Titel: Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal:352
Betyg:9/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Between Shades of Grey

Året är 1941 och en dag rusar den sovjetiska polisen in hos Linas familj. De tar Lina, hennes mamma och hennes bror, men de har ingen aning om vad som hänt med pappan. Lina och hennes familj blir inknuffade i en lastbil som redan är full med människor. Dessa människor har alla olika yrken och olika personligheter. Vissa personer är det tufft att leva tätt tillsammans med, men för att överleva måste alla samarbeta. I flera dagar sitter de i en tågvagn och när de väl får stiga av måste de direkt börja arbeta. Under tiden blir de behandlade som ohyra av de sovjetiska män som ser efter dem. Linas familj kommer från Litauen och det här är historien om hur de behandlades av Stalins män.

Den här boken berörde mig verkligen. Jag visste redan från början att personerna i denna bok inte var verkliga och att många personer råkat ut för det här hemska på riktigt, men att just dessa personer var påhittade. Det gjorde dock ingen skillnad. Under vissa kapitel i boken satt jag och grät så mycket att jag ärligt talat inte kunde läsa vad som stod på sidorna.

Karaktärerna var en av de saker som berörde mig mest i den här boken. Lina irriterade jag mig lite på ibland för hon höll inte direkt tyst om att hon hatade Sovjet och Stalin. Om fel person hade hört hennes utrop hade det kunnat sluta illa både för henne och hennes familj. Fast även om jag irriterade mig på henne ibland så tyckte jag också mycket om henne. Att hon faktiskt vågade ha sin egna åsikt och inte bli kuvad bara för att hon i stort sett var fånge hos de sovjetiska männen.
Alla karaktärer som de reste med under hela den här tiden gillade jag också skarpt för alla var de olika. Det var en man som alltid var pessimistisk och tjurig, men på något sätt gillade jag honom ändå. En konstig sak med honom var dock att han tidigt i boken bröt benet men poliserna lät honom ändå leva. På något vis känns det inte särskilt troligt för han kan ju inte arbeta och det är ju det de har personerna till. Usch vad det lät okänsligt, men ni förstår min tanke.
Min absoluta favorit var ändå Linas mamma Elena. Hon var helt fantastisk. Hon var osjälvisk och tänkte alltid på andra även om hon själv hade det svårt. 
 
En annan sak som var underbart att läsa om var hur alla stöttade varandra och samarbetade. Den svåra situationen de var i gjorde att de växte samman och hjälpte varandra. När någon var på väg att förlora hoppet så kom det alltid någon och försökte muntra upp dem så att de skulle hålla ut och inte ge upp. Trots att de var utsatta för sådana hemska saker så hade de fortfarande hoppet kvar. Det var himla fint att läsa om...

Handlingen var förstås hemsk. Det här är en bok som utspelar sig under Andra världskriget och de har en tendens att vara hemska och även om jag ofta tycker att de är obehagliga känner jag verkligen att det är viktigt att alla läser de här böckerna så att vi kan se till att det inte händer igen. Dessutom hade jag ingen aning om att även litauer och deras "grannar" behandlades så här. Jag trodde förut bara att det var judarna som råkade ut för det här hemska.

Boken har korta kapitel och det gör att man hela tiden fortsätter läsa. Som ni vet föredrar jag korta kapitel.

Det här är alltså en bok som alla borde läsa för den behandlar ett viktigt ämne. Trots att boken är hemsk så lyser ändå hoppet och kärleken igenom i denna bok och det gör att den samtidigt,även om det säkert låter konstigt, är en mycket fin bok.

Den här recensionen blev inget vidare, jag hade svårt att uttrycka mig idag. Hoppas att ni förstod vad jag menade.

Bästa med boken: Att den behandlar ett viktigt ämne och belyser en händelse som inte så många vet om. Det är också en bok som handlar om kärlek och hopp.
Sämsta med boken: Vissa saker kändes inte riktigt verkliga (missuppfatta inte).

/Anna(: