Locke & Key (#1) : Welcome to Lovecraft

Titel: Locke & Key: Welcome to Lovecraft
Författare: Joe Hill, Gabriel Rodriguez
Sidantal: 158
Betyg: 9/10
Originalspråk: Engelska
Serie: Ja (#1)
 
Tylers, Kinseys och Bodes pappa blir mördad mitt framför ögonen på dem, och de har ingen aning om varför. De tvingas flytta hem till sin farbror som bor i ett hus vid namn Keyhouse, och snart märker Bode - den yngsta i familljen - att Keyhouse inte är något vanligt hus. Han upptäcker att det finns flera olika nycklar som passar ihop med Keyhouse, och när man öppnar husets dörrar med en av dessa nycklar händer övernaturliga saker - en nyckel gör att man dör och lämnar kroppen tills man bestämmer sig för att återvända. Medan familjen vänjer sig vid sin nya livsstil försöker deras pappas mördare ta sig ut ur fängelset och leta reda på familjen igen, och han skyr inga medel för att få det han vill ha. 
 
Min kärlek till brutala och lite härligt störda grejer har ni säkert redan märkt av vid det här laget genom mina tipsningar av TV-serierna Hannibal, Bates Motel och Supernatural. Av flera olika människor har jag hört att detta seriealbum ska vara just brutalt och lite skrämmande, och därför kände jag på mig att den här skulle falla mig i smaken. Och jag hade inte fel. 
 
 Handlingen i den här första boken fokuserar förstås väldigt mycket på att bygga upp den här världen, och jag är så taggad på att få läsa vidare och se hur det hela kommer att utvecklas. Konceptet med nycklarna tycker jag är superintressant, och det ska bli så roligt att få se vad det finns för olika nycklar. Handlingen i sig är väldigt mystisk, och man vet egentligen inte särskilt mycket om någonting än så länge, men det är absolut inte på ett irriterande sätt. Ibland händer det att man läser böcker där man inte hänger med och inte förstår någonting, men här är det perfekt balans mellan det som avslöjas och det som fortfarande väntar på att bli upptäckt, så boken upplevs aldrig som förvirrande.
 
Illustrationerna i detta seriealbum skiljer sig rätt mycket från den stil som används i till exempel Saga och många andra seriealbum - mest på grund av färgpaletten som används. Att läsa Saga är som att kliva in i en regnbåge, medan Locke & Key är som att gå på en skogspromenad en mulen dag. Väldigt mycket bruna och gröna färger används, och det skapar en atmosfär som passar väldigt bra till den här boken.  Förutom färgerna så gillade jag också själva tecknarstilen och hur serierutorna användes. Många gånger såg flera serierutor nästan helt identiska ut, och det gjorde att man kunde fokusera på det lilla som förändrades i varje ruta. I min Book Haul sa jag att jag inte gillade tecknarstilen, men när jag väl började läsa ändrade jag uppfattning. 
 
Karaktärerna har väldigt distinkta personligheter, och medan jag läste ville jag helst bara krama dem alla. Det ska bli kul att se hur de utvecklas genom seriens gång! Denna volym innehåller också en mördare som inte har några som helst gränser, och det gillar jag, för då kan vad som helst hända. Det leder till att man inte kan vända blad tillräckligt snabbt, men också att naglarna är några centimeter kortare när man väl stänger igen seriealbumet. 

 
Som ni kanske märker tyckte jag otroligt mycket om det här seriealbumet! För att inte tråka ut er ska jag avsluta recensionen här, trots att jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Jag älskade att den vågade vara så grafisk med våldet, och jag älskade konceptet med nycklarna. Hela boken igenom ville jag inte sluta läsa, och det är alltid trevligt med en mördare som inte stannar för någonting. GE MIG NÄSTA VOLYM NU!
 
Bästa med boken: Konceptet, tecknarstilen, karaktärerna. ALLT
Sämsta med boken: Att den tog slut så fort, och att volymerna är så dyra?
 
/Anna(:

Kommentarer
Postat av: miriam

va kul att du också gillade =)

är tokig i hela serien! SÅ bra!

2015-02-05 @ 11:04:41
URL: http://schitzo-cookie.blogspot.com
Postat av: Fny

Jadu. Denna serie är något av de bästa jag har läst i serie-väg på senare år! Kul att du har hittat denna pärla!

Svar: Ja, herregud vad bra den är! :D
bookshelf

2017-01-17 @ 18:20:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0