Ni som inte följer mig på twitter tror kanske att jag helt gått upp i rök. Det har jag inte och ni kan nu lugnt andas ut . Dock vet jag inte riktigt vad som hände. Nästan två veckor sedan jag uppdaterade. Hör inte alls till vanligheterna ju. Om ni vill få åtminstone en liten hint till varför jag inte uppdaterat kan jag säga fyra ord: läxor, Dan och Phil. Det är det som jag ägnat mig åt de senaste veckorna. Tyvärr betyder det också att jag inte ens börjat läsa veckans kapitel i Sagan om de två tornen (jag är inne i något av en lässvacka dessutom).

 

Slut på mitt tjat. Nu är det alltså dags på det inlägg jag borde ha postat i söndags.

 

Fråga 1: Vad kallas glaskulan som Pippin fick tag i efter att den kastats ut från Sarumans torn?

 

Fråga 2: Vad heter Sarumans torn?

 

Frågorna är rätt lätta idag, men jag vill kompensera för att jag är värdelös och aldrig bloggar i tid.

 

 

 

Har ni lyckats nå till kapitel sex idag även om ni inte fick en hel vecka på er? Till min stora förvåning hann faktiskt jag! Det är alltså dags för den första söndagen med frågor och ledtrådar. Eftersom jag ger ledtrådar enligt den svenska boken så är det bäst att ni läser boken på svenska om ni ska följa mina ledtrådar. Ni ska alltså inte ha både mina och Emelies ledtrådar. Dock ska ni svara på frågorna på båda våra bloggar eftersom ni får fler poäng då (YAY!).

 

Jag vet att det finns två utgåvor av Sagan om ringen på svenska. Först finns det den gamla översättningen och sedan finns det även den nya som gavs ut 2005 eller något. Den som gavs ut 2005 är den jag läser, men jag kommer ändå ta hänsyn till att det inte alltid är likadant mellan de olika utgåvorna. Därför har jag lånat hem en gammal utgåva från biblioteket så jag är säker på att ni får rätt antal poäng och rätt ledtråd. Ni behöver alltså inte oroa er, jag har allt under kontroll. Om ni läser böckerna på engelska får ni självklart svara det engelska svaret här också.

 

 

 

 

TYVÄRR ÄR INTE MIN LEDTRÅD LIKA AWESOME SOM EMELIES LEDTRÅD. Jag kom aldrig på tanken att skriva värsta lilla dikten. Kanske ska jag skriva en SONETT tills nästa vecka?

 

Här är i alla fall min usla ledtråd:

 

 

 

Hoppas ni lyckas läsa färdigt även nästa gång! Då är det heller inte lika många sidor.

 

Förresten tänkte jag bara säga lite vad jag tycker så här långt (det får ni också om ni vill). Faktiskt måste jag erkänna att jag är förvånad! Jag tycker att den här boken är himla mycket bättre än den första. Första var lite seg och det var alldeles för mycket beskrivningar som jag inte kunde se framför mig. I den här boken är det som att allt det har försvunnit spårlöst. Jag har inte alls särskilt svårt för beskrivningarna och på kvällen har jag nästan svårt att lägga ner den. Det tar fortfarande lång tid att läsa, men jag känner mig inte alls lika tvingad att läsa denna gång. Hoppas bara att det håller i sig.  Dessutom tycker jag att det händer mer i den här.

 

Vad tycker ni än så länge? 

/Anna(:

Det är nu den 1 januari 2013 och alltså dags att börja läsa Sagan om de två tornen/ The Two Towers. I somras läste vi ju första boken så nu är det dags att ta tag i både andra och tredje boken! Precis som sist kommer vi läsa från söndag till söndag och de första sex kapitlen ska vara utlästa tills på söndag.

 

Även denna gång kommer jag vara den som läser på svenska och Emelie den som läser på engelska. Läser ni boken på svenska kanske det är först och främst min planering ni ska titta på eftersom det är lättare att veta då eftersom våra kapitel heter samma.

 

Det kommer förresten vara så att det står att man ska läsa fram till "Helms klyfta". Det betyder att man läser fram till Helms klyfta, men inte längre. Man läser alltså inte det kapitlet som står.

 

Vecka 2: Så tuktas Sméagol (Kap 1 "fjärde boken")

Vecka 4: Slut på Sagan om de två tornen

 

Vecka 5: Uppehåll

 

Vecka 6: Slaget på Pelennors fält (nu är vi inne på tredje boken) Kap 5

Vecka 7: Cirith Ungols borg (Kap 1 "sjätte boken")

 

 

 

 

 

Sagan om Ringen-böckerna (1-3) SVE/ENG (pocket)

The Hobbit SVE/ENG

Ni som läste min blogg i somras kommer säkert ihåg hur stressigt (i alla fall för mig), men ändå roligt det var i juli. Det var nämligen då vi läste första boken i Sagan om Ringen-trilogin. Eftersom både jag och Emelie faktiskt vill läsa hela serien har vi bestämt oss för att läsa även andra och tredje boken tillsammans med er!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni som var med i somras kommer säkert ihåg vad det gick ut på. Man läste ett visst antal kapitel varje vecka och sedan diskuterade vi dem på bloggen. Denna gång blir det lite annorlunda upplägg, men mer om det senare under december. Vi kommer fortfarande hålla på i en månad med varje bok och vi kommer läsa ett visst antal kapitel varje vecka, men vi kommer inte köra diskussionsinlägg varje vecka. Istället blir det ett helt nytt och förhoppningsvis roligt upplägg! Anledningen till att vi inte fortsätter med diskussioner är för att vi redan i slutet av första boken märkte att det blev lite långrandigt.

Läsningen kommer börja den 31 december 00.00. När det slår om till ett nytt år alltså. Den här gången får vi hoppas att boken inte är lika seg som första bokens prolog, i så fall kommer det bli en seg start på det nya året.

Vi har tänkt att vi först läser andra boken i januari, sedan tar vi en veckas paus och börjar direkt med tredje boken. Bara för att vi inte ska skjuta upp det ännu mer. Mer info kommer dock, som jag nämnde tidigare.

 

Det kommer kännas en aning smärtsamt under vissa tillfällen, men det kommer också vara roligt att bli stöttad av andra som läser den!

 

 

Så här glad är Gollum över att vi ska läsa även andra boken!

---

I'M DONE! JAG HAR LÄST UT BOKEN! JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER MIG SJÄLV JUST NU!

 

Jag läste alltså ut boken imorse och trots att jag inte läste ut den i söndags som jag skulle gjort så lyckades jag ändå avsluta den i juli. Jag har ännu inte läst Emelies inlägg, men jag ska göra det så fort jag är färdig. Jag har sett att hon delat upp sitt i frågor på den delen vi läste nu och därefter frågor på helheten. Mycket bra idé tycker jag och tänker alltså göra likadant.

 

1. Veckans del börjar när vårt kära sällskap står vid Balins grav. Strax därefter blir de anfallna av orker. De lyckas fly, men vid bron blir Gandalf tvungen att offra sig för att de andra ska kunna ta sig därifrån. Var det någon mer än jag som blev VÄLDIGT ledsen när Gandalf dog? Tror ni förresten på att han dog?

Jag tyckte det var tråkigt att de sista 100 sidorna inte innehöll något av Gandalf överhuvudtaget. För trots att han skrämmer mig lite så har jag börjat tycka om honom. Jag tror dock inte att han faktiskt har dött (anledningen till det är att jag har för mig att jag någon gång såg honom i de senare filmerna som jag inte sett sedan jag var UNG). Det verkar inte troligt att han är död eftersom han är väldigt vis och trollkarlskunnig. Han verkar som en alldeles för viktig karaktär för att bara gå och dö. I alla fall så tyckte jag att det var synd att han inte var med något i slutet. Om det var något som var bra med att Gandalf dog så var det väl att Aragorn tog över som ledare. Som väntat var han bra på det.

 

Verkade det förresten inte som att det var Gandalf som "pratade" till Frodo när Frodo hade tagit på sig ringen i sista kapitlet?

 

2. Ingen i Brödraskapet är kvinna och vi har heller inte träffat på särskilt många kvinnor under bokens gång. Om vi väl gjort det så beskrivs alla bara som otroligt vackra. Vad tycker ni om det faktum att kvinnor bara är vackra i den här boken?

 

Mig irriterar det i alla fall. Visst är den skriven för länge sedan under en tid då det inte var lika jämställt, men ändå! Det hade ju varit trevligt om den här boken faktiskt hade kunnat gått emot det lite i så fall och haft några starka kvinnliga karaktärer. Förhoppningsvis blir det bättre i de andra delarna för jag är för tillfället trött på att kvinnorna bara ska ha fin sångröst och ett utseende vackrare än man någonsin skådat. Dock har jag för mig att Arwen är lite cool i filmerna, kanske har jag fel med tanke på hur länge sedan det var som jag såg dem.

 

 

Sista kapitlet tyckte jag var väldigt bra och det gjorde att jag ville fortsätta läsa andra boken. Jag gillade att man fick se att andra faktiskt blir en aning besatta av ringen. Alla pratar om hur de skulle använda ringen till goda saker om de väl fick den. Det är tydligt att de alla är en aning besatta den. Boromir har skrämt mig ett tag nu och han irriterar mig eftersom han hela tiden gnäller. Jag började hata honom på riktigt när han var tillsammans med Frodo och nästan kastade sig över honom.

 

Det irriterade mig lite att Frodo tänkte sticka utan att säga hejdå till någon. Anledningen till att det irriterar mig kan vara att jag inte gillar Frodo så värst mycket. Dessutom tycker jag att det är dumt att han drar på sig ringen eftersom han vet att Ögat kan hitta honom ifall han gör så.

 

Det var bra att Sam hittade Frodo och lyckades följa med honom, men jag undrar hur de andra i sällskapet ska kunna hitta dem. För det är jag säker på att de kommer försöka göra. I alla fall några av dem.

 

 

Ska jag vara ärlig så har jag börjat ogilla Frodo en aning. I början tyckte jag ganska mycket om honom, nu tycker jag bara att han är tråkig. Han är den i Brödraskapet som enligt mig har min st personlighet. Han verkar aldrig tycka särskilt mycket, istället känns det bara som att han flyter med. Dessutom irriterade han mig som sagt var när han drog på sig ringen i sista kapitlet. Visst var han i fara, men när han väl såg att Ögat letade efter honom så tyckte jag att han borde ha tagit av sig ringen för att inte sätta på den direkt efter igen.

 

Frodo verkar dessutom inte förstå hur mycket Sam och alla andra bryr sig om honom. Visst vill han inte offra sina vänners liv bara för att de ska följa med honom. Men han måste ju också förstå att de faktiskt vill följa honom.

 

 

 Om det är något mer som ni vill tillägga så får ni gärna göra det, men nu hade jag tänkt gå in på den delen där jag diskuterar helheten.

 

1.  Tempot i den här boken är något som är väldigt omtalat och jag hade en fråga om just tempot den första veckan. Efter att ha läst hela boken hade jag tänkt köra en liten repris på den frågan. Hur tycker ni att tempot varit i boken? Har det varit snabbt, långsamt eller någon slags blandning? Vad har ni tyckt om det i så fall?

 

Jag måste säga att jag håller fast vid min åsikt om att tempot går upp och ner. De första 150 sidorna höll ett rätt högt tempo om man jämförde med vissa andra delar i boken. Då var allt fortfarande nytt och man fick veta en hel del intressanta saker. Senare i boken kunde det bli så pass utdraget att man knappt orkade läsa vidare. Boken hade också en tendens att ha ett alldeles för lågt tempo vid beskrivningar och ett alldels för högt tempo vid actionscener. När det väl blev lite actionpackat så var det alltid över efter bara några rader. Jag tror att Tolkien föredrog att skriva långa beskrivningar om landskapet istället för actionpackade scener.

 

Trots att jag låter väldigt negativt inställd till takten i boken så var det inte alls så hemskt som jag hade föreställt mig. Ibland flöt det faktiskt på riktigt bra och jag tycker inte att man ska lyssna på alla som säger att den är helt olidlig när det kommer till beskrivningarna. Visserligen hade jag lite svårt att se landskapet framför mig ibland, men ändå. Det kanske bara är jag.

 

I början tyckte jag att man la mer märke till språket. Det var också roligare i början när Tolkien skämtade lite. I slutet var det en mer allvarlig stämning och det var inte alls lika roligt som i början. Tolkien är  bra på att beskriva omgivningen mycket detaljrikt, men ibland kunde det bli lite för mycket tjat om öst och väst. Det var nog det som jag störde mig allra mest på med språket.

Trots att boken är rätt så gammal så märks det inte särskilt tydligt. Vissa ord som används har man aldrig hört förut, men man kan ofta lista ut vad de betyder bara genom sammanhanget. Jag tycker att de gamla orden ändå ger en viss charm till berättelsen.

 

När man läser förstår man hur mycket tid Tolkien lagt ner på det här landet. Allt är så himla noggrant planerat och den här världen känns så verklig att man nästan tror att den har existerat. Alla språk Tolkien hittat på bara för den här bokserien tyder på att han var otroligt engagerad i det han skrev.

 

Själv har jag väldigt blandade känslor för den här boken. Jag är inte någon van fantasyläsare och har därför lite svårt med alla speciella namn på personer och platser som nämns. Jag tycker också att det kan bli lite för långrandigt med beskrivningarna ibland. Trots det tycker jag faktiskt om boken även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Just nu känns det som att jag vill läsa resten av böckerna, men jag vet inte riktigt när jag ska ha tid.

 

 

Om det inte hade varit för det här projektet så hade jag troligtvis ALDRIG läst den här boken. Jag har alltid bara hört massa dåligt om den, men när jag väl gav den en chans så visade det sig att den faktiskt inte var så hemsk som alla har sagt. Visst sög prologen och den har varit lite svår att ta sig igenom ibland, men den är inte alls så hemsk som vissa säger. Det känns skönt att jag nu själv läst boken så att jag inte behöver vara livrädd för den i resten av mitt liv.

 

Jag tycker att det här projektet har varit mycket roligt och jag skulle gärna göra något liknande igen. Hade det inte varit för det här projektet så hade jag som sagt var aldrig läst den här boken. Det har varit roligt att veta att andra också har läst den och kämpat sig igenom samma delar som mig.

 

Det som ändå har varit roligast är att så många nu tagit tag i boken och faktiskt älskat den! Många som har varit med oss och läst har skjutit upp den i flera år och nu när de äntligen tog tag i den så visade det sig att de älskade den. Det kändes skönt att jag liksom kunde "hjälpa" någon att ta tag i en bok som de kanske aldrig skulle ha tagit tag i annars.

 

 

 

/Anna(:

Ännu en gång kommer det här inlägget upp för sent och jag är än en gång ledsen. Denna gång har jag dessutom inte någon superbra förklaring. Det närmaste jag kommer till en giltig förklaring är väl att min bästa vän kommit hem från England efter tre veckors språkresa och jag har velat umgås med henne. Kanske inte så dålig förklaring ändå...

 

Jag gillade att man fick reda på en hel del om ringen och andra saker. Tyvärr blev det en aning för mycket. Alldeles för mycket namn på personer och ställen och det gjorde att jag lätt rörde ihop det och tappade intresset. Jag gillade till exempel delen där Gandalf förklarade varför han inte hade kunnat komma hem i tid till Frodo, men det blev ändå lite för mycket information och det gjorde att jag tröttnade. Eftersom det var så pass mycket namn så hade jag väldigt svårt att ta in alla och jag kunde glömma ett namn trots att jag hade läst det på sidan innan.

 

Så jag kan säga att jag både gillade och ogillade det. Ungefär som den här boken i allmänhet.

 

 

Anledningen till att jag ens vill prata om honom är för att jag VERKLIGEN börjat tycka om honom. Han är hur snäll som helst och jag förstod hur mycket jag tyckte om honom när han bröt ihop efter att Gandalf  sagt att de var tvungna att lämna kvar hästen Bert. Underbart namn på en häst dessutom. Sam är dessutom hur lojal som helst mot Frodo och trots att han älskade Bert så räddade han Frodo och lät Bert vara kvar. Jag antar att jag helt enkelt gillar när man bryr sig mycket om djur eftersom man inte ofta läser om det i dagens YA.

 

Själv gillar jag att det börjar bli mörkare och jag skulle inte ha något emot ännu mer mörker. Just nu känns det som att de stöter på motgångar, men löser problemen lika lätt. Det hade varit roligt om de hade behövt kämpa mer än några rader i boken för att klara sig ifrån det som jagar dem. Hade det varit mer sådant så hade boken fått ett högre tempo och jag hade inte behövt läsa milslånga miljöbeskrivningar om nord och väst. Jag saknar alltså action. Fienden ligger där och lurar och trots att jag blir lite skrämd så vill jag ändå ha mer. Jag vill sitta och bita på naglarna av spänning.

 

Den här veckan hade jag lite svårt att hitta på några bra frågor, så ni får mer än gärna hjälpa mig genom att diskutera annat som ni tänkt på. Förlåt än en gång för att detta kom upp för sent, jag hoppas att söndagens diskussionsinlägg kommer upp på rätt dag i alla fall eftersom det är det sista.

 

/Anna(:

 

 

Ännu en vecka har passerat(ursäkta, men vart tar tiden vägen?) och just för tillfället betyder det att jag och ni ska ha läst fram till 'Flykten till vadstället' i Sagan om Ringen. Ännu en gång kommer mina frågor likna Emelies eftersom våra hjärnor verkar komma från samma fabrik och alltså fungera likadant(inget illa ment Emelie, du vet att jag älskar dina störda tankar).

 

Den här veckan är jag dessutom färdig med kapitlet på rätt dag! Det är ju helt otroligt.

 

1. Vi har blivit introducerade till en hel del nya karaktärer den här veckan. Några av dem kommer vi troligtvis inte se så många fler gånger, medan andra troligtvis kommer finnas kvar ett långt tag framöver. Vad tycker ni om Tom Bombadil och Aragorn (eller Vidstige om man nu gillar det namnet, vilket jag inte gör)? Finns det någon annan ny karaktär som ni verkligen gillade?

 

Tom Bombadil är knäpp. För det första pratar han ofta om sig själv i tredje person och han går klädd i helt galna kläder. När de beskrev hans blå byxor och gula skor(har jag för mig att det var) så satt jag bara och tänkte på en tecknad tomte som jag sett i någon film någon gång, som dessutom såg helt galen ut. Jag gillar inte riktigt Tom och ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Det kan ha att göra med att han är som en duracellkanin och det enda jag kan se framför mig är hur han studsar runt som en galen tok och slår  huvudet i taket för att han studsar så högt. Det står aldrig i boken att han gör så, men jag kan fortfarande se det väldigt tydligt framför mig eftersom han alltid är överenergisk och överentusiastisk. 

 

Tom är mycket gammal och fanns innan skogen och allt som finns i den skapades. När jag läste fick det mig lite att tänka på Gud. Fast sedan kom jag istället att tänka på Tolkien. För Tolkien är ju på sätt och vis Sagan om Ringens gud eftersom det är han som har skapat hela den världen. Därför kunde jag inte få tanken ur mitt huvud att Tom kanske ska varaTolkien. Att Tolkien skapade sig en egen liten karaktär inuti sin egen bok. Det verkar sannerligen som att jag var full eller hög när jag tänkte den tanken.

 

 

 

 

Den här veckan har jag faktiskt då och då haft stora problem med beskrivningarna. I de flesta böcker har jag lätt för att se saker och ting framför mig. Tyvärr har jag verkligen fått kämpa med att få några bilder i huvudet den här veckan. Det har dels med att göra att det pratas mycket om väderstrecken. När de nämner att något ligger åt norr så kan jag inte rita upp en bild i huvudet. Dessutom vandrar de i sänkor,dalar, på kullar och över krön hela tiden och det gör att jag aldrig får någon bra bild i huvudet. Det irriterar mig och gör att jag får slita för att ta mig igenom beskrivningarna när jag egentligen borde njuta. För jag vet att beskrivningarna egentligen är väldigt fina. Det är bara det att jag inte kan fantisera ihop en bra bild.

 

Sångerna tycker jag inte om särskilt mycket, av samma anledning som Emelie. Jag får inte till någon bra melodi och jag sitter hela tiden och letar efter dolda budskap. Det går inget vidare. Det slutar ofta med att jag bara läser texten och fattar själva huvudinnehållet av sången.

 

Alla språk som nämns gör mig däremot väldigt entusiastisk, men det är nog bara för att jag är en väldigt nördig humanist. Jag älskar när de pratar om gamla språk och alvspråk och vad det nu finns mer. Sagan om Ringen är ju faktiskt väldigt känt för att ha ett eget språk och många anhängare som kan tala det. Jag älskar att Tolkien faktiskt har suttit ner och skapat egna språk för de olika sorters varelserna som lever i hans värld. Att de dessutom är så pass utvecklade att folk kan lära sig dem är ju bara underbart!

 

På ett vis älskar jag de svarta ryttarna och det är för att de gör så att det faktiskt blir lite spännande. Man sitter hela tiden och tänker att Frodo och hans vänner verkligen inte borde slå läger eftersom de svarta ryttarna kommer hinna ikapp. Det gör mig lite stressad eftersom jag vet att de jagar honom och kan hitta honom när som helst. Dessutom skrämmer de mig lite och speciellt nu under den sista sidan på det sista kapitlet som vi skulle läsa. Visst har de inte gjort något riktigt farligt än, men det är ändå läskigt att veta att de förföljer honom och vet precis vart han tar vägen.

 

 

/Anna(:

 

(Jag är ledsen Emelie att jag gnällde på dig för att du hade lagt upp diskussionfrågorna en dag för tidigt. Det visade sig att jag skulle vara ännu värre än dig och lägga upp dem en dag för sent istället xD.)

 

Eftersom Emelie redan lagt upp sina frågor så kommer sannolikheten vara stor att mina är någorlunda likadana. Inte av den anledningen att jag har tittat på hennes(jag har tittat på hennes men det var bara för att jag var nyfiken och för att jag inte ville ha precis likadana ifall jag hade tänkt i samma banor som hon tidigare) utan för att jag säkert har tänkt lite som hon. Det kommer nog också bli så att jag väver in lite svar på hennes frågor i mina svar.

 

1. Den här boken publicerades första gången 1954 och åldern på boken har oroat mig. Språket har förändrats mycket på kort tid och jag oroade mig för att jag inte skulle förstå en hel del. Hur var det för er? Tyckte ni att det märktes att boken är nästan 60 år gammal? På vilket sätt i så fall?

 

Åldern i språket bekymrar mig inte alls så mycket som jag hade förväntat mig. Visst kan det vara några ord då och då som jag inte förstår mig på eftersom de är gamla, men det inträffar inte alls särskilt ofta. Och även när det inträffar så kan man lätt lista ut vad orden betyder genom sammanhanget. Ett ord som ofta användes i boken och som räknas som ganska ålderdomligt är 'ty'. Dock är användandet av 'ty' inte något som stör överhuvudtaget, istället tycker jag att det passar bokens stil perfekt.

 

Det märks alltså på vissa ord och formuleringar att boken är gammal, men samtidigt inte alls lika mycket som i andra äldre böcker. Själva handlingen och världen de lever i skulle kunna hittas på av en författare idag och det visar att den här historien är tidlös. Hade boken inte varit en fantasy utan en vanlig bok med vanliga personer som lever under 50-talet så skulle man kunna se stora förändringar mot hur vi lever idag, men det gör man inte nu eftersom de varelser som boken handlar om inte finns överhuvudtaget i vår värld.

 

Emelie hade också en fråga om språket och jag hade tänkt svara lite på den frågan också. Jag läser, som ni redan vet, översättningen av boken. Namnen på alla personer och platser har översatts och heter alltså inte samma på engelska och svenska. Detta är dock inte något jag stör mig på eftersom jag inte vet vad platserna heter på engelska. Dessutom tycker jag att det är bra på ett vis att de faktiskt har översatt namnen så att man kan förstå den vitsiga innebörden i vissa ord även om man inte förstår engelska så bra.

 

Översättningen är annars väldigt bra och jag tycker att det är lätt att hänga med i språket. Ibland flyter läsningen på och man tänker inte alls på att sidorna flyger förbi, medan man ibland sitter och får läsa om samma sak flera gånger innan man ens har förstått det som man precis läst. Jag har märkt att jag får läsa om en del gånger när de förklarar släktband och även vid långa beskrivningar av omgivningen. Trots att jag inte är något fan av släktband så kan jag inte låta bli att ändå fascineras av det i boken. Det visar att Tolkien har  bra koll  och mycket bakgrundsfakta på alla sina karaktärer. Han har inte bara satt sig ner och hittat på lite karaktärer. Alla hobbitar har en bakgrundshistoria och släktingar som nämns har spelat en viktig roll för hur livet i Fylke är idag.  

 

Något jag däremot har lite svårt för ibland är dialogerna och det kanske främst är dem som kan visa att boken är rätt gammal. Ibland känns de inte trovärdiga alls och jag sitter med ett leende på läpparna samtidigt som jag tänker att ingen skulle säga så i verkligheten. Jag har fått för mig att dialogerna är mycket sämre i äldre böcker eftersom de kanske inte hade lika bra koll på hur man egentligen talade med andra. Fast egentligen kanske det beror på att de faktiskt visst pratade på det här sättet, men det är vi som har ändrat vårt sätt att tala sedan dess.

 

Så trots att språket är lite utdraget och jobbigt ibland så gillar jag det ändå och jag har mycket lättare för det än vad jag från början trodde att jag skulle ha!

Gillade det där citatet väldigt mycket.

 

2.  Vad tycker ni om takten i boken än så länge? Är den snabb eller långsam? Är det bra eller dåligt i så fall?

På sätt och vis anser jag att takten både är snabb och långsam. Visst har det gått ca 150 sidor och först nu börjar själva äventyret, men man har fått veta så mycket viktig fakta att det inte hade gått att börja äventyret tidigare. Inte som jag tycker i alla fall. Jag har älskat alla tillbakablickar som man fått och alla små berättelser som har berättats av Gandalf med flera. Trots att jag inte är förtjust i böcker som tar alldeles för lång tid på sig att komma igång så tycker jag ändå att den här faktiskt har kommit igång och jag gillar att man får lära känna karaktärerna lite innan så att man vet hur det är i det vanliga vardagslivet.

 

Prologen var dock långsammare än allt det jag har läst tillsammans. Oj vad jag led. För ett tag trodde jag att juli skulle bli en mycket plågsam månad ifall hela boken fortsatte i samma spår som prologen. Språket i prologen var inte alls lätt att hänga med i och det var bara TRÅKIGT. Det var massa historia om hur allt hade bildats och ärligt talat förstod jag inte mycket av det. Kanske för att det var så himla TRÅKIGT. Prologen blev en aning intressant när den nämnde Bilbos äventyr och jag läste noggrant för jag visste att det troligtvis skulle vara viktigt senare. Så här i efterhand är jag ändå glad att jag plågade mig igenom prologen då en del information där i har visat sig viktig senare.

 

Jag tyckte inte att det gjorde så mycket att jag inte hade läst Bilbo innan jag började i Sagan om Ringen. Man fick en väldigt bra återberättning i prologen och det hintas även om det under bokens gång. Trots det ångrar jag ändå att jag inte läste den för när man får höra om den så verkar den otroligt intressant. Kanske läser jag den senare någon gång.

 

Jag såg första Sagan om Ringen några gånger när jag var yngre och Frodo ser riktigt ung ut där. Runt 20. I boken är han däremot 50 år gammal när han ger sig iväg. Kanske är det ringen som gör att han ser mycket yngre ut för det står ju att Bilbo inte hade åldrats mycket alls på ca 60 år. I alla fall gillar jag Frodo. Jag gillar hur han och alla andra har väldigt speciella drag. Att de till exempel älskar mat(underbar förmåga), att de inte villl och inte har lämnat hemmet. Jag kan relatera till det här med att de inte vill lämna sitt hem på sätt och vis eftersom jag också är lite som dem. Visst är jag inte lika extrem som de är, men jag kan fortfarande relatera till det. Jag gillar vänskapen som hobbitarna har med varandra och det känns verkligt.

 

 

Gandalf kan jag inte hjälpa att jämföra lite med Dumbledore och då vinner Dumbledore stort än så länge. Jag tycker att Gandalf nästan känns lite hotfull ibland, ska jag vara ärlig så skrämmer han mig faktiskt lite.

 

Jag tycker alltså om karaktärerna, även om Gandalf skrämmer mig lite, ifall det inte var så tydligt.

 

 

 

/Anna(:

Det är söndag den 1 juli och äntligen dags att sätta igång med läsningen av första Sagan om Ringen-boken! Jag hoppas att ni som inte äger boken har varit och lånat den på biblioteket så att ni kan börja läsa redan idag. Om jag ska vara ärlig så är jag lite smått livrädd för det här projektet, samtidigt som jag tycker att det ska bli asroligt.

 

Jag och Emelie har gjort upp en liten plan över hur vi ska läsa så att det blir ungefär lika mycket varje vecka och så att vi hinner färdigt innan juli är slut. Det är meningen att en uppdatering av läsningen sker varje söndag då vi diskuterar de kapitel vi läst den senaste veckan. Vi kommer förhoppningsvis ställa en del frågor och ni som är med och läser får gärna kommentera och svara på frågor samt säga vad ni vill om det ni läst.

 

Det är bra om ni tänker på språket, hur handlingen utvecklas, översättningen och andra saker av intresse så att vi har något att diskutera på söndag!

 

Här nedanför följer planeringen:
Det engelska kapitelnamnet står inom parentes.

 

Första veckan (till söndag 8 juli): Fram till 'Gamla skogen' ("The Old Forest"). Ni ska alltså inte läsa kapitlet 'Gamla skogen'.

 

Andra veckan (till söndag 15 juli): Fram till 'Flykten till vadstället' ("Flight to the Ford").

 

Tredje veckan (till söndag 22 juli): Fram till 'Khazad-dûms bro' ('The Bridge of Khazad-Dûm')

 

Fjärde veckan (till söndag 29 juli): Läs tills boken är slut. Detta är sista veckan.

 

Den 29 juli kommer vi även diskutera boken i sin helhet.

Idag ska jag börja läsa och bredvid mig kommer jag även ha en anteckningsbok så att jag kan skriva ner saker jag kommer att tänka på medan jag läser. Annars är risken stor att jag har glömt bort det tills nästa söndag.

 

 

 

 

/Anna(:

 

Hejsan svejsan!
Jag och Emelie har en fråga till er(vi vet att ni älskar att svara på frågor). Frågan jag alldeles snart ska ställa till er handlar om en liten grej som jag och Emelie diskuterat ett tag nu. Med ett tag menar jag ganska länge eftersom vi inte är de snabbaste personerna i världen.^^ 
 
Frågan lyder i alla fall: skulle ni vara sugna på att läsa Sagan om Ringen tillsammans med oss?

Jag och Emelie kom fram till att vi skulle göra något samarbete och vi visste inte riktigt vad. Vi kom till slut fram till att vi kanske skulle utmana oss själva att läsa någon bok och Emelie kom med förslaget Sagan om Ringen. Jag har alltid haft lite fobi för de böckerna eftersom jag hört att de är oerhört beskrivande(och lite småtråkiga ibland), men jag känner ändå för att utmana mig själv och faktiskt försöka i alla fall. Vi kom fram till att det skulle vara roligare om ni läsare på något vis också kunde vara involverade i det här. Därför undrar vi nu om ni skulle vara sugna på att utmana er själva att läsa Sagan om Ringen.

Det är inte helt spikat att vi faktiskt ska läsa Sagan om Ringen, har ni något bättre förslag får ni gärna ge det. Tycker ni att det är en sugig idé överhuvudtaget får ni givetvis också säga det. Fast om ni gör det så kommer jag aldrig mer prata med er. Nädå, jag skojade bara. Eller försökte skoja i alla fall...

Jag vill ha en miljon svar innan jag kommer hem från bokcirkeln( jag har inte läst boken...)
/Anna(: