Författare: Cassandra Clare

Sidantal: 424

Originalspråk: Engelska

Jag har hört rätt mycket dåligt om den här boken, och gick därför in med förväntningen att den troligtvis inte skulle vara särskilt bra. Att jag inte förväntade mig för mycket tror jag var bra eftersom jag då istället blev positivt överraskad. Den här var inte alls så dålig som jag hade trott, men den levde samtidigt inte riktigt upp till de tidigare böckerna i serien - något som jag hade förväntat mig.

 

Början av boken tyckte jag var otroligt långsam. Cassandra Clares böcker brukar alltid vara lite långsammare i början för att sedan bli mer actionpackade mot slutet, men när nästan halva boken passerar utan att något egentligen händer så börjar man ju undra. När det dock sedan väl hände något så skedde ALLT på en och samma gång. Om det hade varit en mer jämn spridning på händelserna så tror jag att början hade varit mer intressant.

 

Karaktärerna var som vanligt väldigt bra och jag gillar att se hur och att de utvecklas, alla utom Jace. Jace har alltid varit min absoluta favoritkaraktär, men i den här boken sjönk han lite i mina ögon. Jag märkte att han knappt har utvecklats något sedan seriens början, och jag blir så trött på att han inte ens har fått lite bättre självförtroende. Clary nämner hela tiden - det är faktiskt nästan det enda hon säger till honom - att hon aldrig kommer lämna Jace och att hon älskar honom. Trots hennes eviga kärleksförklaringar verkar Jace aldrig förstå och det irriterar jag ihjäl mig på. Om han fortsätter så här i femte boken finns en risk att jag själv kliver in i boken och skakar om honom. 

 

Alec och Magnus däremot. Ge.Mig.Mer. De var knappt med något i boken, men varenda liten sekund de hade en scen i boken tillsammans var jag tvungen att läsa långsammare och riktigt njuta. De var hur gulliga som helst och jag hoppas på att få se mer av dem i nästa bok.

 

Slutet var tyvärr inte riktigt min favorit heller. Det var väldigt utdraget och blev till slut lite tråkigt istället för spännande. Att det sedan slutade som det gjorde var jag inte heller särskilt lycklig över. Det känns som att det som hände var så himla typiskt och har redan skett flera gånger i de tidigare böckerna. Jag hade föredragit lite variation. 

 

Något som jag dock älskar med den här serien i allmänhet och den här boken i synnerhet är mytologin. Väldigt mycket av det som händer (som Mark of Cain och en viss karaktär) är kopplat till riktiga saker tagna från Bibeln och jag älskar det. Visst är det kul när en författare hittar på en värld helt själv, men inget slår när de använder sig av mytologi som redan existerar.

 

Jag upplevde inte heller att den här boken var lika rolig som de tidigare. Jag markerade knappt några roliga citat, och i de tidigare böckerna har jag nästan fått köpa hela bokhandelns citatlappslager för att täcka alla roliga citat. Jag antar att det kanske mest beror på Jaces tillstånd under 90 procent av boken, men ändå. 

 

 

Bästa med boken: Alec och Magnus förhållande och mytologin

Sämsta med boken: Långsam början och slut, och Jaces ickeutveckling

 

/Anna(: