Rubinröd
Titel: Rubinröd
Författare: Kerstin Gier
Sidantal: 366
Betyg: 7/10
Originalspråk: Holländska
Originaltitel:Rubinrot
Serie: Ädelstenstrilogin (del 1)
I Gwendolyns familj finns en speciell gen som vissa föds med och som gör att de kan resa i tiden. Men det är inte Gwendolyn som sägs ha den här genen, utan hennes kusin. Hela kusinens liv har gått åt till att träna inför dessa tidsresor, men sedan sker det oväntade. Det är Gwen som har genen trots allt och hon ger sig iväg på en tidsresa. Helt plötsligt kastas hon in i tidsresarvärlden trots att hon inte fått någon som helst träning.
Om ni såg min bok-till-film-tag såg ni kanske att jag förklarade den här boken lite som en chiclit med tidsreseinslag och jag skulle vilja hålla fast vid det påståendet. Det här är nämligen en mycket lättsam och skön bok och man flyger bara igenom den. Den var väldigt rolig för stunden, men nu så här i efterhand känner jag inte riktigt att den stannade kvar hos mig.
Det som jag nog uppskattade allra mest i den här boken var Gwen. Att vara i hennes tankar var väldigt roligt! Hon är väldigt sarkastisk och rolig. Det som gör henne så speciell från många andra YA-karaktärer är att hon inte bara accepterar och förstår allt helt plötsligt. Många karaktärer i YA blir ofta introducerade till en helt ny värld och det tar inte mer än några sidor innan de har anammat den nya världen och förstår alla dess regler. Så är det inte för Gwen. Hon fattar ungefär precis lika mycket som läsaren, om inte till och med mindre. Det känns nästan som att hon är lite hysterisk för att hon inte fattar något, men jag tycker om det. För så hade jag troligtvis reagerat själv om jag helt plötsligt hade hamnat i England under 1800-talet. Inte ens i slutet kände man att hon hade fått kläm på världen och det gör det ännu mer realistiskt. Om detta är något som hennes kusin tränat för under hela sin uppväxt hade det ju bara varit konstigt om hon klarade av det på mindre än en vecka.
Tidsresorna tyckte jag var rätt så intressanta, men jag är säker på att mer intressanta saker kommer hända i de andra böckerna. Nu var det liksom mest: stanna kvar där du hamnar och gå ingenstans. Som en van tittare av Doctor Who vill man ju helst bara att hon ska gå och se sig omkring och upptäcka den nya miljön.
Anledningen till att den här boken inte riktigt stannar kvar hos mig vet jag inte. Men det hade väl antagligen med att göra att den var väldigt lättsam och inte berörde mig så värst. Den hade inga direkta budskap och det fanns inga hjärtskärande ögonblick. Kanske kommer det i senare böcker, vi får se.
Som jag nämnt ungefär hundra gånger var detta en mycket lättsam och skön bok att läsa. Trots att det handlade om tidsresor blev det inte förvirrande. Förhoppningsvis kommer jag kunna plocka upp andra boken snart! Dock var det något som fattades för att det här skulle bli en bok som jag tänkte på länge efteråt.
Bästa med boken: Gwens berättarröst och att hon inte lärde sig allt direkt.
Sämsta med boken: Att den av någon oförklarlig anledning inte stannade kvar hos mig efteråt.
Tack Bonnier Carlsen för rec-exet!
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Elin - Bokparadiset
Så roligt att du börjat blogga så mycket! :D Gwen är en av mina favorit karaktärer :)
Postat av: Maria - unga vuxna
Ett av mina problem med icke-contempo är just att karaktärerna så lätt accepterar de nya förutsättningarna. Jaha, jag är häxa. Jaså, det finns vampyrer, okej då. Så det här låter positivt.
Jag hade den faktiskt hemma från biblioteket men hann aldrig läsa så jag kanske ger den en ny chans. Enligt kaosutmaningen behöver jag läsa en bok om tidsresor så det här verkar lagom för mig! :)
Svar:
bookshelf
Trackback
