Författare: Rainbow Rowell

Sidantal: 325

Betyg: 9/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Nej

 

 

Den här boken skulle lätt kunna bli en klyschig historia om två annorlunda ungdomar som blir kära i varandra, men det blir det inte (okej, kanske lite ibland, men man stör sig inte på det). Det beror på att den här kärlekshistorian består av så mycket mer än bara kärlek. 

 

Först och främst skulle jag vilja diskutera det som jag tyckte allra mest om med den här boken: familjesituationerna. Man får verkligen se både hur Eleanor och Park har det i sina familjer, och jag kan inte annat än älska det. De lever i två väldigt olika familjer, men det de har gemensamt är att de inte riktigt känner sig älskade och som en del av familjen. Att man får läsa så mycket om deras situation i hemmet gör att man lär känna dem ännu bättre och förstår varför de handlar som de gör. 

 

Som sagt, det är superintressant att så pass mycket fokus ligger på familjerna, för det är en sak som lätt glöms bort i YA, av någon konstig anledning. Eleanor har det väldigt eländigt hemma, med en riktigt hemsk styvpappa och en mamma som inte kan säga emot i fruktan av att bli misshandlad. De har dessutom aldrig några pengar. Park, däremot, verkar bo i en perfekt familj. De har pengar och hans föräldrar är lyckliga tillsammans. Dock så är Parks pappa inte särskilt accepterande när det kommer till Parks val i livet. Han trycker ner honom verbalt och jämför alltid Park med hans bror. Den här boken visar att bara för att man bor i en "bra" familj så betyder inte det automatiskt att man känner sig älskad och accepterad. 

 

Något annat som jag verkligen gillar med den här boken är att man förstår att Eleanor och Park verkligen har något gemensamt. Utseendet är inte det enda som spelar någon roll.  De har något gemensamt, och det är musik och serier. De pratar mycket om olika serier och musik och genom det förstår man hur mycket de älskar det. Både Eleanor och Park tycker jag mycket om som karaktärer, eftersom de inte är helt perfekta. Eleanor är tlll exempel ganska socialt inkompetent, men det gör inget. Det gör henne bara mer verklighetstrogen och tredimensionell. 

 

Över lag tycker jag att det här är en väldigt fin och annorlunda kärlekshistoria, och det känns som att jag skulle kunna diskutera den hur länge som helst. Jag gillar också att den här boken hyllar det som är annorlunda. Man måste inte vara som alla andra för att vara lycklig. Jag var beredd på att den här boken inte skulle vara den lyckligaste, men jag blev ändå förvånad över hur mörk den var. Det är dock en väldigt bra balans mellan det sockersöta och det mörka i den här boken, och det gör att man inte stör sig så mycket på det som annars hade kunnat bli klyschigt. 

 

Bästa med boken: Att man fick läsa mycket om deras familjesituationer. Det gav boken en helt annan dimension och gjorde den intressantare. 

Sämsta med boken: Ibland tyckte jag att de bråkade om lite onödiga saker. 

 

/Anna(: