Pumans dotter

Titel: Pumans dotter

Författare: Monica Zak

Sidantal:193

Betyg: 8/10

Originalspråk: Svenska

 

Aschlop är en indian och bor med sin familj i en liten by i Guatemala. Hon blir vittne till en massaker i grannbyn och är därför tvungen att tillsammans med sin familj och resten av invånarna i byn fly till Mexico för att undvika att bli dödade. Dock bestämmer sig Aschlop snart för att ge sig tillbaka till Guatemala för att finna sin försvunna bror. 

 

Det var otroligt länge sedan jag läste den här boken, i december. Trots det kan jag inte sluta tänka på den och det har hänt någon gång varje vecka att jag sneglat på den i bokhyllan och fått dåligt samvete över att jag aldrig skrev den där recensionen. För folk förtjänar att höra om den här boken. Idag tog jag äntligen tag i mitt liv och bestämde mig för att skriva den här recensionen,trots att det var så länge sedan jag läste ut den. 

 

Först och främst vill jag berätta att det här är en bok baserad på verkliga händelser. Monica Zak har varit i Guatemala/Mexico för att prata med indianer som faktiskt har råkat ut för det som händer i den här boken. Att det faktiskt är sant gör den här boken hundra gånger bättre, men självklart också hundra gånger värre och hemskare. 

 

Boken handlar om förföljeserna och massakrerna på indianer i Guatemala under 1980-talet (om jag inte har fel). Det som skedde i Guatemala under den här tiden var folkmord. Jag tror att vi ofta tänker att morden på hela folkslag dog ut med Hitler, men det gjorde det inte och det visar Zak i den här boken. Ofta lyfter vi bara upp det hemska som hände under Andra Världskriget och berättar inte att folkmorden faktiskt har fortsatt även till vår tid. Detta är åtminstone inte något som jag har läst om i skolan, det är ett som är säkert. Och som man märker i boken verkar det inte vara något man helst talar om ens i Guatemala eller Mexico heller eftersom det då finns risk att man blir dödad.

 

Det här skulle kunna bli en så otroligt tung bok. En sådan där bok som man inte orkar ta sig igenom för att den innehåller alldeles för mycket smärta och ångest och dessutom lite för mycket ord. Men Zak lyckas på något vis   balansera det och inte bara göra det hopplöst. Det finns hopp och det finns kärlek i den här boken. En annan bok som har precis samma sak och som jag skulle jämföra "Pumans dotter" med skulle kunna vara "Strimmor av hopp" av Ruta Sepetys som också hade kunnat bli en otroligt tung bok, men som innehåller kärlek och hopp som gör det hela mindre jobbigt. Dock är boken självklart inte helt fri från ångest. Den fick mig att tänka till. 

 

Språket är mycket okomplicerat och det har så klart att göra med att det först och främst är en barnbok. Men jag tycker även att det passar historian. Monica Zak berättar historian precis som den är, en aning censurerad, men fortfarande rätt så grafisk och hemsk för att vara en barnbok. Det jag vill ha sagt är att hon använder orden för att beskriva hur det verkligen gick till och inte för att försöka skapa så vackra meningar som möjligt. Det kanske låter som att det blir någon tråkig faktabok,men så är det alls inte. Språket är perfekt för det hon vill berätta.

 

Något som tyvärr drog ner bokens betyg lite var en grej som jag gärna hade läst mer om. I boken är det nämligen så att alla har en egen nahual och det är typ som ett "låtsasdjur" som man bara själv ser och som hjälper en i livet. Jag tyckte att det var ett otroligt intressant koncept, men tyvärr fick man inte veta så mycket om det om jag hade hoppats. Men det var väl också det enda dåliga med den här boken. 

 

Snälla,läs den här boken. Den är viktig, bra, intressant och dessutom inte alls tjock. Jag lärde mig i alla fall otroligt mycket och tyckte himla mycket om den!

 

Bästa med boken: Att den var så ärlig och att den fick mig att tänka efter

Sämsta med boken: Det där med låtsasdjuren. 

 

LÄS DEN!

/Anna(:

 

Vad sugen jag jag blir att läsa den där nu! Har du läst Alex Dogboy av samma författare? Den utspelar sig i Honduras och är också baserad på sanna historier - helt fantastisk och hemsk på samma gång. Den verkar vara rätt lik Pumans dotter på den punkten så jag ska lätt läsa Pumans dotter nu också! :)

Vad gulligt att du länkat mig i din blogg!

Det var riktigt roligt att hitta till din bokblogg också, den har gjort mig otroligt peppad på att börja skriva mer om böcker. Det lär jag definitivt göra i framtiden! Ha en tjusig dag!

/Petra

Jag har taggat dig!

http://bokparadis.blogg.se/2013/may/book-rescue-tag.html#comment

Jag har den i min storytel app och ska lyssna på den, någon gång, men detta inlägg gjorde det intressantare :)