Vänd rätt upp - Emelie Novotny

Titel: Vänd rätt upp
Författare: Emelie Novotny
Sidantal: 322
Originalspråk: Svenska
Serie: Nej
 
Är det inte totalt fantastiskt att man kan bli skickad rec-ex trots att ens blogg har legat i dvala i över ett år, och bara nyligen vaknat till liv igen? Det hände i alla fall mig med den här boken. Och efter succén med "Du, bara" som jag också helt oväntat fick hem för några år sedan och totalt kärade ner mig i, vågade jag inte inte läsa "Vänd rätt upp" när även den kom som en överraskning i brevlådan. Vem är jag att säga emot ödet liksom? 
 
Någon vecka innan jag fick hem den här boken hade jag i ett desperat försök att få tillbaka min läslust dammat av mina gamla Klara-böcker och läst ut den första boken inom bara någon dag. Nostalgin och lättlästheten var tillräckligt för att få mig att glömma att jag ju tydligen inte tycker om att läsa längre. Innan jag ens hann påbörja nummer två i Klara-serien fick jag hem "Vänd rätt upp" och blev nästan lite skrämd när jag insåg att även den handlade om hästar. Jag tror inte ni riktigt förstår exakt hur många år sedan det var jag läste en renodlad hästbok (eller hur länge sen det var jag läste överhuvudtaget visserligen).  Och än en gång lyckades ett rec-ex få mig att känna lite läslust igen. Jag flög igenom den här boken under en helg och kände för första gången på länge att jag längtade hem för att fortsätta läsa i min bok. 
 
Först och främst har "Vänd rätt upp" det som nästan alltid lyckas fånga mig, och det är korta kapitel. Det och att det var en lättläst bok gjorde att jag bara ville fortsätta en sida till hela tiden. Under första halvan kunde jag dessutom verkligen relatera till huvudkaraktären, och jag insåg då att jag på sätt och vis hunnit glömma bort att man kan känna så när man läser en bok. Huvudkaraktären gav nämligen efter väldigt lätt, och funderade väldigt sällan på vad hon själv faktiskt ville. Det enda som spelade roll för henne var att hon var alla i stallet till lags, och jag var precis likadan för ungefär ett år sedan. Det var skönt att relatera till henne, och samtidigt känna att jag har tagit mig ur det. 
 
Eftersom jag själv som sagt har varit väldigt lik huvudkaraktären hade jag hoppats på att mycket fokus skulle ligga på att ta sig ur det här beteendet, men det blev tyvärr inte så och efter ungefär hälften av boken började jag tröttna lite. Den gick inte alls i den riktningen jag ville, och jag tyckte inte riktigt att huvudkaraktären utvecklades särskilt mycket eller att historien gick i den riktningen som jag hade velat. Till slut blev liksom kärlekshistorian viktigare än huvudkarakärens personliga resa och det tyckte jag var lite tråkigt. Just när det började handla om kärlek tyckte jag också att handlingen blev mindre trovärdig och jag var inte lika engagerad längre. Jag förstod av baksidetexten att det här skulle vara en kärlekshistoria, men jag hade tyckt bättre om boken om det inte hade varit det. Trots det flög jag igenom sista halvan också, och även om det inte är en bok som kommer stanna kvar i mitt minne särskilt länge är jag verkligen glad att jag fick chansen att läsa den. Jag kan också tänka mig att det är kul för alla äldre hästintresserade att det nu finns en bok om hästar även för dem.
 
Om ni älskade hästar och var tillräckligt gamla för att spela datorspel i början av 2000-talet så kanske ni spelade "Arvet från Rosemond Hill". Av någon anledning fick den här boken mig att tänka på just det spelet, och det var en rätt mysig och nostalgisk känsla, eftersom jag nästan kan det spelet utan och innan, 
 
Tack så himla mycket Bonnier Carlsen för det här rec-exet! Det har fått mig att äntligen känna för att börja läsa så smått igen. Helgen efter jag läste ut den här boken sträckläste jag nämligen en bok till, så det här är kanske början på nåt stort, hahah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0