Modell: Min syster Linda

Titel: Lola and the Boy Next Door
Författare: Stephanie Perkins
Sidantal: 338
Betyg:9/10
Originalspråk: Engelska
Serie: En companion (ord på svenska?) till Anna and the French Kiss

Lola älskar att klä sig annorlunda, i färgglada galna kläder. Och hon har dessutom som nyårslöfte att aldrig bära samma outfit. Något annat hon älskar är sin några år äldre pojkvän Max som spelar i ett band. Hennes pappor älskar tyvärr inte honom och de tycker inte att han är passande för Lola. Speciellt inte eftersom han är så mycket äldre.  Lola är däremot säker på att Max är den rätte. Hennes liv är näst intill perfekt när familjen Bell flyttar tillbaka till huset bredvid hennes. Och tillsammans med familjen Bell kom självklart deras son, Cricket. Lola får panik när hon får veta att Cricket är tillbaka, hon är verkligen inte redo för att träffa honom igen efter det han gjorde innan han flyttade sist.  Trots att hon hatar Cricket måste hon snart börja fundera på om känslorna som fanns för honom innan kanske är kvar, trots det han gjorde...

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken! Den är skriven på precis samma underbara sätt som Anna and the French Kiss. Man tycker att den är så himla fin, karaktärerna känns verkliga och man vill för allt i världen inte sluta läsa. Ändå var det något som inte riktigt var lika bra som i Anna, och jag har funderat i veckor på vad det kan vara. Jag lyckas inte riktigt komma på det...

Karaktärerna är underbara i den här boken, men jag kan inte riktigt relatera till dem på samma sätt som i Anna and the French Kiss( jag vet att det är elakt att hela tiden jämföra den med Anna men det är tyvärr så det kommer bli). Lola är inte riktigt som jag. Jag näst intill hatar kläder och det gör det lite svårt för mig att tycka om Lola eftersom vi inte riktigt har samma intressen. I och för sig tyckte jag ändå om Lola, även om hon betedde sig lite barnsligt ibland.
 Cricket är också en bra karaktär. Jag tror att jag gillar honom mer än Lola. Han är blyg, men samtidigt vågar han säga vad han tycker. Han är också lite nördig eller vad man ska säga och det gillade jag.
 Min favoritkaraktär(förutom Anna och Étienne) i den här boken är nog ändå Lolas kompis Lindsey för jag kunde relatera till henne. Det var roligt att hon tjatade om att hon inte skulle skaffa kille innan hon var färdig med skolan eftersom jag ofta också brukar tjata om det.
 Sedan har vi ju också Anna och Étienne. Fy vad glad jag blev när jag förstod att de skulle ha en ganska stor roll även i den här boken. Jag blev glad varenda gång någon av dem var med i boken.
 Sedan får vi ju inte glömma Lolas pappor. Trots att de var överbeskyddande älskade jag dem för att de brydde sig så mycket om Lola och var så himla gulliga.

Den här boken utspelar sig i San Francisco, tyvärr inte alls riktigt lika magiskt som Paris. Alltså,jag blir nästan arg på mig själv för att jag sitter och jämför Lola med Anna hela tiden.Förlåt. Men i alla fall, omgivningen är inte något man tänker på lika mycket i den här boken och det är ju synd.

Handlingen i boken tycker jag om mycket. Jag gillar att det är huvudpersonen den här gången som redan har en pojkvän för då får man se hur svårt det verkligen är att bryta sig ut från det man från början trodde var rätt och som nu känns säkert. Till en början gillade även jag Max, han var rätt gullig sådär. Fast när Lola började träffa Cricket mer och mer så började jag ogilla Max. 
 När man väl plockade upp den här boken så ville man bara fortsätta läsa och jag hade svårt att lägga ner den när jag behövde sova. Dessutom blev jag aldrig uttråkad eller trött av att läsa, något jag brukar bli av andra böcker efter ett tag av läsning.

Inte riktigt lika bra som Anna alltså, men det hade jag på känn. Jag visste inte riktigt hur Stephanie Perkins skulle lyckas toppa Anna, och det gjorde hon tyvärr inte riktigt heller. Trots att jag kanske låter riktigt nedlåtande mot den här boken så gillade jag den fortfarande riktigt mycket. Den är mysig, rolig, hjärtskärande, frustrerande m.m. Man vill vara fortsätta läsa. Och nu kan jag nästan inte vänta tills jag får Isla and the Happily Ever After som troligtvis utspelar sig i Paris igen. Yey!

Bästa med boken: Att Stephanie Perkins alltid lyckas få allt att kännas verkligt,att jag fick återse Anna och Étienne och att den var så himla mysig att man aldrig ville sluta läsa.
Sämsta med boken: Att den inte riktigt levde upp till mina minst sagt skyhöga förväntningar(mest mitt eget fel antar jag).

Som ni vet rekommenderar jag verkligen de här böckerna varmt. Stephanie Perkins är ett geni!

/Anna(: