Författare: Teri Terry

Sidantal: 439

Betyg: 7/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Ja (del 1)

 

Jag är en av få personer som aldrig hoppade på dystopitåget, och min kunskap sträcker sig ungefär till The Hunger Games. Om ni vill ha ett utlåtande från ett dystopiproffs när det gäller den här boken är detta alltså inte rätt recension att läsa.

 

Själva tanken bakom boken tyckte jag var mycket intressant. Hela grejen med att regeringen faktiskt kontrollerar befolkningen genom att radera deras minnen ifall de inte beter sig som de vill är väldigt skrämmande, och inte allt för overklig. Det skulle kunna hända, och det skrämmer mig. Personerna som hade fått sina minnen raderade fick också en apparat som kontrollera att de varken var för arga, ledsna eller glada. Även det är skrämmande och väldigt intressant! Dock tyckte jag inte att världen - åtminstone i början - var tillräckligt utvecklad. Många gånger glömde jag till och med av att den här boken utspelade sig i framtiden. Tekniken verkade inte ha utvecklats särskilt mycket alls, och därför fick jag ofta för mig att den utspelade sig i nutid. 

 

Karaktärerna var också rätt platta, och jag brydde mig inte särskilt mycket om någon av dem. Kyla var väl lite intressant ibland, och det var även vissa andra av de mindre karaktärerna, men kärleksintresset (vars namn jag inte längre kommer ihåg) var SÅÅ tråkigt. Nej, karaktärerna kände jag inte särskilt mycket för överhuvudtaget. Det som gjorde karaktärerna lite intressantare var att man inte visste vilka man kunde lita på. De som verkade trevliga till en början behövde inte alltd vara det.

 

Själva mysteriet är det som är bokens starkaste sida och jag vill läsa vidare bara för att få reda på vad som hänt med Kyla, och vad regeringen egentligen döljer. Världen är också väldigt intressant och jag vill se hur den kommer att utvecklas. Första boken kändes väldigt mycket som en introduktion och man fick läsa lite väl mycket om Kylas vardagsliv, men jag tror att resten av böckerna kommer att vara bättre och utveckla världen mer!

 

Jag tror dock inte att den här boken är särskilt originell. Det känns inte som att den är det. Jag kan ju inte säga säkert, men jag tror inte det. Jag har trots allt läst baksidestexter på en del dystopier och den här sticker inte ut supermycket ur mängden. Som ett noob på dystopier tyckte jag dock att den var intressant och om jag skulle kunna låna andra boken någonstans så skulle jag läsa den, men jag kommer nog inte köpa den.

 

Bästa med boken: Mysteriet kring Kylas tidigare liv och även själva mysteriet kring samhället. Vad håller regeringen egentligen på med?
Sämsta med boken: Karaktärerna var trista och ibland kände man inte att det utspelade sig i framtiden. Handlingen kunde också bli lite långtråkig ibland eftersom fokus låg på Kylas vardagsliv.

 

/Anna(: