Titel: En prinsessas dagbok: Tiara och Dr Martens
Författare: Meg Cabot
Sidantal:251
Betyg: 6/10
Serie: En prinsessas dagbok(del 1)
Originaltitel: The Princess Diaries

Mia Thermopolis är inte direkt populär,även om hon skulle vilja vara det.
En kille hon gillar är populär, tyvärr vet han knappt inte vem hon är.
Förrän den dagen Mia (och alla tidningar) får veta att hon är prinsessa.
Hennes pappa är nämligen furste i ett litet land i Europa som heter Genovia och eftersom han inte kan få några mer barn så är Mia den som kommer få ta över efter honom.
Tyvärr var det inte på detta sätt som Mia ville bli populär. Hon får inte vara ifred någonstans och hon måste till och med ha livvakt.
Dock finns det värre saker som hon måste stå ut med.
Sin farmors prinsesslektioner..

Den här boken är skriven i dagboksform(som ni antagligen förstår med tanke på titeln), något som jag inte direkt älskar. Dock fungerar det rätt bra här, och pga de korta kapitlen så vill man bara fortsätta läsa. Det var nog därför jag läste ut den här boken så snabbt. Man tänkte liksom hela tiden att man lika gärna kunde fortsätta lite eftersom nästa kapitel var så kort.

Jag stör mig lite på hennes vän Lillys sätt att prata. Hon använder ord ibland som jag inte förstår och det irriterar mig väldigt mycket.

Tyvärr gillade jag inte riktigt den här boken lika mycket som jag gillar Cabots andra böcker. Jag vet inte riktigt varför,men jag hoppas på att första boken (och kanske andra) var lite mer som en introduktionsbok och att det kommer igång lite bättre senare i serien. Med tanke på att det är tio böcker i serien så kanske man inte ska skynda på alldeles för mycket i början.

Den är faktiskt lite smårolig ungefär hela tiden (jag älskar att hon hela tiden tar upp att hon knappt har några bröst) och just den biten blir bättre av att det känns som att man får följa Mias exakta tankar eftersom den är skriven i dagboksform. Det känns lite mer personligt då.

Bästa med boken: Den är väldigt lättsam och rolig. Korta kapitel så att man bara fortsätter läsa.
Sämsta med boken: Lillys otroliga ordförråd som gör att man ibland känner sig underlägsen och lite dum.
Åldersgrupp: Svår fråga. Jag tror att man kan läsa serien mellan 12-19årsåldern kanske. Beror ju lite på hur man är som person.

Och jag är ledsen för att bloggen har haft så trista uppdateringar på sistone, jag har ju inte direkt läst så mycket.

/Anna(: