Titel: Cirkoli

Författare: Patrik Stigsson

Sidantal: 490

Betyg: 5/10

Originalspråk: Svenska

Serie: Nej

 

 

Jag hade väldigt höga förhoppningar på den här boken när jag började läsa. Hela grejen med tivolit/cirkusen verkade otroligt intressant och jag hade läst första kapitlet en gång för länge sedan och blivit väldigt intresserad. Till min stora besvikelse levde boken inte riktigt upp till mina förväntningar.

 

Först och främst skulle jag vilja diskutera handlingen. Den känns nämligen lite spretig och jag får egentligen aldrig reda på vad "problemet" är i boken. Om man läser bokens baksida så verkar det som att boken ska handla om själva Cirkoli. När man läser de första hundra sidorna tror man också det. Men sedan börjar det spreta åt något annat håll och resten av boken handlar nästan inte alls om Cirkoli och det tyckte jag var lite konstigt. Visst handlade det om monster som från början kom från Cirkoli, men jag hade ändå velat ha lite mer fokus på själva Cirkoli. Jag trodde liksom att Cirkoli skulle förändras och att man skulle börja bygga upp det och så igen, men i slutet var Cirkoli ungefär likadant precis som i början av boken och det gjorde mig besviken. Det känns inte riktigt som att jag fick vad jag blev lovad.

 

Sedan har vi själva takten i boken. Tyvärr, tyvärr,tyvärr tyckte jag att boken var väldigt långsam. Många gånger satt jag och bläddrade för att se hur långt det var kvar tills kapitlet var slut (det var dock korta kapitel så pluspoäng för det) och det är alltid trist när det blir så. Man skulle kunna säga att det var mycket snack och lite verkstad i den här boken och man skulle ha kunnat korta ner den här boken rätt mycket... Dessutom kunde det bli lite för mycket beskrivningar ibland av både miljö och hur de olika monstren såg ut. 

 

Svordomar skulle jag vilja prata lite om också. Den här boken ska vara riktad kanske först och främst till barn, men den innehåller hur många svordomar som helst. Det är inte som att jag anser att barn borde skyddas mot svordomar, men jag tycker bara att det blir fel att använda så många svordomar i barnböcker. Speciellt eftersom vissa föräldrar kanske faktiskt inte vill att deras barn ska utsättas för svordomar. Dessutom känns det så konstigt när karaktärer svär i böcker. Fråga mig inte varför. Det känns bara onaturligt och man hakar upp sig på varje svordom. 

 

Något som jag dock vill hylla är fantasirikedomen! Allting i den här världen var väldigt fantasirikt och jag förstår inte riktigt hur man kan komma på så många annorlunda djur och världar. Stor tumme upp till det!

 

En annan sak jag skulle vilja hylla är huvudkaraktärerna. Trots att de är barn är de smartare än många andra ungdomar i dagens YA. Bara för att någon säger att de kan lita på dem så gjorde de inte det. Det händer ju ofta i dagens YA att ungdomarna litar blint på alla och det irriterar mig till fullo.

 

Tyvärr var inte det här någon bok för mig, men jag tyckte ändå om att barnen inte var så lättlurade och att boken var väldigt fantasirik!

 

Bästa med boken: Fantasirikedomen!

Sämsta med boken: Att den inte handlade om det jag trodde och att den var lite för lång. 

 

/Anna(: