Titel: Tid att dö

Författare: Anne Cassidy

Sidantal: 320

Betyg: 9/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: Dead Time: The Murder Notebooks

Serie: Ja (del 1)

 

Tidigare har jag läst en bok av Anne Cassidy, Besatt, och jag tyckte riktigt mycket om den. Sedan dess har jag velat läsa något mer av henne och när Rabén & Sjögren frågade om det var någon som ville läsa första och andra boken i den här serien var jag inte sen med att tacka ja. Den var inte riktigt lika bra som Besatt, men det var inte långt ifrån. 

 

Redan vid första sidan anade jag att jag skulle tycka om den här boken. Lite tveksam blev jag ungefär 80 sidor in, men ett kort tag därefter kunde jag inte sluta läsa! Sidorna bara flög förbi och det hände flera kvällar att jag stannade uppe längre än jag borde bara för att läsa. Jag kommer ihåg att jag hade precis samma känsla när jag läste Besatt. Trots att kapitlena inte är superkorta kan man ändå inte sluta läsa. Dessutom flyter språket så himla bra. 

 

Något som var riktigt smart gjort var det faktum att boken egentligen innehåller två olika fall som de ska lösa. Det finns det lite större som handlar om vad som hänt deras föräldrar och sedan finns det det fallet som handlar om Roses skolkamrat. Hade det bara handlat om ett av dessa fall hade det troligtvis blivit lite långtråkigt. 

 

Huvudkaraktären Rose är ganska komplex. I ena sekunden gillar man henne, i nästa hatar man henne. Ibland gör hon otroligt dumma saker och hon kan dessutom vara väldigt hård och elak. Dock hatar man henne inte på ett dåligt sätt eftersom alla dumma saker hon gör har en anledning och man förstår varför hon gör som hon gör och varför hon ibland blir sur. Man ser tydligt att det hänger ihop med det hon har gått igenom och då tycker man bara om att hon inte är perfekt istället. Att hon inte är perfekt gör henne så himla levande. 

 

På tal om karaktärer så kan jag säga att det är två karaktärer jag shippar väldigt mycket i den här boken. Joshua bor nämligen tillsammans med en annan kille som heter Skeggsie och jag shippar dem så himla mycket. Vissa saker de gjorde och sa fick mig att känna att de skulle passa ihop. Jag trodde till och med ett tag att de var tillsammans. Jag skulle älska Cassidy om hon faktiskt parade ihop dem. Dock är jag orolig för att något mycket värre kommer hända på kärleksfronten som jag inte kommer tycka om alls... Skeggsie är förresten en himla underbar karaktär och trots att han spenderar mycket tid framför datorn och kan uppfattas som lite dryg så tycker jag mycket om honom. 

 

Nu skulle jag vilja göra en liten jämförelse med den förra boken jag recenserade, Anna klädd i blod. Som ni kanske kommer ihåg (om ni orkade läsa den recensionen) tyckte jag inte alls att den var läskig. Det var däremot den här boken. En kuslig stämning vilade över boken och läskiga saker hände lite då och då. Det hände flera gånger att jag gick och la mig med en olustig känsla i kroppen. Tummen upp för det! Efter att inte ha blivit rädd av Anna klädd i blod var det härligt att få bli lite skrämd av den här boken. 

 

Till slut skulle jag vilja klaga på något, tyvärr, och det är dialogerna. Till en början kändes de inte riktigt verklighetstrogrna. Det som karaktärerna sa kändes inte som något man skulle säga i verkligheten. Om det blev bättre senare i boken eller om jag helt enkelt bara vande mig vet jag inte, men det tyckte jag var lite synd i varje fall.

 

Bästa med boken: Att den var så fruktansvärt spännande, läskig och samtidigt hade en hel del fokus på karaktärerna. Karaktärerna blev inte bara några som skulle lösa mordet. De var riktiga människor med bra egenskaper likväl som de hade dåliga egenskaper.

Sämsta med boken: Att dialogerna ibland kändes lite konstlade

 

/Anna(: