Titel: Glashuset
Författare: Rachel Caine
Sidantal:312
Betyg:5/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Glass Houses
Serie: Vampyrerna i Morganville

Claire har nyss börjat på en internatskola i Morganville. Hon är bara sexton år gammal, men hon fyller snart sjutton, och hon är otroligt smart. Så smart att hon fått hoppat över en årskurs. 
 Men tjejerna på skolan är inte särskilt snälla mot Claire, hon blir mobbad och en dag dödar de henne nästan. Det är då hon bestämmer sig för att flytta ifrån internatskolan. Men hon kan självklart inte säga något till sina föräldrar, de skulle aldrig tillåta att hon flyttade ifrån skolan.
 Hela dagen ringer hon runt till olika ställen för att hitta någonstans att bo, inget ställe passar förrän hon ringer till Glashuset. Samma dag tar hon en taxi till Glashuset och där flyttar hon ganska snart in. Där bor redan tre tonåringar och det tar inte lång tid innan de blir vänner. Det dröjer heller inte lång tid innan Claire blir inblandad i något som har med vampyrer att göra...

Jag kan väl börja med att säga att jag hade mycket höga förväntningar på den här boken. Jag hade hört otroligt mycket bra om den och jag var sugen på att läsa en vampyrbok där vampyrerna faktiskt var elaka. Boken levde tyvärr inte upp till mina förväntningar...

Handlingen rörde sig ganska fort framåt, något som var både bra och dåligt. Det gjorde att jag lätt kom in i boken och att jag fortsatte läsa. Redan i början kändes dock inte handlingen särskilt trovärdig. Claire blir misshandlad av tjejerna i skolan och man får inte någon särskild anledning till varför, bara att hon varit mobbad tidigare. Antagligen har det att göra med att hon är smart, det brukar aldrig leda till något bra. I alla fall så trodde jag inte riktigt på handlingen att tjejerna misshandlar henne så svårt att hon nästan dör, hon går till doktorn och doktorn knappt bryr sig om vad som hänt utan bara skriver ut lite medicin. Att hon sedan slutade gå till skolan i flera dagar, när hon tydligen aldrig hade skolkat förut, borde ju väcka en del misstankar. 
Ibland gick dessutom både handlingen och dialogerna så snabbt fram att man inte hann förstå vad som hände. Som exempel tar jag en gång när Claire var tillbaka i skolan och råkade hamna i klorna på de elaka tjejerna. De slog henne först massa och hotade henne med att de skulle döda henne. Sedan blev Claire värsta tuffingen och kaxade(som hon förresten gör typ hela tiden trots att hon vet att hon kan bli dödad) och ja, sedan lät de henne gå. Bara sådär. Jag bara: WTF?! Vad händer nu eller? Varför går hon? Varför gör de inget?! Varför dödar de henne inte?

Karaktärerna är också sådär. Claire är beskriven som typ smartare än 90% av jordens befolkning. Smartheten visar sig dock inte särskilt bra för hon lyckas aldrig klara sig ur några problem själv utan det är alltid något annat som hjälper henne. Som att bilen åker på ett gupp eller något liknande. Krävs inte särskilt mycket hjärna till att klara sig ur en sådan situation. Och just det, när man blir hotad till livet och vet att man kommer bli dödad om man går till skolan, DÅ GÅR MAN INTE TILL SKOLAN OCH FÖRSÖKER SPELA TUFF. För ärligt talat, vem som helst fattar ju hur det kommer gå. Om en karaktär är beskriven som smart, då ska den helst vara smart också. Tack.
  De elaka tjejerna är sjukt läskiga och jag tror inte på dem för en sekund. Ledaren i gänget borde verkligen skickas till psykhem. För hon har inte alla indianer i kanoten. Så sjukt skruvad är hon.
  Shane gillar jag faktiskt väldigt mycket. Han är en ganska typisk snygg-kille-som-man-alltid-hittar-i-ungdomsböcker-nu-för-tiden men jag gillar honom ändå av någon oförklarlig anledning. Claire tycker förresten också att han är snygg. Precis som att hon tycker att Michael är snygg.
  På tal om Michael. Han ska vara typ 18 år gammal och alltså, det enda jag såg framför mig var en femtioårig man. Det förstörde verkligen min syn av honom och Claires smak. Allt han gjorde kändes liksom femtioårigsaktigt på något sätt.

Vampyrerna är en besvikelse också.  Alla säger att de är så himla onda i den här serien, men jag tycker inte det. Onda vampyrer dödar folk lite hur som helst bara för att det är roligt. De här vampyrerna gjorde inte alls det. Fast pluspoäng för konceptet med vampyrerna ändå.

Trots att jag blev frustrerad och irriterad på många saker i innehållet i den här boken så vill jag ändå fortsätta med serien. I alla fall en bok till. Jag vill se om det blir bättre. Och för att jag gillar Shane.

Trots att det inte var någon superbok så tog det inte lång tid att läsa ut den för handlingen flöt på bra och den var ändå spännande på sätt och vis. Men om nästa bok inte blir bättre så kommer jag nog inte fortsätta med serien.

OCH JUST DET. Jag måste bara klaga på en sak som VERKLIGEN irriterade mig. Det står att man glömmer av att Morganville existerar om man flyttar därifrån. Okej, det köper jag. Flyttar man sedan tillbaka till staden kommer man ihåg Morganville igen. HUR KAN MAN ENS BESTÄMMA SIG FÖR ATT FLYTTA TILL EN STAD SOM MAN INTE VET EXISTERAR?!

Bästa med boken: Shane och flytet i boken.
Sämsta med boken: Alla saker som jag verkligen inte trodde på. Och att Claire inte alls var smart egentligen.

/Anna(: