Titel: Till er tjänst
Författare: Meg Cabot
Sidantal: 220
Betyg:4/10
Serie: En prinsessas dagbok (del 4)
Originalspråk:Engelska
Originaltitel: Princess in Waiting

Spoilervarning för er som inte läst de tidigare delarna.
Mia är i Genovia för första gången och dessutom har hon precis blivit ihop med Michael. När hon är i Genovia längtar hon bara efter Michael, men tänk om han inte längtar efter henne? Han kanske redan har glömt henne och dejtar någon annan mycket snyggare och smartare än hon själv? Han kanske inte ens tycker om henne på det sättet, han kanske bara vill att de ska vara vänner. Detta oroar sig Mia för hela tiden i Genovia, och inte blir det bättre när hon väl kommer hem...

Har ni väl läst min lilla förklaring av boken (osäkert om ni gjort det)så behöver ni inte läsa något mer, tro mig. För det där är ungefär det enda som boken handlar om. Hela boken igenom sitter Mia och funderar över om Michael verkligen gillar henne eller inte. Ena sekunden är hon helt säker på att han dejtar någon annan och vilken sekund som helst kommer göra slut med henne. I nästa stund är hon säker på att Michael inte är en sådan person och att han inte alls kommer göra slut med henne. Fast är det verkligen säkert? Oj, nu måste jag visst gå på en tråkig prinsesslektion med min dumma farmor och även fast jag vet att min farmor är dum och självisk så går jag på allt hon säger för det enda jag kan tänka på är: Gillar Michael verkligen mig?

Okej, visst. Jag kan hålla med om att man säkert kan känna igen sig i det här med att man tvekar på om man verkligen duger för att man själv inte direkt tycker om sig själv, men jag fattade det redan på första sidan. Resten av boken ville jag mest bara strypa Mia varenda gång hon tänkte eller pratade om Michael. Hela tiden alltså. Boken är inte särskilt tjock (tur det), men trots det lyckas författaren upprepa sig minst en miljon gånger.
 De första böckerna i serien var inte mina favoriter av Meg Cabot, men de var ändå rätt så okej. Trean började i och för sig bli tjatig så jag borde väl ha förstått hur det skulle fortsätta...
 Visst tog den slut fort eftersom den är kort och har korta kapitel, men jag hade gärna sluppit allt tjat. Ni märker ju själva att jag inte ens kan skriva en otjatig recension för det enda jag kan kommentera är hur tjatig den var.

Kommer jag läsa fortsättningen? Troligtvis inte. Jag har verkligen fått nog av namnet Michael och planerar inte att döpa något av mina framtida barn till det just för tillfället. Om några år kanske jag har kommit över den så kallade Michael-chocken.

Samtidigt som jag nästintill hatar den här boken så kan jag ändå inte låta bli att tycka att den är lite bra. Jag avskyr den inte på samma sätt som Dandy, jag är mer frustrerad över den här boken.

Bästa med boken: Att den hade korta kapitel
Sämsta med boken: Ja, vad skulle det kunna vara?... ATT HON TJATADE SÅ OM MICHAEL SÅKLART!

Jag rekommenderar er faktiskt inte att läsa den här boken, som ni kanske förstår.

/Anna(: