Titel: Erebos
Författare: Ursula Poznanski
Sidantal:423
Betyg:7/10
Originaltitel: Erebos
Originalspråk: Tyska

CD-skivor med ett hemligt innehåll har börjat spridas på Nicks skola och han har ingen aning om vad de innehåller. Han frågar runt för att få veta innehållet på skivan men de han frågar vägrar att berätta. Till slut får han en egen CD-skiva, men först måste han själv lova att inte berätta för någon. Skivan visar sig innehålla ett dataspel, Erebos. Nick älskar dataspel och så fort han kommer hem sätter han igång spelet och det dröjer inte lång stund innan han är fast. Spelet är så annorlunda mot alla andra spel därute. Det är precis som att spelet känner Nick, det pratar med honom och ger honom uppdrag i verkliga livet. Men för att få spela måste Nick lova att inte prata med någon om spelet, då åker han ut. Snart börjar alla på skolan bete sig konstigt, även Nick. Dessutom blir uppdragen värre och värre... Och var är egentligen meningen med uppdragen?

Jag vet ännu inte riktigt vad jag tyckte om den här boken. Början var lite seg enligt mig och jag hade svårt att komma in i den. Samtidigt hade jag svårt att lägga ner boken ibland, verkligen svårt alltså.

Något jag i alla fall gillade riktigt mycket med den här boken var själva handlingen. Den var originell och det var roligt att läsa om de två olika världarna. När man var i dataspelsvärlden så tänkte man att Sarius ( Nicks karaktär) var huvudpersonen och eftersom han hade tankar så kändes han väldigt mycket som en riktig person. När man läste om den riktiga världen så tänkte man på Nick som huvudpersonen. Man kanske tror att det här kan vara rörigt, men det är det faktiskt inte och det är ju alltid positivt när man inte blandar ihop.

Enligt spelets regler fick man inte prata om spelet i verkligheten och jag blev alltid så himla spänd och satt och tänkte "sluta prata om spelet nu, Budbäraren kommer få reda på det och ni kommer åka ut ur spelet" när de gjorde det. Det gillade jag, jag älskar när man är så spänd och nervös att man försöker teleportera budskap till de i boken så att de ska förstå att de inte borde göra så(hoppas ni förstod min konstiga förklaring).
Dessutom är själva handlingen på sätt och vis lite skrämmande också. Alla som spelar spelet gör massa uppdrag på grund av att en dator säger åt dem. Det visar väl hur lättpåverkade vi är och att vi lätt litar på andra och slutar tänka efter vad som verkar rimligt. Om en dator skulle börja prata med mig skulle jag bli livrädd och absolut inte svara tillbaka.

Karaktärerna var kanske inte världens mest minnesvärda eller bästa karaktärer. Jag kommer till exempel nästan bara ihåg namnet på huvudkaraktären. I och för sig var det några veckor sedan jag läste den, men ändå. Nick hade en bästa kompis, för mig kändes han inte alls som en bästa kompis. Mer som en flyktig bekant. Något som inte är särskilt positivt då författaren inte lyckats att förmedla känslan av att de ska vara bästa kompisar.  Karaktärerna var alltså inte det bästa i den här boken, något som faktiskt är ovanligt. Många böcker brukar faktiskt lägga mest vikt på att ha älskvärda karaktärer som man kommer ihåg och älskar för evigt. Här är det istället handlingen som känns mest älskvärd och speciell.

Om jag inte har sagt det redan så gillade jag dataspelsvärlden väldigt mycket. I början hade man svårt att förstå allt, men det gjorde det bara mer verkligt eftersom man aldrig fattar något i början av ett spel. Jag brukar i alla fall inte göra det utan brukar frustrerat sitta och slita mitt hår tills det helt plötsligt går upp ett ljus för mig och jag förstår hur det fungerar. Det kan ta lång tid.

I mitten av boken tog handlingen en oväntad vändning. Jag hade verkligen inte förväntat mig det som hände och det gjorde mig först irriterad, men efter några sidor började jag gilla vändningen istället.

Det var också väldigt roligt att läsa en bok som från början var på tyska. Det allra mesta jag läser är antingen svenska böcker eller böcker från UK eller USA.

Detta var alltså en bok som jag hade svårt att sluta läsa ibland, idén till handlingen var originell och språket var mycket trevligt och även det annorlunda. Tyvärr var inte karaktärerna lika bra som jag hade hoppats och början var en aning seg.

Bästa med boken: Handlingen och det mesta som hade med den att göra.
Sämsta med boken: Början av boken och karaktärerna.


/Anna(: