Romantic tension VS förhållande

Den senaste tiden har jag funderat mycket på kärlek i böcker och i TV-serier och det jag har kommit fram till förvånar mig inte direkt, men jag skulle vilja diskutera det med er och få veta vad ni tycker. 

 

Personligen har jag märkt att jag ÄLSKAR romantic/sexual tension i böcker och serier (jag använder ordet romantic, men Wikipedia verkar gilla sexual), men så fort det utvecklas till ett riktigt förhållande tröttnar jag snart. Vad är då romantic/sexual tension? Enligt min alldeles egna förklaring är det när två karaktärer gillar varandra mer än som vänner, men det är något som hindrar dem från att bli tillsammans och man får därför bara se små längtande blickar och underbara ögonblick mellan dem. 

 

Jag försöker sätta fingret på varför jag älskar romantic tension så himla mycket. Jag tror att det har att göra med att jag gillar den där lite halvhemliga, förbjudna och ångestfyllda känslan som ligger över hela grejen. Man vet att de båda karaktärerna gillar varandra, men man vet inte helt säkert om de kommer bli tillsammans eller inte. Dessutom vet inte karaktärerna om den andra personen gillar dem tillbaka och det leder ju till all möjlig underbar ångest (okej, det där lät lite fel). 

 

Romantic tension höjer också spänningen och gör boken så himla mycket mer bladvändarvänlig och ångestfylld. När karaktärerna väl har blivit tillsammans så är ju liksom det roliga slut. Låt mig visa med ett exempel som inte spoilar något för er: Sherlock och John från BBC Sherlock. De flesta vet antagligen att det finns många som shippar dem. Ska jag kanske förklara ordet shippa också förresten, när jag ändå är igång? Så att ingen behöver sitta här och inte förstå termerna. 

 

Shippa: Att shippa något är kort sagt att man vill att två personer ska bli ihop. Här kan ni få en lite längre förklaring.,

 

Tillbaka till det vi pratade om. John och Sherlock i serien är ju inte ett par, men det är många som vill det och jag tror att det är svårt att ens förneka att tecknen finns där. De säger saker till varandra som man kanske bara skulle säga till någon man tycker om mer än som en vän och de gör även vissa saker som tyder på det. Som ni kanske vet så shippar jag John och Sherlock, men samtidigt vill jag inte att de ska bli tillsammans. Och vill ni veta varför? För det blir så himla tråkigt då. När karaktärerna väl blivit tillsammans är det som om all tension försvinner. Då kan de röra varandra hela tiden och man får oftast se/läsa om så många kyssar att det inte ens blir speciellt längre. Det som är spännande försvinner helt plötsligt. Detta problem har jag haft med två TV-serier som jag har tittat/tittar på. Där var det några som tidigt i serien hade en hel del romantic tension och jag shippade dem som fan. Sedan blev de äntligen ihop och då tröttnade jag. Jag brydde mig inte ens längre. Alla känslor jag hade haft tidigare var borta.

 

 

Det är väl det som är så tråkigt med insta-love också. Man vill ha de där ångestfyllda och smärtsamma ögonblicken då man inte riktigt vet om de kommer bli tillsammans. Man vill ha de där missförstånden som gör att den ena karaktären tror att det är helt omöjligt att de någonsin kommer bli tillsammans. Man vill se de där längtande blickarna och man vill kanske till och med ha en kyss. Det man inte vill ha är en miljon kyssar och klyschiga kärleksförklaringar. Inte jag i alla fall. 

 

Andra förslag på böcker/serier där jag tycker att det finns romantic tension

 

Vad föredrar ni? Gillar ni bäst när största delen består av romantic tension eller gillar ni riktiga förhållanden?

 

Om ni har några exempel på böcker eller serier med mycket romantic tension får ni GÄRNA tipsa mig!

 

/Anna(:

Romantic tension helt klart! Fast det får inte heller bli för tjatigt. Tycker t.ex. att det är lite halvlöjligt när ett förälskat par inte blir ihop trots att de egentligen inte har något som hindrar dem. Eller att det är en massa missförstånd osv.

Senaste boken jag läste med bra romantic tension är The Dream Thieves, var en scen som jag fick rysningar av för den var så stämningsfull!

Jag har funderat lite på det här. En av de senaste böckerna som jag läste innehöll en romantic tension och det gillade jag, men så fort de visade att de hade känslor för varandra tyckte jag att romansen var lite meh och var inte lika förtjust i dem som par. Så det ligger nog något i det du skriver :)
Håller också med Anna om att det inte får bli för tjatigt eller ha onödiga missförstånd, men lite missförstånd kan det ju få vara.

Undrar om det inte är lite av det också, att när det handlar om romantic tension så är det frågan om förändring. Ett förhållande är ju rätt stabilt, och innehåller kanske inte samma element av förändring. Och dom flesta böckerna beskriver egentligen en förändringsprocess, sällan ett stabilt tillstånd.

Jag håller helt med dig! Chuck och Blair i Gossip Girl är min absoluta otp, men aldrig att jag skulle vilja att de blir tillsammans istället för att serien tar slut. Inte egentligen liksom, trots att jag sitter och skriker på dem varje gång de liksom konstaterar att de inte kan vara tillsammans. En vill att de ska bli tillsammans men en vill liksom inte uppleva det. Superkul inlägg!

Detta är något jag aldrig ens tänkt på innan men jag håller med dig till hundra procent!! Jag älskar romantic tension, det är ju liksom det bästa med böcker tycker jag! Jätteintressant inlägg och tack för att du uppmärksammade mig på detta! :)

Wow det är PRECIS såhär jag känner! Mycket bra formulerat! :D det är ju innan två karaktärer erkänner sin eviga kärlek till varandra som det är mest spännande! Den ångesten är ju så intressant (ja det låter lite konstigt men det är ju så det är!). Jag känner mer inför två personer som inte kan eller får bli tillsammans jämfört med två som är helt lovey dovey redan från början... Jag vet inte hur långt du har läst på The Mortal Instruments men jag har ett exempel därifrån... Dock kan det vara kul att läsa om ett nyetablerat par som håller på att lista ut hur de ska förhålla sig till varandra :) YEAY för intressant inlägg! :D

Riktigt bra inlägg! Och jag håller helt klart med dig om att det är något speciellt med romantic tension. :D

Jättebra och intressant inlägg! :D Jag föredrar definitivt romantic tension över förhållande. Hemskt egentligen, men det blir lätt väldigt trist när de väl blir tillsammans. Tycker att The Vampire Diaires (tv-serien!) är ett superbra exempel på det.

Jag älskar Romantic/Sexual tension, precis som du beskriver den... Men jag tycker det är sorgligt att när paret väl blir tillsammans så blir det så tråkigt. Jag tycker det är tråkigt att folk inte kan komma på någon bättre storyline än att två människor ska bli tillsammans. Jovisst, romantiska böcker/filmer/serier kan vara bra - men när storyn inte består av något annat än det så... nej, det blir tråkigt.

Som i Vampire Diaries (som du har en bild av)... Jag shippade Delena hur mycket som helst (mest för att jag älskar Damon) innan de blev tillsammans... Men som ett faktiskt par så tycker jag bättre om Stelena. Damon och Elena blev, liksom, tråkigt när de väl blev tillsammans. Och då består ändå storyn på TVD av mycket mer än deras förhållande (jag menar, Elenas familj, hålla alla vid liv, häxorna, Originals, OH MY GOD KLAROLINE<3)... Jag tycker det är synd när en romantisk attraktion bär upp stora delar av boken/serien/filmen och efter det är det slut. Då föredrar jag att de blir ihop i slutet (t.ex. Jace x Clary i TMI... De var superintressanta fram tills City of Glass, där serien BORDE ha slutat, men i City of Fallen Angels... det var liksom tråkigt).

Jag vet inte vart jag är på väg med det här längre. Men jag tycker det är synd när en romantisk attraktion bär upp resten av storyn och liksom... förstör allt när de väl blir tillsammans. Vi shippar ju dem, så vi VILL ju att de ska bli tillsammans oftast (utom i Johnlock eheh där håller jag med dig). Så många YA-serier (speciellt första uppföljaren, del två, som jag ofta pratar om) blir så tråkiga för paret blir ihop i slutet av första boken och i tvåan finns det ingen ny huvudkonflikt utom OMG DE MÅSTE BÖRJA TVIVLA PÅ VARANDRA FÖR VI KAN INTE KOMMA PÅ EN BÄTTRE STORYLINE. Uurrghhhh... Jag blir så trött. Jag vill bara ha ett intressant par som håller ihop - i vått och torrt - och tar sig igenom trubbel tillsammans utan att det tar över hela deras liv och storyline.

Det är ju helt klart mer spännande att läsa när det är romantic tension. Men om det är en serie så får "paret" gärna vara tillsammans i sista boken :)

Det här var verkligen intressant att läsa! :)
Personligen tycker jag varken om förhållanden eller romantic tension. Romantic tension ogillar jag därför att den "förbjudna" delen i det ofta beror på kommunikationsproblem, meningslösa lögner, personer som inte klarar av att stå upp för sig själva o.s.v. Plus att det ofta är ganska förutsägbart, om du förstår vad jag menar? Man vet att de kommer att bli ihop förr eller senare, så allt velande känns extremt poänglöst.
Förhållanden ogillar jag eftersom att de så sällan känns äkta. Väldigt många relationer i bokvärlden verkar vara byggda på att de två parterna ser varandra som snygga, eller så är den ena sjukt påträngande och den andra ganska mesig. Jag vill se fler förhållanden byggda på vänskap och förståelse. Jag vill inte läsa om par som bara kysser varandra hela tiden. De får gärna göra det ibland, men det jag vill läsa om är hur de avslutar varandras meningar och sådant. Jag förstår att dom kysser varann titt som tätt, författaren behöver inte tala om det varenda gång. ;)
Ett förhållande där jag gillade båda dess romantic tension och själva förhållandet var mellan Rose och Dimitri i Vampire Academy. Jag vet inte riktigt varför, men det kändes bara mer äkta helt enkelt. :)