Chanslös

Titel: Chanslös

Författare: Gail Carriger

Sidantal: 376

Betyg: 8/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Changeless

Serie: Del 2 i Parasollprotektoratet. Första heter Själlös.

 

EFTERSOM DETTA ÄR DEL TVÅ I SERIEN FINNS DET RISK FÖR SPOILERS OM NI INTE LÄST FÖRSTA.

 

Alexia är nu gift med Lord Maccon och hon har börjat anpassa sig till livet med varulvar. Dock inträffar ett nytt mysterium som Alexia måste ta tag i och försöka lösa. Alla övernaturliga varelser förlorar helt plötsligt sin övernaturlighet och blir precis som människor. Det börjar i London, men sprider sig sedan vidare längre upp i landet. Alexia måste ge sig av, och följa i sin makes fotspår, för att försöka ta reda på vad det är som orsakar allt det här. 

 

För någon vecka sedan läste jag min recension på första boken och märkte att jag var måttligt imponerad av den. Jag tyckte att språket var en aning irriterande och att mysteriet löstes på ett dåligt sätt. Vilken tur då att författaren har förbättrats i andra boken!

 

 Eftersom jag försökte få ihop en bra text och misslyckades bestämde jag mig för att skapa små rubriker över varför jag gillar den och sedan förklara under. 

 

ALEXIA och LORD MACCON

Alexia är intelligent och sarkastisk, men hon är fortfarande bara en vanlig människa med dåliga egenskaper. JAG ÄLSKAR DET. Sedan är det underbart hur hon och Lord Maccon är när de är tillsammans. Det är liksom inte sådär puttnuttigt och perfekt utan de bråkar och tjatar på varandra, men det är ändå med en kärleksfull underton. Det känns friskt att läsa om ifall man är fast i YA-bubblan. 

 

DE ANDRA KARAKTÄRERNA

För det första: hur underbar är inte Miss Hisselpenny? Visst, hon är typ lika intelligent som en skalbagge (fast jag vet inte, de kanske är intelligenta), men hon är ändå så himla underbar. Det är så roligt också att hon är kompis med Alexia för det blir så komiskt på något sätt. Alexia är typ i världens kris medan Miss Hisselpenny klagar över sina kärleksproblem. Systern är även hon underbar, på ett ytterst irriterande och störande sätt. 

 

Sedan har vi även en ny karaktär i boken. Var det Madame Lefoux hon hette? I vilket fall som helst så gillade jag henne. Eller jag gillade när hon och Alexia hade några moments tillsammans. Förhoppningsvis är hon med i framtida böcker.

 

HUMORN OCH SPRÅKET

Tidigare störde jag mig på språket, men jag måste säga att det verkligen passar den här boken som hatten i handsken (ja, "hatten i handsken" råkade jag faktiskt skriva först. Men jag skyller på att de tjatar om hattar i boken tiden och låter det därmed stå kvar). Men språket är en aning humoristiskt och ibland även sarkastiskt och det gör att den här boken inte blir tråkig även om takten ibland är lite långsammare. 

 

HANDLINGEN OCH MYSTERIET

Förra bokens mysterium tyckte jag löstes alldeles för lätt eftersom de bara råkade snubbla på svaret istället för att faktiskt lösa det. Så var det inte i den här boken. Här lyckades de faktiskt lösa gåtan #applåder# (jag hittade inte den där stjärnan man vanligtvis har på min laptop så jag fick ta hashtags) Något som var negativt med det var ju dock att jag redan hade listat ut de två sakerna som Alexia listade ut i slutet. De två viktigaste sakerna förstås. Och no me gusta förutsägbarhet. DOCK MÅSTE JAG GE ER EN LITEN VARNING. LÄS INTE BAKSIDAN OM NI KOMMIT UNGEFÄR HALVVÄGS EFTERSOM NI DÅ KOMMER FATTA SJÄLVA LÖSNINGEN. GÖR INTE SAMMA MISSTAG SOM MIG.

Annars tyckte jag att handlingen var bra och jag hade svårt för att lägga ner boken när jag väl började läsa. Hade kapiten varit kortare hade jag nog faktiskt aldrig ens lagt ner den. Långa kapitel är inte bra. 

 

Förresten så var det lätt att komma in i boken trots att det var ett år sedan jag läste första boken. Jag kom genast ihåg alla karaktärer och sådär!

 

CLIFFHANGERN

Den där cliffhangern på slutet gjorde mig sugen på att börja läsa tredje boken DIREKT! Dock håller jag på att läsa ut alla mina rec-ex för tillfället så det kommer inte på fråga inom den närmaste framtiden. 

 

Bästa med boken: Att den är originell och rolig med härliga karaktärer. 

Sämsta med boken: Att man aldrig får veta vad mer som är speciellt med att vara själlös och att den faktiskt var lite förutsägbar.

 

Jag ursäktar för att jag verkar ha tappat förmågan att skriva recensioner och hoppas att förmågan har kommit tillbaka tills jag ska skriva en recension nästa gång. Kanske har jag drabbats av samma grej som de övernaturliga i England, vem vet?

 

Tack Styxx fantasy för rec-exet!

/Anna(:

Jag läste inte recensionen på grund av dina varningar, ville bara säga att jag har första delen i bokhyllan och blev påmind än en gång om att jag borde läsa den snarast! Så tack ;)

ANNA HAR BLOGGAT! JAG ÄR STOLT! (*host* säger hon som bloggar ungefär lika mycket... XD) Blev lite sugen på att läsa Själlös nu... men meh xD HATTAR! HATTAR! Jag gillar hattar. De har en supercool tophat på Shock med sådana där steampunk glasögon som jag vill ha, men den är dyr, och sedan är det sjukt svårt att hitta hattaffärer i Gbg... Jag hittade minsann några i London, men Göteborg gillar tydligen inte hattar... XD

Jag har taggat dig på min blogg: http://petrasbokblogg.blogspot.se/2013/05/big-books-tag-tegelstenstaggen.html :)