Titel: Liten parlör för älskande

Författare: David Levithan

Sidantal: 213

Betyg: 6/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The Lover's Dictionary

Serie: Nej

 

 

Som alltid är jag lite sen att hoppa på tåget när det kommer till populära författare, och David Levithan är inget undantag. Jag har visserligen läst en bok som han skrev tillsammans med John Green, men det här är den första bok jag har läst som endast han har skrivit. Min fruktan har alltid varit att Levithan ska påminna för mycket om John Green i stilen, och efter att ha läst den här boken (och även Dash och Lilys utmaningsbok i december) känner jag att jag delvis hade rätt. 

 

Problemet som jag har med både Green och Levithan är deras sätt att skapa karaktärer. Väldigt ofta har deras karaktärer väldigt annorlunda personlighetsdrag eller fritidsintressen - vilket är jätteroligt - men medan jag läser om dem känner jag sällan sympati för karaktärerna. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad som händer med dem, och det leder i längden till att handlingen sällan lyckas fånga mig helt och hållet. 

 

Konceptet i den här boken är däremot FANTASTISKT. Så himla smart att bygga upp det som en ordbok där varje litet textstycke hör till ett speciellt ord. Levithan nämner också under bokens gång att när man träffar människor i verkligheten så är det sällan som i böckernas värld där man lär känna personerna i kronologisk ordning, och jag älskar att han därför har byggt upp sin bok med textstycken som inte kommer i kronologisk ordning. I ett textstycke kan man få läsa om något fruktansvärt som har hänt, men man har ingen aning om vad det är. När man sedan läser vidare får man små hintar om saker som har hänt tidigare som har lett fram till det hemska. Det skapade en väldigt realistisk och unik historia, för ärligt, hur ofta får man reda på någons livshistoria från födsel till nutid i kronologisk ordning?

 

Levithans språk föredrar jag nog faktiskt över John Greens, om vi nu ändå ska fortsätta att jämföra dem. Levithan levererade ibland några riktigt genomtänkta meningar som jag verkligen kunde relatera till och hålla med om. När jag läser John Greens böcker får jag ofta känslan av att han försöker för mycket med sitt språk, men den känslan fick jag inte direkt med Levithan. Levithan har inte riktigt den sortens språk som jag faller pladask för - jag tycker fortfarande att det känns lite väl konstlat ibland - men jag förstår varför många andra älskar det. 

 

Som sagt, konceptet var otroligt coolt, men tyvärr föll boken på att jag inte riktigt kunde känna något för karaktärerna. Man lärde inte känna dem otroligt mycket, men för mig är inte det ett måste så länge man känner sympati för dem, tyvärr gjorde jag inte det heller... Det är dock många som älskar den här boken, så om ni tycker att den verkar intressant rekommenderar jag att ni ger den en chans! Det var absolut inte en dålig bok, men inte riktigt min kopp te. 

 

Bästa med boken: Otroligt intressant och unikt koncept! 

Sämsta med boken: Kände inget för karaktärerna och det gjorde att resten av boken föll ganska platt.

 

/Anna(: