Och plötsligt finns det en egentagen bild, dock inte tack vare mig, utan tack vare mamma.
Titel: Habib: Borta bra,hemma bäst
Författare: Douglas Foley
Sidantal: 239
Betyg: 7/10
Serie: Habib (del 8)
Originalspråk: Svenska

Paris kanske äntligen kommer tillbaka till Sverige igen eftersom hennes pappa inte lyckades få något jobb i hemlandet. Eller har hon blivit uppäten av valen som Habib drömde om i sina drömmar? Tänk om hon inte kommer hem bara för det.
Habib har inte fått något brev från henne på länge och fruktar nu det värsta.
Dessutom har Zumo blivit kidnappad, men vem kan vara så elak och göra något sådant, eller har Zumo kanske gått och drunknat i sjön?

Anledningen till att jag inte har någon egentagen bild är denna: För flera veckor sedan, när jag läste ut boken, tog jag några kort. Mitt kamerabatteri dog några sekunder efter det och tydligen sparades inte några av bilderna.
När jag upptäckte detta hade jag redan lämnat tillbaka boken (eftersom det tar ca 2 veckor för mig att bara ta ur batterierna ur kameran och sätta dem i laddaren. Sedan ska de laddas också!).
Idag lånade jag boken igen eftersom jag verkligen blev sugen på att skriva en recension.
Vad tror ni händer då? Jo, kameran dör igen och självklart sparas inte bilderna.. Det fattar jag denna gång eftersom jag lär mig av tidigare misstag. Därför lånar jag mammas kamera. Tyvärr hade hon inget minneskort i och bilderna är alltså sparade på kameran. Jag har ingen aning om hur man får ut dem därifrån eftersom det tydligen inte fungerar med det vanliga sättet. Och nu är det för mörkt för att kunna fixa en bra bild. Så, jag kanske lägger in en egentagen bild imorgon. Men just nu är jag bara förbannad och frustrerad(det är förresten inget ovanligt just för tillfället, att jag känner mig på det sättet alltså).

Över till boken. Jag har kommit på efter den här senaste boken att jag nog faktiskt verkligen gillar Habib. Han har så himla sköna och igenkänningsbara tankar. Flera tankar han skriver om är sådana som de flesta upplevt någon gång, och kan relatera till.Fast han tänker även de mest absurda tankar.
Om jag ska vara ärlig så är nog detta den bästa boken om Habib hittills.

Habib ger sig även ut på ett äventyr senare i boken som jag tycker är roligt att läsa om. Lite spännande också för den delen.

Man läser ju också Habibs dagbok som han skriver på datorn, det tycker jag känns för han använder mycket slang och så. I den här boken är det faktiskt positivt.
Något annat jag gillar är hans mormor och farmor. Farmorn(tror jag det är) är väldigt tuff och rolig. Mormorn är också rolig, även fast hon inte är med så ofta. Speciellt när hon ber Habib att inte svära.

Även om dessa böcker faktiskt riktar sig till lite yngre personer så har jag inga problem att uppskatta dem. Dels kan det ha att göra med att Habib är väldigt brådmogen,men det har nog även att göra med att böckerna faktiskt är roliga och bra.
Sedan så går de ju snabbt att läsa också, något som kan vara skönt ibland.

Så mycket mer har jag väl inte att säga. Karaktärerna är bra och handlingen mysig.

Bästa med boken: Habibs alla tankar om livet.
Sämsta med boken: Jag vet faktiskt inte( detta kan ha att göra med att det var ca tre veckor sedan jag läste ut den och inte riktigt kommer ihåg).


Förresten så ska jag se till att skärpa till mig. Jag måste skriva en miljöutmaning och det fort. Dessutom måste jag blogga om september som läsmånad (tro mig, ni vill inte veta).

/Anna(: