Författare: John Green

Sidantal: 313

Betyg: 8/10

Originalspråk: Engelska

Svensk titel: Förr eller senare exploderar jag

Serie: Nej

 

 

Skulle jag beskriva den här boken med ett ord skulle jag nog beskriva den med ordet "perfekt". Den har originella karaktärer och den är både sorglig och vacker samtidigt som den är superrolig ungefär hela tiden. Handlingen blir aldrig långtråkig och språket är bra. Trots all denna perfektion älskar jag den inte. 

 

John Green är jag någorlunda bekant med sedan tidigare. Jag har tidigare läst "Var är Alaska?" och tyckte inte om den särskilt mycket. Språket passade inte riktigt mig eftersom jag inte kände att det flöt på och eftersom det ibland blev lite för filosofiskt för mig. "Var är Alaska?" läste jag dock på svenska, så jag hoppades att jag skulle få en annorlunda syn när jag läste på originalspråk. Det fick jag till viss del. Jag tycker bättre om John Green på originalspråk än på svenska, men jag älskar fortfarande inte hans språk. För att jag ska tycka om språket i en bok ska det helst bara flyta på och man ska inte behöva stanna upp hela tiden och tänka igenom vad författaren egentligen försöker säga. När jag läser John Green får jag känslan av att sitta på en stadsbuss som stannar varje minut istället för ett X2000-tåg som bara stannar till då och då och som där emellan går med superhög fart. Nu menar jag inte att "The Fault in Our Stars" är en långsam bok, men jag hoppas ni förstår hur jag menar.

Som jag redan har nämnt tycker jag supermycket om både Augustus och Hazel. De har båda väldigt starka personligheter och de är inte klyschiga eller stereotypa. Dessutom är de väldigt kloka för sin ålder. Mot slutet av boken satt jag faktiskt och grät så pass mycket att jag knappt inte såg texten på grund av deras öde. Just precis när jag hade läst ut boken tyckte jag faktiskt väldigt mycket om den. Det var först när jag hade stoppat tillbaka den i bokhyllan som jag förstod att den här boken inte stannade kvar hos mig. En riktigt bra bok är en bok man inte kan sluta tänka på en lång tid efter det att man har läst ut den. I det här fallet försvann mina tankar om boken samtidigt som jag stoppade tillbaka den i bokhyllan.

 

Som ni kanske märker förstår jag inte själv varför jag inte älskade den här boken. Den hade egentligen allt man kan begära från en bok och trots det älskade jag den inte. Det har gått mer än ett halvår sedan jag läste ut den och jag kan fortfarande inte förstå varför. Kanske är den bara för perfekt.

 

Trots att det här inte blev min nya favoritbok så rekommenderar jag den fortfarande. Det är en väldigt välskriven bok och det är många som tycker att det är en av de bästa böcker som någonsin skrivits. Jag kanske får läsa om den någon gång och se om jag byter uppfattning då.

 

Bästa med boken: Att den blev originell trots en handling som lätt hade kunnat bli klyschig. Att den var både sorglig och glad.

Sämsta med boken: Att jag har lite svårt för John Greens språk och att jag inte älskade den lika mycket som alla andra.

 

/Anna(: