Titel: Anna klädd i blod

Författare: Kendare Blake

Sidantal: 282

Betyg: 4/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Anna Dressed in Blood

Serie: Ja (del 1)

 

Ni vet de där böckerna som alla älskar utom en själv? De där man nästan börjar undra om man själv haft en konstig uppväxt eller något? Det här var en sådan bok. Efter att ha hört alla superbra recensioner på den här boken kunde jag inte tro att den ens skulle kunna vara dålig. Jag hade fel (som jag ofta har).

 

Först och främst kan vi tala om att detta ska vara en spökhistoria och dessutom en SKRÄCKhistoria. Skräckhistorier ska krypa under huden och när man lägger ner dem för att släcka lampan och sova ska man vara så rädd att man kollar under sängen minst två gånger innan man går och lägger sig. Dessutom ska man tveka några sekunder på lampknappen innan man vågar släcka. När man väl har släckt ligger man där livrädd för minsta ljud, säker på att någon är ute efter en. Det jag vill ha sagt är att jag inte tycker att det här är skräck. Seriöst. Jag blev pyttepyttelite rädd EN endaste gång när jag läste den här boken och det försvann inom en minut. Och då är jag ändå inte van vid skräck. Jag hatar skräckfilmer och ser inte särskilt ofta på dem. Men att Anna sliter någon i två delar är för mig bara lite halväckligt och inte alls läskigt. 

 

Sedan har vi Cas, huvudkaraktären i den här boken. Han var så himla tråkig! Han kändes så himla dryg och jag förstår egentligen inte varför någon från allra första början ville bli kompis med honom. Visst blev han bättre när de väl började känna varandra, men han kunde fortfarande vara otroligt överlägsen. Som att han var den enda som kunde något. Dessutom kändes det som att det var meningen att han skulle vara rolig. Jag skrattade inte en enda gång åt något han sa.

 

Själva handlingen tyckte jag inte direkt heller var något att hänga i granen. Jag satt konstant och kollade hur många sidor det var kvar tills boken skulle ta slut och tills kapitlet var slut. Om jag ska vara ärlig (vilket jag ska vara) tyckte jag endast att det fanns ett enda kapitel i den här boken som jag tyckte var riktigt bra och där jag inte kunde sluta läsa. Resten var mest "meh" som Emelie hade sagt. 

 

Sedan har vi det här med romansen, något som ungefär varenda en som recenserat den här boken klagat på. Varför? Varför,varför,varför,varför? Om jag ogillade den här boken innan så blev det ännu värre när romansen kom in i bilden. Först och främst var det insta-love även om Cas inte riktigt fattade att det var kärlek. Sedan kändes det mest bara konstigt. Här har vi Anna som mördar folk och sliter dem i stycken och det första Cas gör är att gå och bli kär i henne. Jag vet inte, det känns lite konstigt. 

 

Slutet var tyvärr en lika stor besvikelse som resten av boken. Jag hade hoppats på att det skulle hända något riktigt epic som hade kunnat rädda den här boken. Tyvärr hade jag fel. 

 

Som ni kanske märker är jag RIKTIGT besviken på den här boken. Det kändes som att författaren ville få sin bok känd och omtyckt av ungdomar och därför valde att skriva något med kärlek som dessutom inte var för läskigt eller konstigt. Enligt mig blev det bara tråkigt och förutsägbart istället. Nej, den här boken rekommenderar jag inte.

 

Bästa med boken: Det där lilla kapitlet som jag faktiskt tyckte var bra. Det som handlade om hur Anna dog.

Sämsta med boken: Att den inte höll vad den lovade. Och romansen var ju inte heller något att ha. 

 

/Anna(: