Titel: Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Författare: Håkan Nesser
Sidantal: 247
Betyg:8/10
Originalspråk: Svenska

"Det kommer bli en hård sommar" sa Eriks pappa och han hade rätt. Eriks mamma har cancer och hon kommer troligtvis inte överleva. För att sommarlovet ska bli lite mer lättsamt för Erik tycker Eriks pappa att Erik, Henry och Edmund, en kille i skolan som Erik inte känner alls särskilt bra, ska åka till sommarhuset Genesaret och spendera sommaren där.
 De sista veckorna innan sommarlovet kommer en vikarie till skolan. Hon är nog det vackraste Erik någonsin har sett. Hon heter Ewa Kaludis och hon är tillsammans med en känd handbollsspelare vid namn Berra. 
 Sommarlovet blir en riktig höjdare, och Erik och Edmund blir allt bättre kompisar, fram tills Det Fruktansvärda inträffar.

Jag blev "tvingad" att läsa den här boken i skolan och till en början var jag inte särskilt positivt inställd. Erik använde hela tiden uttryck som han hade lärt sig av vuxna såsom "Jämna plågor" och det irriterade mig i. Dessutom tyckte jag också att det var svårt att hänga med i början för den var skriven lite konstigt. Det tog dock inte lång tid innan jag ändrade min uppfattning. Det slutade med att jag hade svårt att sluta läsa. 
 
Karaktärerna är väldigt mysiga. Huvudpersonen är Erik och man följer hela tiden hans tankar. Ibland kändes det som att han var lite lillgammal för han filosoferade väldigt mycket, men det kanske jag och alla andra också gör. Jag vet inte riktigt.
 Edmund tyckte jag också mycket om. Han var pratsam och han hade inga svårigheter med att prata om sina problem. Dessutom gillade jag Erik och Edmund tillsammans. De kunde vara tillsammans utan att behöva prata med varandra, till skillnad från Eriks andra kompis. Jag kände att Erik uppskattade det och det tror jag att jag också gör för ibland kan det vara skönt att bara vara istället för att prata.
 Ewa Kaludis framställdes ungefär som en gudinna. Varken Edmund eller Erik hade i stort sett skådat något vackrare. Var det något som irriterade mig? Nej, faktiskt inte. Det kändes liksom normalt för ett par tonårskillar att tycka så.
 Ibland störde jag mig faktiskt lite på Erik. Han vägrade att prata om svåra saker som t.ex. sin mammas cancer. Edmund försökte få Erik att prata om det men han vägrade. Dessutom lät han inte Edmund prata ut om de saker som var jobbiga i hans liv. När Edmund började prata om hur svårt han hade haft det så var det precis som att Erik vände dövörat till. Otroligt irriterande. Dock börjar jag ana att jag kanske själv också är som Erik...

Handlingen flyter på bra. Under stor del av boken händer det inte särskilt mycket, man får bara följa med Erik och Edmund när de njuter utav sommarlovet och jag älskade faktiskt att läsa om det. Enligt mig blev det inte långrandigt en enda gång. Dessutom varvades texten med att Erik ofta nämnde att Det Fruktansvärda snart skulle inträffa. Något som gjorde att man ville fortsätta läsa för att få reda på vad Det Fruktansvärda var. Men eftersom detta klassas som en deckare kan man ganska snabbt räkna ut vad det är som ska ske.

Stället som det utspelar sig på gillar jag. Genesaret var en mysig och perfekt plats för ett sommarlov. Om jag dessutom glömde nämna det så utspelar sig boken under 1960-talet och det var nog tur för man fick se lite hur det var då. Dessutom tyckte ju Erik och Edmund om att komma ut till Genesaret även om de hade utedass och ingen TV, det hade säkert inte varit så om den utspelade sig i nutid.

Slutet hatar jag, jag blev så himla frustrerad, mer tänker jag inte säga om det. Med risk för spoilers.
Dessutom kändes slutet alldeles för förhastat.

Detta är en bok jag aldrig hade plockat upp om jag inte hade blivit tvingad. Jag är glad att jag blev tvingad för jag tyckte faktiskt väldigt mycket om den. Den är dessutom inte riktigt som andra deckare eftersom mordet inte utspelar sig i början av boken.

Bästa med boken: Karaktärerna, stämningen i en stor del av boken m.m
Sämsta med boken: Det allt för förhastade slutet och SLUTET så att säga.

Som ni vet är ju Håkan Nesser ett stort namn i deckargenren och vill man läsa något som är skrivet lite mer för ungdomar så kan man försöka sig på denna. Den innehåller en del gamla ord men det är inget man stör sig på när man väl kommer in i boken. Dessutom är den lite rolig då och då.

/Anna(: