Titel: Det borde finnas regler
Författare: Lina Arvidsson
Sidantal:317
Betyg: 8/10
Originalspråk: Svenska

Mia är 14 år gammal. Hon är inte särskilt populär, men hon lyckas ta sig in på en del fester ändå ibland. En stor anledning till det är att hon hänger med Mirjam. Alla killar gillar Mirjam, till och med äldre. Just nu för tillfället är Mirjam tillsammans med en gubbe som heter Per, han är runt 40 år gammal. Mia vill också ha en pojkvän. Det är då hon träffar Vlad som har ett eget band. Han är äldre än Mia, hela 17 år, och hon faller för honom direkt.

Till en början hade jag svårt att vänja mig vid språket i den här boken. Den är skriven på ett väldigt talspråkigt sätt och det gör att det tar ett tag, i alla fall för mig, att vänja sig vid det. Det kunde hända att jag fick läsa om meningarna eftersom jag inte riktigt förstod dem första gången jag läste.
 När jag hade kommit längre in i boken och nästan helt vant mig vid språket kom jag på mig själv med att faktiskt gilla boken riktigt mycket. Det var längesedan jag läste en tonårsbok från Sverige och kanske är det anledningen till att jag gillade den så mycket. Det är skönt att läsa något där man inte behöver tänka allldeles för mycket, men där man ändå kan relatera. För det kunde jag verkligen. Det var flera passager i boken där jag verkligen kände igen mig i texten och det är underbart när man gör det.

Handlingen var till en början en aning seg. Det kändes som att det var ganska mycket introduktion innan något verkligen började hända, men när det väl började hända något hade jag otroligt svårt att lägga ner boken. Något som gjorde det ännu svårare att lägga ner den var att det inte fanns några kapitel i boken. Både bra och dåligt. Det gör att man aldrig riktigt slutar läsa för det bara flyter på så bra. Nackdelen är att det är svårt att veta var man ska sluta läsa när man verkligen behöver lägga ner boken.
 Handlingen i den här boken är ungefär som i alla andra ungdomsböcker från Sverige. Kärlek och hur det är att växa upp.

Karaktärerna var bra. Mia gillade jag rätt så mycket, inte så mycket att hon är någon ny favorit, men jag gillade hennes tankar ibland.
 Mirjam förstod jag mig inte alls på riktigt. Hon var som den där populära tjejen, förutom att hon inte var direkt populär. Dessutom var alla killar intresserade av henne, men hon flörtade med 70-åriga gamla gubbar som lyssnade på Bach. Jag förstod inte riktigt det. Jag trodde att man skulle få veta någon slags hemlighet varför Mirjam bara valde äldre män, men det fick man inte. I alla fall tyckte jag att hon var rätt konstig. Och naiv. Hon oroade sig liksom inte för något och gjorde dumma saker utan att tänka sig för.
 Mias andra kompis Karl gillade jag. Han var smart och han stannade hellre hemma och läste istället för att gå ut och festa. Det är inte särskilt ofta sådana karaktärer finns i böcker och det är alltid roligt när det finns, då kan ju jag få känna igen mig och förstå att det är okej att stanna hemma en fredagskväll och läsa istället.

I den här boken var det mycket rökning och alkohol och jag antar att det är det som vanliga tonåringar roar sig med. Eller har jag fel? För jag håller inte på med något av det så jag förstår inte riktigt meningen.

Även om jag låter negativ så är jag faktiskt positivt överraskad av den här boken. Det var längesedan jag läste en tonårsbok från Sverige och den här var absolut bra. Efter halva boken hade jag stora problem med att lägga ifrån mig den. Det absolut bästa var att jag kände igen mig så himla mycket i Mias tankar.
Ibland kände jag mig dock för gammal för den här boken. Till exempel när Mia pratade om att Vlad var så himla mycket äldre än hon och så himla erfaren. Han var sjutton år. För mig känns ju inte det särskilt gammalt eftersom jag också är sjutton.

Här kommer ett citat som jag verkligen gillade:
Det konstiga med smarta människor som pluggar mycket, är att dom ofta blir typ föraktade, istället för beundrade. I alla fall är det så på högstadiet. Folk förstår sig liksom inte på smarthet här.Det enda som gäller är att bli populär.
s.37

Vill ni ha en tonårsbok som är bra och som man kan känna igen sig i så rekommenderar jag absolut den här boken!

Bästa med boken: Att man kände igen sig så himla mycket i vissa delar.
Sämsta med boken: Att jag hade lite svårt att komma in i den i början och att jag inte riktigt förstod mig på Mirjam.

/Anna(: