så himla fort.


Ändå kan jag inte ogilla den här boken. Hade det varit vilken annan bok som helst så hade jag nog inte blivit klok på den,men jag kan inte känna så om den här. Jag känner bara hur mycket jag tycker om den. Jag antar att själva handlingen i den här boken har med det att göra,men även atmosfären och karaktärerna i den här boken bidrar till att jag gillar den.

Jag skulle absolut rekommendera den här boken till alla som läser min blogg(eller läser överhuvudtaget). Det tog mig nästan en månad att läsa ut den,men det hade inget att göra med att den var tråkig. Den var inte ens svår att komma in i.
Skulle jag försöka sätta den här boken i någon genre så skulle det vara gammaldags äventyr för det är precis så boken känns som.
Ett trevligt avbrott från alla böcker som är så lika varandra.

Bästa med boken: För första gången på länge har jag svårt att bestämma mig. Själva handlingen tycker jag jättemycket om.
Sämsta med boken: De där små felen och sakerna som utelämnades.
Åldersgrupp boken passar för: Det är svårt att sätta åldersgräns eftersom jag hade lite problem med svåra ord,men samtidigt passar den för yngre barn också. Har man ett någorlunda bra ordförråd så kan man nog vara i vilken ålder som helst.

Även om ni inte har sett den på några andra bloggar så tycker jag att ni ska läsa den!

Är ni intresserade av att läsa de första kapitlen kan ni alltid besöka hemsidan som finns.
/Anna(: