Jag är ju så jävla easy going
Titel: Jag är ju så jävla easy going
Författare: Jenny Jägerfeld
Sidantal: 285
Betyg: 7/10
Originalspråk: Svenska
Serie: Nej
Joanna lever inte ett helt enkelt liv. Hennes familj har aldrig några pengar eftersom hennes pappa inte jobbar på grund av depression, och hennes mamma är en författare som försöker få sin nästa bok utgiven men misslyckas gång på gång. Joanna har också ADHD, men utan pengar kan de inte hämta ut hennes medicin, och Joanna blir till slut så pass desperat att hon gör något riktigt dumt. Sedan träffar hon också Audrey, som hon förälskar sig i.
Den här boken har supermånga intressanta och originella drag (som till exempel: fattig familj, ADHD, HBTQ), men trots det är det något med den som gör att jag inte älskar den. Jag uppskattar boken och det den tar upp, men personligen tyckte jag inte supermycket om den.
Det är något med många svenska ungdomsböcker som jag bara inte dras till. Många av dem känns som att de bara handlar om vanliga människor som lever sitt vanliga liv och går i sina vanliga skola där det bara går massa vanliga människor. Det är självklart inget fel med det, men när jag läser vill jag i alla fall känna att jag flyr från verkligheten åtminstone lite. För mig känns det som att amerikanska och brittiska ungdomsböcker känns lite mer magiska än de svenska ungdomsböckerna. Kanske beror det på att jag är svensk och själv lever ungefär som de här ungdomarna. Det exotiska verkar på något sätt försvinna lite.
Något som är väldigt bra med den här boken är HBTQ-elementet. Joanna faller för Audrey, och Jägerfeld gör aldrig någon stor grej av det, vilket är skönt. Det finns alldeles för många böcker där ute som endast handlar om att våga komma ut. Jag säger inte att det är något dåligt, men det är kul att få läsa en bok där det inte spelar någon roll vad man har för sexuell läggning.
Kapitlen i den här boken är otroligt korta, ofta bara några få sidor, och det gör att man hela tiden vill fortsätta läsa. Därför går boken otroligt fort att läsa, och även om jag inte älskade den så kunde jag inte sluta läsa. Språket är ofta väldigt sarkastiskt och humoristiskt, och jag tycker om det!
Mot mitten blir boken riktigt crazy, och jag tycker faktiskt att det som sker är väldigt roligt och originellt. Det känns också väldigt typiskt för Joannas karaktär, så när hon gör det hon gör blir man egentligen inte särskilt förvånad och det känns inte orealistiskt även om det är galet.
Joanna tycker jag om som karaktär. Hon är annorlunda, och det märks verkligen när hon inte har fått sin medicin, för hennes beteende ändras väldigt mycket. Det var intressant att läsa om hur hon nästan blev en helt annan person!
Som sagt, det finns mycket i den här boken som jag uppskattar och tycker är intressant, men jag älskar den ändå inte. Trots att den har väldigt många originella drag så blev jag ändå inte exalterad över hur annorlunda den var, för det kändes i slutändan ändå som en vanlig svensk ungdomsbok. Med det sagt så tycker jag inte att det är en dålig bok, men personligen så älskade jag den inte.
Bästa med boken: Många originella drag. Gillade att HBTQ-elementet inte problematiserades.
Sämsta med boken: Trots de originella dragen så kändes den inte så speciell.
Tack Gilla Böcker för rec-exet!
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Lena
Denna har jag varit sugen på ett tag nu. Har läst Här ligger jag och blöder av Jägerfeld och gillade den mycket.
Svar:
bookshelf
Trackback
