Titel: Dandy
Författare: Andreas Carlsson
Sidantal:287
Betyg: 3/10
Originalspråk: Svenska

När Andrew är liten blir hans pappa satt i fängelse och Andrew själv blir satt på barnhem. Det är på barnhemmet han lockas av Krazys musik. Han smyger ut varje kväll och Krazy lär honom allt han kan. När Andrew blir vuxen och äntligen får flytta från barnhemmet åker han till Platinum City och tar artistnamnet Dandy.
Han blir snart den största stjärnan staden någonsin skådat och alla älskar honom.

Jag älskar då i varje fall inte Dandy. Kan nog faktiskt vara den sämsta bok som jag läst i år om jag ska vara riktigt ärlig. Och här kommer några anledningar till varför jag verkligen,verkligen ogillar den:
1. Dialogerna känns inte trovärdiga.
2. Allting känns alldeles för förhastat samtidigt som det känns långdraget.
3. Alldeles för mycket adjektiv. Jag har nog aldrig läst en bok med så mycket adjektiv. Det slutade med att man inte orkade tänka hur saker såg ut för det fanns så mycket adjektiv att det bara blev rörigt.
4. Könsdiskriminering- Alla killar är rika,  har makt och fullt med KVINNLIGA städerskor i sitt hus som har jättekorta kjolar på sig. De har ungefär 20 städerskor och sedan massa andra kvinnor som bara är där för att.
5. Man fattar inte varför Dandy är så bra som han egentligen är för det beskrivs (tro det eller ej) inte. Det enda man hela tiden får veta är att han går runt i en lila kostym och att det tydligen är superudda.
6. Alla har så överdrivna namn-Krazy, Bling, Bigwhig, Diamond.
7. Andrew står enligt boken riktigt nära sin pappa, men han kallar honom inte för pappa utan för Diplomaten(det kan ha något att göra med att de faktiskt har samma förnamn).
8. Det står i boken att Diplomaten (Andrews pappa) var en ensamvarg, men ändå har han ca 20 kvinnor springandes i hemmet hela dagarna.

Okej, det var lite av de grejer som jag störde mig på, och jag ska nog inte gå på mer, för då känner jag mig bara elak. Men jag tyckte inte att detta var en bok för mig, jag vet inte om det hade med temat att göra eller att det helt enkelt inte bara var min stil för jag vet två stycken som har läst den som fullkomligt älskar den (fast jag vet ännu fler som inte gillar den).
Men är ni intresserade av musik(jag är ju intresserad av musik) så kanske ni borde testa den, fast jag rekommenderar den inte. Så skyll inte på mig.
MEN: Det fanns faktiskt vissa avsnitt i boken som jag verkligen gillade, då jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Dessutom så gillade jag Starlet och Suzie, de var mysiga. Plus att låttexterna var bra.

Bästa med boken: Suzie och låttexterna (om någon som heter Suzie skulle vilja bilda ett band får du gärna använda mitt supernamn som jag precis kom på. VI VÄLKOMNAR SUZIE OCH LÅTTEXTERNA IN PÅ SCENEN!)
Sämsta med boken: Vänligen läs punkt 1-8

/Anna(: