Titel: City of Glass
Författare: Cassandra Clare
Sidantal: 541
Betyg: 10/10
Serie: The Mortal Instruments (del 3)
Originalspråk: Engelska
Spoilervarning för de som inte läst de tidigare delarna!

För att kunna bota sin mamma måste Clary resa till Idris. Men Jace vill inte att hon ska följa med, det skulle bli alldeles för farligt för henne.
Självklart reser hon ändå, utan att Jace får veta. Jace är redan i staden och det är Simon också, Clarys bästa vän, och en vampyr. Vampyrer får egentligen inte vistas i staden, och absolut inte en vampyr som kan gå runt i solljus. Så han fängslas, något Clary inte får reda på.
Ett krig är också på gång. Valentine kommer, om han lyckas hitta det han letar efter, kunna döda alla Shadowhunters på en gång. Något som absolut inte får hända, och som måste stoppas omedelbart.
Och kommer Jace och Clary kunna hålla sig på lagom avstånd ifrån varandra?

För en gångs skull är inte det svåraste med hela recensionen att skriva sammanfattningen. Det svåraste är att säga vad jag tycker om den. Det kanske ni förstår eftersom det faktiskt var en vecka sedan jag läste ut den och en recension kommer först nu.
Jag har funderat i över en vecka på vad jag ska skriva och jag vet fortfarande lika lite som när jag läste ut den.

Det fanns nästan inte en tråkig stund i hela boken, det var flera kvällar som jag låg vaken alldeles för länge och läste för att jag faktiskt inte kunde lägga ner boken. Och det händer faktiskt inte särskilt ofta när det gäller mig, jag brukar kunna behärska mig och lägga mig i tid.
Dessutom grät jag väldigt mycket i slutet(även tidigare), både för att det var fint och sorgligt. Det brukar jag inte heller göra (fast jag måste erkänna att jag gråtit oftare på senare tid).

Största delen av den här boken utspelar sig i Idris, något jag gillar eftersom man bara fått höra om staden tidigare. Det känns roligt att läsa om när Clary upplever staden för första gången.


En hel del avslöjas i den här boken, och jag känner mig stolt för att jag faktiskt hade listat ut det mesta som skulle hända (anledningen till att jag känner mig stolt är för att jag oftast är värsta nooben när det gäller sådant och sällan lyckas lista ut de mest uppenbara sakerna förrän det står skrivet.).

Karaktärerna i den här boken är så himla bra, jag älskar allihop. Mer än förut till och med. Jag gillar att Magnus Bane får mer plats, fast han får fortfarande gärna ta mer plats. Utan alla de här superbra karaktärerna hade antagligen boken inte alls varit lika bra som den faktiskt är.

Jag älskar slutet eftersom det är i stort sett perfekt, tyvärr gör det mig inte så sugen på att läsa nästa bok. Anledningen? Nästa bok kan inte bara vara perfekt och alltså måste det skapas en hel massa nya problem. Så det är inte något fel på hur boken slutar (absolut inte), det är bara det att man vill behålla det som det är just nu. Perfekt.

Som ni märker så vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om den här boken. Jag skriver inget som är vettigt överhuvudtaget.
Men om jag ska sammanfatta den: Den är hjärtskärande, spännande, fin, rolig, underbar, hemsk, känsloframkallande m.m.

När jag hade läst ut boken blev jag väldigt sugen på att beställa hem alla böcker och börja läsa om dem direkt. Jag saknar redan alla i boken och jag tänker på dem i stort sett varje dag.

Nu ska jag sluta skriva, för det här kommer aldrig bli någon bra recension, hur mycket jag än försöker. LÄS DEN!

Bästa med boken: Allt?
Sämsta med boken: Jag tänker och tänker, men jag vet inte. Problemet är att jag är inte säker på om jag verkligen ska sätta en 10:a. Kanske är det för att jag så sällan ger 10:or?

Om ni fortfarande inte förstått: LÄS SERIEN!

Och ursäkta för att mina recensioner alltid är för långa för att någon ska orka läsa dem..
/Anna(: