Titel: Syskonen Baudelaires olycksaliga liv: En olustig början
Författare: Lemony Snicket
Sidantal: 170
Betyg: 8/10
Originaltitel: A series of unfortunate events: The Bad Beginning
Serie: Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (del 1 av 13)

Syskonen Baudelaires föräldrar dör i en brand. Detta gör att Violet, Klaus och Sunny måste flytta till sin okände släkting Greve Olaf.
Snart märker de att Greve Olaf är en mycket elak man. Barnen tvingas dela på en enda säng och de måste utföra alla möjliga sysslor åt Olaf.
När föräldrarna dog ärvde barnen en stor summa pengar som inte kan användas förrän Violet fyller arton. Greve Olaf är ute efter dessa pengar och han gör vad som krävs för att komma åt dem. Han dödar till och med om det är nödvändigt..
Men syskonen Baudelaire är inte som vanliga barn. De är alla otroligt klyftiga, men kommer det räcka för att knäcka Olafs plan?

Det är inte första gången jag läser den här boken. För några år sedan läste jag hela serien som består av tretton böcker. Det här med tretton böcker är noga uträknat, något jag förstått på senare tid. Det är nämligen så att alla böcker innehåller tretton kapitel och det är sammanlagt tretton böcker. Kan det ha något att göra med att tretton är ett otursnummer? Jag är ganska säker på detta.

Det som jag gillar med den här boken är att den är annorlunda mot andra böcker. Jag gillar verkligen sättet som Snicket skriver på. Han använder en hel del svåra ord, men han förklarar ofta de svåra orden efteråt. Här kommer ett exempel:
De tre barnen Baudelaire bodde tillsammans med sina föräldrar i ett enormt hus mitt i hjärtat av en smutsig och myllrande stad, och då och då gav föräldrarna dem tillåtelse att på egen hand ta en ranglig spårvagn- som du säkert redan vet betyder ordet "ranglig" i det här sammanhanget "ostadig" eller "på väg att gå sönder"- till stranden där de fick tillbringa dagen som ett slags semester förutsatt att de kom hem i tid till middag.

Jag gillar verkligen att han gör så för då lär man sig nya ord, nu kunde jag ju redan ordet ranglig,men det var några ord där i som jag aldrig hört talas om tidigare( förutom när jag läste boken första gången antagligen).

Den här boken hade lätt kunnat vara deprimerande och sorgsen med tanke på föräldrarnas död. Men den blir inte sorglig och deprimerande förutom på några ställen. Sättet Snicket skriver på är svårt att förklara. Han skriver lite humoristiskt,men ändå inte bara. Läs boken så förstår ni vad jag menar. Han har i alla fall ett väldigt speciellt sätt att skriva på som jag gillar skarpt.

Karaktärerna gillar jag väldigt mycket. Jag gillar hur bra Violet, Klaus och Sunny samarbetar tillsammans, det är underbart att läsa om. Att de liksom klarar av allt det här svåra tack vare sina stöttande syskon. Jag känner verkligen medlidande med alla de tre syskonen.

Även om jag känner medlidande med dem så gillar jag samtidigt att Snicket vågar vara så elak mot sina huvudpersoner(och andra karaktärer) i en bok som ändå riktar sig till lite yngre läsare(men alla borde läsa den).  Jag kan berätta att det kommer bli värre i senare böcker om jag kommer ihåg rätt.

Texten är stor, boken är kort,men ibland förekommer faktiskt svåra ord. Men det är något som jag tycker passar in i handlingen,med tanke på hur intelligenta barnen faktiskt är.

Tyvärr finns det lite overkliga saker i boken som drar ner betyget, men det är absolut inget som förstör upplevelsen, det är mer nu i efterhand som jag tänker på det. Något jag däremot tänkte på var alla stavfel.

Bästa med boken: Den är så himla annorlunda skriven och även om den tar upp allvarliga ämnen så känns inte boken som något tungt att läsa.
Sämsta med boken: En del overkliga saker händer. Tex känns det inte så verkligt att de har en släkting som bor i samma stad,men som de aldrig träffat eller hört talas om.
Åldersgrupp boken passar för: Jag tycker att alla borde läsa den här boken. Alla. För jag gillar verkligen den här serien. Jag var rädd för att jag inte skulle göra det nu när jag läste om den,men det gör jag.

Som sagt, ALLA BORDE LÄSA DEN!

Just nu sitter jag och funderar över en idé jag har och om jag ska presentera den på bloggen eller inte.. Den handlar inte om böcker.
/Anna(: