The Shrine/An Argument- Fleet Foxes

Egentligen är inte det här hela sången, men jag tycker inte om den delen som kommer efter det här, men det kanske ni gör så jag lägger in hela sången också. Det har lite att göra med att jag känner mig lite taskig för att jag inte gillar hela också.



/Anna(:

Japp, det är jag det. Förklaringen? Jag vill verkligen läsa Nattens cirkus av Erin Morgenstern. Jag har den till och med liggande hemma, lånad från mitt skolbibliotek. Som det verkar så får man inte låna böcker över sommaren, vilket jag hela tiden trott. Detta gör mig en aning deprimerad eftersom Nattens cirkus ska in 31 maj och jag kommer inte hinna läsa ut den tills dess, jag är helt säker. Jag har otroligt mycket att göra i skolan de två närmaste veckorna och jag tror inte jag kommer hinna läsa ut en bok på mer än 400 sidor. Det är också så att mitt stadsbibliotek inte äger boken, alltså kommer jag behöva vänta ända till i höst innan jag ens kan låna den igen... Blöblöblö känner jag inför det. Det är ju ändå ingen som kommer låna böckerna över sommaren, är det då inte lika bra att jag kan få ha kvar min bok?



Byebye, nu ska jag gå och vara deprimerad för evigt. På tal om för evigt så måste jag även lämna in För evigt av Maggie Stiefvater, ännu en bok jag lånade från skolbiblioteket som jag hade sett fram emot att läsa...

/Anna:(

Var ute och åkte med min familj idag för att besöka en oerhört mysig stad. Som vanligt när vi besöker andra städer är vi på jakt efter secondhandaffärer (anledningen är att min kära syster älskar att handla kläder på secondhand. Jag tackar i och för sig inte nej heller eftersom man kan hitta riktigt bra och billiga böcker). Vi hittade och besökte två secondhandaffärer och jag köpte en bok i båda. Dessutom besökte vi ett sjuukt mysigt café. Jag vill ärligt talat flytta till den staden bara för att kunna gå dit och fika efter skolan. Fast det är nog tur att jag inte bor där, jag hade varit ruinerad med tanke på hur ofta jag hade gått dit.

I Am Number Four- Pittacus Lore
Bröderna Grimms sagor

Jag blev otroligt chockad när jag såg I Am Number Four i bokhyllan på den första seconhandaffären vi besökte. Det stod att böckerna kostade 10 kr och trots att mitt bibliotek har den här boken kunde jag inte motstå. 10 kr är ju verkligen ingenting, speciellt inte eftersom den är i nästan perfekt skick. När jag sedan kom fram till kassan sa kassörskan att den bara kostade 5 kr. Låt oss säga att jag är lite smått överlycklig över vilket fynd jag gjorde.

Bröderna Grimms sagor hittade jag i den andra affären efter att jag hade letat runt i kanske fem minuter utan att hitta något. En av de som jobbade i affären ställde då upp den på hyllan och jag tyckte att den hade ett otroligt vackert omslag. När jag sedan plockade ner den för att se hur den såg ut såg jag att det var fullt med mysiga bilder inne i boken. Trots att jag älskade bilderna och verkligen ville ha den var jag inte riktigt säker på om jag verkligen skulle köpa den. Jag har verkligen inte någon plats i min bokhylla och dessutom kanske jag inte ens läser den. Fast när jag frågade i kassan vad den kostade och fick svaret 10 kr så kunde jag inte annat än köpa den. Jag hade ångrat mig annars.

Jag spenderade alltså endast 15 kr totalt på dessa böcker och det gör att jag inte får lika dåligt samvete över att jag än en gång köpte böcker trots att jag inte har plats. Supernöjd är jag i alla fall!


Såhär ser de ut framifrån. Som ni ser(eller som ni troligen inte ser) så är I Am Number Four i väldigt bra skick. Det var bara ett hundöra och lite vikt uppe i högra kanten, men en sådan skada kan man få på en helt nyköpt bok också. Bröderna Grimms sagor är inte i riktigt lika bra skick, men det kan man inte förvänta sig med tanke på åldern. Jag tycker till och med om att den är lite sliten för då får man känslan av att den är gammal.


En av de mysiga bilderna som fanns i boken.

Hoppas ni hade en lika trevlig dag som jag har haft!

/Anna(:

Är det bara jag eller har det börjat släppas fler svenska ungdomsböcker med skyddsomslag på senaste tiden? Det känns som att det för ett år sedan nästan var omöjligt att hitta en bok med skyddsomslag om man gick till bokhandeln för att titta på ungdomsböcker. Jag har knappt några gamla böcker, med gamla menar jag några år, med skyddomslag. På senaste tiden tycker jag dock att utbudet av böcker med skyddsomslag har exploderat. Det kanske inte finns en helt otrolig mängd, men jag tror fortfarande att det är fler än förra året.

Här kommer några exempel:
Rör mig inte- Tahereh Mafi
Själlös- Gail Carriger
Härligt oärligt- Ally Carter
Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet- Jennifer.E.Smith (här är jag dock inte riktigt säker eftersom jag bara har sett bilder så ni får mer än gärna rätta mig om jag har fel).

Där tog det slut på exempel kan jag säga... Jag är rätt säker på att det finns fler, men jag kan inte komma på fler nu. Dessutom vill jag också säga att jag tycker att det skulle vara ganska positivt om Sverige började med lite mer skyddsomslag. Jag tycker att det är lite mysigt att få lyfta bort skyddsomslaget och se om insidan är lika vacker som utsidan.


Ni som inte har en aning om vad jag talar om: den första bilden är på en alldeles underbar bok med skyddsomslag medan den andra bilden är en bok där omslaget är tryckt på pärmen.

Frågorna till er:

Tror ni att det har blivit mer skyddsomslag(åh vad jag hatar det namnet) på svenska ungdomsböcker mot hur det var förut eller är jag ute och cyklar?

Om det är så att det har blivit fler skyddsomslag, vad tycker ni om det? Bra eller dåligt?

Vad tror ni är anledningen till att det blivit fler böcker med skyddomslag(om det nu blivit det)? Är det att vi tar efter USA och UK eller är det något helt annat?

/Anna(:

Titel: Eld
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sidantal:634
Betyg:8,5/10
Originalspråk: Svenska
Serie: Engelsforstrilogin (del 2)

SPOILERVARNING FÖR DE SOM ÄNNU INTE LÄST CIRKELN! LÄS PÅ EGEN RISK!

De utvalda ska snart börja andra året i gymnasiet och under sommaren har det varit lugnt. Men när skolan börjar igen tar även en ny organisation fart i staden: Positiva Engelsfors. Meningen med den här organisationen är att personerna i Engelsfors ska lära sig att se det positiva istället för det negativa. Det är Elias mamma och pappa som leder organisationen och den växer fort.
  Tjejerna lär sig även mer om sina krafter och varandra för att kunna möta demonerna i den sista striden. Samtidigt som allt detta pågår är det något som inte står rätt till. Det är otroligt varmt, elen går då och då och en hel del andra mystiska saker inträffar. Men vem är det som ligger bakom det?

När jag hade läst ut den här boken bestämde jag mig för att titta när jag senast läste en så tjock bok som Eld. Jag har skrivit ner varenda bok jag läst sedan sommaren 2009 och trots att jag febrilt bläddrade bland sidorna hittade jag inte en enda bok med mer än 634 sidor. Detta är alltså kanske den tjockaste boken jag läst i hela mitt liv. Det känns lite stört. 600 sidor är ju ändå inte såå mycket. Visst är jag inte världens största fan av tjocka böcker, men det känns ändå inte som att 600 sidor är det värsta man kan stöta på (Harry Potter 5 är mycket värre).

Handlingen i den här boken är väldigt bra. Jag gillar att läsa om de olika tjejernas krafter och när de utövar magi. Det som gör den här boken speciell från andra böcker i den här genren är att huvudpersonerna är normala och går att relatera till. Kanske har det att göra med att den är svensk. Jag brukar ofta ha lättare att relatera till karaktärer i svenska ungdomsböcker än i vissa utländska. Det är i alla fall något jag uppskattar och det kommer jag ihåg att jag gjorde i Cirkeln också. Tjejerna har normala pojkvänner och de har normala problem också och det är trevligt för så är det inte alltid i böcker i den här genren.
  Boken blev som mest spännande i slutet och då hade jag svårt att lägga ner boken. I mittenpartiet var det dock en aning segt. Ett tag kändes det nästan inte som att de var häxor överhuvudtaget utan bara var vanliga ungdomar eftersom det inte blev så mycket magi.
  Den är också skrämmande ibland. Positiva Engelsfors får mig att tänka på det som hände under Andra Världskriget och det skrämmer mig. Ni som har sett filmen The Wave vet att det nästan är likadant där och jag tycker bara inte om att det är så lätt att hjärntvätta folk.

Karaktärerna är som jag tidigare sagt väldigt bra. Jag kan relatera till dem och jag tycker om dem. Den här boken är också väldigt karaktärsdriven, då är det ju en fördel att karaktärerna är bra! Den jag kan relatera allra mest till är Minoo. Jag känner helt enkelt igen mig i det hon tänker på och hur hon  är som person.
  Vanessa är en annan favorit. Jag är inte alls som henne, men jag älskar att läsa hennes tankar. Kanske för att hon är motsatsen till det jag är. Hon är vild och älskar att festa. Hon bryr sig också något otroligt mycket om andra och det är fint för det kom jag inte ihåg att hon gjorde.
  Dock måste jag erkänna att jag i början hade oerhört svårt att skilja på karaktärerna. Jag blandade ihop dem hela tiden och speciellt Ida och Linnéa men också Minoo och Anna-Karin. Vanessa hade jag dock inga som helst problem med. Det blev bättre efter några hundra sidor och sedan hade jag inte alls några problem med det.
  Karaktärsutvecklingen i den här boken är stor. Alla blir så  mycket mognare och de börjar också bry sig om varandra på riktigt. Till och med Ida som inte tycker om att vara en av De utvalda eller att behöva umgås med de andra.
  En sak som jag saknade var att jag hade velat se lite mer utveckling i en speciell kärleksrelation som jag är ett stort fan av. Tänker inte säga vilken, men ni kanske kan gissa.

Tjejernas krafter utvecklas också i den här boken och de lär känna sig själva bättre. Jag älskade några av (jag kommer verkligen inte på vad jag ska kalla det) förtrollningarna som de gjorde när de använde sina krafter tillsammans. Under en av förtrollningarna blev det riktigt rörigt i min lilla hjärna, men jag älskade det! Det var helt otroligt bra, dock hade det varit lite roligt om någon nästan hade avslöjat sig. Ni som läst boken förstår nog vilken passage jag menar. Den delen var nog kanske min favorit i hela boken bara för att den så himla välgjord och förvirrande.

I Eld blandar man magi och vanligt ungdomsliv och enligt mig är det en superbra blandning för jag älskar att läsa böcker om vanliga ungdomar, men jag tycker också om lite övernaturliga inslag.

Något som kanske tyvärr inte var lika bra var att man ganska snabbt förstod vad som var hotet, långt innan tjejerna själva förstod det. Jag hade velat ha mer av ett överraskningsmoment så att jag hade suttit där med min mun öppen och undrat hur jag överhuvudtaget hade kunnat missa det, så blev det tyvärr inte riktigt nu.

Annars var boken riktigt bra, den var bättre än Cirkeln eftersom det  blev mer magi och spänning i den här boken. Jag rekommenderar verkligen den här serien och jag kan ännu en gång säga att jag är stolt över att vara svensk efter att ha läst en sådan här bok.

Bästa med boken: Karaktärerna och magin. Och min favoritförtrollning då förstås. Sedan gillar jag även Engelsfors.
Sämsta med boken: Att det hände lite för lite då och då och att jag snabbt räknade ut var hotet kom ifrån.

/Anna(:

Ojoj, det var ett tag sedan jag bloggade nu. Jag vet egentligen inte anledningen till varför jag inte har bloggat. Jag har inte direkt haft något att blogga om. Jag har inga recensioner att skriva eftersom jag fortfarande läser Eld och jag har inte haft något annat att skriva om heller. Snart är dock Eld utläst och då kommer det en recension så snabbt som möjligt, det lovar jag er!

Nu kommer det i alla fall en Veckans musik(något som inte kom förra veckan. Inget har varit ordentligt den senaste tiden!)

Breath of Life-Florence and the Machine

Det här är nog kanske den fjärde eller femte låten jag lägger ut som är av Florence, men det struntar jag i. Hon är ju så bra! Detta är en av hennes nyaste låtar och om jag fattat det rätt så kommer den här låten ha ganska stor plats i filmen Snow White and The Huntsman. Den är i alla fall gjord till den filmen. Den här låten är inte riktigt som Florences andra låtar, här är det med en orkester. Tillsammans med Florence röst blir det helt magiskt, i alla fall enligt mig.

Tidigare hade jag inte tänkt se den här filmen, men nu är jag inte så säker längre...

/Anna(:

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör
Författare: Sonya Sones
Sidantal:319
Betyg: 9/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: One of Those Hideous Books Where the Mother Dies

Rubys mamma dog nyligen av en sjukdom och därför måste nu Ruby flytta hem till sin pappa som bor i Los Angeles. Hon måste flytta ifrån sin bästa vän och även sin pojkvän. Dessutom har hon aldrig träffat sin pappa tidigare. Enda gångerna hon sett honom är på bioduken, han är nämligen en känd skådespelare. Ruby hatar sin pappa för att han bara stack innan hon ens var född och hon tänker absolut inte vara trevlig mot honom bara för att hon ska bo där.

Jag har läst två böcker av Sonya Sones tidigare och älskat dem. Jag var nästan säker på att jag skulle älska även den här och jag hade inte fel. Jag kan nu också säga att Sonya Sones är en av mina favoritförfattare och att jag älskar böcker skrivna på vers. I alla fall Sones böcker på vers.

Handlingen är kanske inte världens mest trovärdiga, men det är faktiskt inte något man bryr sig om. Visst känns det en aning fånigt att hennes pappa är en känd skådespelare och att hon nu ska bo med honom, men det bryr man sig inte heller om.
  Boken är även en aning(eller rätt mycket) förutsägbar, men än en gång så är det inte något man bryr sig om för man älskar den ändå.

Ruby har blivit en av mina absoluta favoritkaraktärer av den enkla anledningen att hon är otroligt sarkastisk och rolig, något som jag älskar. Hon är alltid sarkastisk och skämtar om sin situation och det gör att jag skrattar när jag läser. Det händer otroligt sällan att jag skrattar medan jag läser böcker, men det gjorde jag verkligen i den här boken. Jag tror att en av anledningarna till att jag skrattade var för att den var skriven på vers, det gör skämten lite mer effektfulla. Jag hade tänkt visa er den sida där jag skrattade som mest(jag var dessutom i skolan då) och som jag tyckte var otroligt rolig. Det är dock en liten spoilervarning så jag lägger bara in en liten bild så att ni som inte läst boken och inte vill bli spoilade kan slippa.

Det här var alltså den sidan i boken som jag tyckte var allra roligast, det är okej att tycka att jag har sjuk humor, men den kom bara så plötsligt och jag hade inte förväntat mig det så jag blev lite paff. Det fanns även massa andra ställen i boken som var sjukt roliga.
  Jag gillade även de andra karaktärerna rätt så mycket, men tyvärr fick man inte riktigt lära känna dem. Den jag gillade allra bäst var Max. Pappan gillade jag dock inte alltid så mycket, han var lite för på ibland.

När jag läste den här boken fick jag även en känsla av Anna and the French Kiss ibland och det var underbart!

Skrivstilen i den här boken är såklart väldigt annorlunda från de flesta andra böcker eftersom den är skriven på vers. Ändå tycker jag verkligen att Sones lyckas skildra känslor otroligt bra med tanke på hur få ord hon använder. Hon är mycket bättre på att få en att känna något än vad många andra författare är som skriver milslånga böcker med otroligt mycket text. Jag skulle kunna sträcka mig så pass långt som att säga att jag faktiskt älskar Sonya Sones! Hennes sätt att skildra känslor är otroliga och jag älskar hennes sätt att skriva. Både känslosamt och otroligt roligt!

Som ni säkert förstår rekommenderar jag verkligen den här boken. Den var väldigt förutsägbar, men det gjorde ingenting för Ruby och sättet den är skriven på väger verkligen upp det. Jag kan utan att överdriva säga att detta är en av de bästa böcker jag har läst hittills i år. Om ni undrar vilken den bästa är så är det självklart Anna and the French Kiss, inget snack om saken.

Ni har verkligen inget att förlora på att läsa den här. Den tar inte ens lång tid att läsa så inte ens det har ni att skylla på!

Bästa med boken: Ruby, humorn och alla känslor.
Sämsta med boken: Att den var lite för förutsägbar och även att handlingen kanske inte var alltför trovärdig.

Läs den!


/Anna(:

Jag utmanade min kära vän Emelie att svara på mina 11 frågor och när hon hade gjort det så tvingade hon mig att svara på hennes. Eftersom man inte vill bråka med Emelie så är det bäst att göra som hon säger^^

Den här helgen har jag ganska mycket att göra, en hel del skolarbete. Dessutom ska jag dygna idag och alltså vara vaken hela natten. Anledningen till detta är att vi gör en studie på Naturkunskapen i skolan och då valde jag att testa hur min prestationsförmåga inom vissa skolämnen påverkas vid sömnbrist. Alltså ska jag vara vaken hela natten. Jag är vanligtvis inte uppe särskilt länge någonsin utan föredrar att lägga mig vid pensionärstider. Därför tror jag att detta kommer bli en aning svårt för mig. Som tur är ska jag göra det tillsammans med mina bästa kompis så på det viset kommer det ju i alla fall bli roligt! Jag kommer garanterat bli trött av detta så jag kanske inte orkar skriva några inlägg i helgen. Vi får helt enkelt se hur det blir, men troligtvis blir uppdateringen låg.

Tråkigt inlägg deluxe blev detta... Och inget roligt har jag att berätta hellerxD


/Anna(:

Ignorera det faktum att jag säger några idiotiska saker och gör lite konstiga ljud i den här videon. Dessutom knäcker jag mina fingrar runt 5.14 och det låter inte särskilt trevligt! Annars så låter jag i alla fall gladare i den här videon!

/Anna(:

Japp, ännu en gång kommer jag med lite tävlingstips. Det pågår otroligt mycket tävlingar just nu verkar det som. Det här är ju nästan de blogginlägg jag skriver mest av. Kanske ska börja titulera mig som en tävlingstipsblogg istället, eller vad tycker ni?

Nu är det i alla fall Bokrygg som har en tävling där man kan vinna två olika böcker. Klicka bara HÄR

Sedan har även Andreas bokblogg en tävling där man också kan vinna lite smått och gott. Med smått och gott menar jag böcker. Klicka HÄR

På Eli läser och skriver är det också en tävling där man vinner ett hemligt bokpaket som innehåller Jellicoe Road m.m. Klicka HÄR

Det var alla tävlingar jag kunde komma på just nu, men det kommer nog inte dröja lång tid innan jag ännu en gång skriver ett sånt här inlägg.

Filmade förresten en Book haul idag, förvänta er dock inte att se just den versionen någonsin på min blogg. Min röst har nog aldrig varit så monoton och tråkig som den var under just den videon. Det hoppas jag verkligen inte i alla fall. I så fall måste jag nog börja prata lite roligare från och med nu. Dessutom kunde jag bara filma en video eftersom batteriet till kameran dog efter det. Tjoho för urladdade batteri och min monotona röst!

/Anna(:

Under den senaste veckan har jag hittat otroligt mycket bra musik och jag kan omöjligt välja ut endast en, därför får ni tre låtar den här veckan. Ni förtjänar, precis som jag, riktigt bra musik den här veckan. Jag tycker i alla fall att de är bra, men det behöver ju inte ni göra. Fast om jag lägger upp tre olika låtar kanske ni tycker om någon i alla fall.

Fun- We are young



For you- Angus & Julia Stone
Everybody Talks- Neon Trees

Det blev lite konstigt med storleken på musikvideorna, men strunt i det. Hoppas att ni tycker om någon av dem i alla fall, jag älskar alla som sagt!

/Anna(: 

Ja, så var april också slut. Vart tar månaderna vägen? Det känns som att de bara flyger iväg och jag hinner inte blinka innan nästa månad redan håller på att gå mot sitt slut... För en gångs skull är jag i alla fall i tid med månadssammanfattningen, något som inte hänt på ett tag.

Antal lästa böcker: 5

Antal lästa sidor: 1501

Antal svenska böcker: 5
Antal engelska böcker: 0 (suck...)

Den här månaden är jag riktigt nöjd med. Jag läste några riktigt bra böcker och även några medelmåttiga. Jag läste rätt så mycket med tanke på hur mycket jag har haft i skolan och jag är överlag mycket nöjd. Det enda jag inte är nöjd med är att jag ännu en gång inte läste något på engelska.

Bästa bok:
Den här månaden är det omöjligt att välja mellan två böcker. De var bägge ungefär lika bra fast på två hela olika sätt. Så det går helt enkelt inte att välja. De bästa böckerna var:

Tystnaden i bruset- Patrick Ness
En sån där vidrig bok där mamman dör- Sonya Sones

Sämsta bok:
Det måste nog vara Glashuset av Rachel Caine. Det fanns otroligt mycket i den som störde mig, men det var ändå något som gjorde att jag ville fortsätta läsa. Den var alltså inte helt kass, men inte helt otroligt bra heller.



Alla lästa böcker i april:
1.Glashuset- Rachel Caine 312 sidor
2. Tystnaden i bruset- Patrick Ness 412 sidor
3. Världen är elak- Pia Olofsson (del 1) 93 sidor
4. Själlös- Gail Carriger 365 sidor
5. En sån där vidrig bok där mamman dör- Sonya Sones 319 sidor(recension kommer)

Förhoppningar inför maj:
Eftersom jag har så svårt för att ta tag i läsningen på engelska, trots att jag verkligen vill och har massor att läsa, så hade jag tänkt att bara läsa på engelska i maj. Tyvärr tror jag inte att det kommer gå vägen riktigt, men kanske kan jag i alla fall läsa nästan bara böcker på engelska. Vi får se hur det går. Jag brukar ju ha lite svårt att hålla löften så det kommer nog sluta med att jag bara läser på svenska...

/Anna(:

Titel: Själlös
Författare: Gail Carriger
Sidantal: 365
Betyg:7/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Soulless
Serie: Parasollprotektoratet (del 1)

Alexia Tarrabotti bor i England under 1800-talet. Hon är 25 år och ogift och som om inte det vore nog under den här tiden så är hon även själlös. Hon lever även i ett land där vampyrer och varulvar lever tillsammans med de vanliga människorna. Själlösa personer vet de dock inte så mycket om och de försöker hålla Alexias krafter gömda eftersom hennes själlösa egenskaper gör att hon kan neutralisera varulvar och vampyrers superkrafter och alltså göra dem till vanliga människor under tiden hon håller i dem.
  Helt plötsligt börjar varulvar och vampyrer försvinna och det skapas även nya. Något som oroar de varulvar och vampyrer som styr eftersom det visar att något inte står rätt till. Vad är det egentligen som händer?


Handlingen är det som drar ner betyget på den här boken lite, den och själva världen. Men åter till handlingen. Under nästan hela boken tycker jag att själva "uppdraget" i boken är en aning luddigt. Varulvar och vampyrer försvinner och de gör sitt bästa för att ta reda på vad det är som händer. Dock lyckas de knappt komma på några ledtrådar och det gör att det inte blir särskilt spännande. Inte löser de själva gåtan heller, de bara ramlar rakt in i problemet utan att ha kommit på något alls vad det är som händer. De bara befinner sig mitt uppe i det helt plötsligt. Detta är inte något jag gillar, om handlingen drivs framåt av att de försöker ta reda på vad som händer så skulle det ju också vara roligt om det var de själva som kom på vad det var som hände istället för att de bara råkade snubbla rakt in det.
  Dessutom så ligger egentligen inte särskilt mycket fokus på att lösa problemet(kanske det som är anledningen till att de faktiskt inte själva lyckades med det), utan istället sticker boken bara iväg åt massa sidospår. Det allra mesta är romantik.

Världen är också en aning luddig enligt mig. Hela boken igenom blir man påpressad massa information om hur landet styrs av vampyrer och varulvar och vanliga människor och allt möjligt. Det är hur rörigt som helst och dessutom är det massa speciellt med varulvarna,vampyrerna och de själlösa. Jag tyckte bara att det blev för mycket information för att jag riktigt skulle hinna ta upp allt och förstå hur hela världen var uppbyggd. Även allt det här med svärmar och utstötta varulvar m.m. gjorde mig förvirrad för jag kunde inte hålla reda på allt.
  Den själlösa förmågan är i den här boken en av de viktigaste. Jag tyckte att det var otroligt coolt att själlösa kunde neutralisera övernaturliga människors krafter så att de blev som vanliga människor under tiden den själlösa höll i dem. Det gillade jag otroligt mycket för det var nytänkande. Dock hade jag velat ha mer information om de själlösa( i ena stunden klagar jag på att det är för mycket information, i andra stunden att det är för lite. Fördelningen av information var kanske lite dålig i så fall). Om man är själlös borde man väl vara helt annorlunda än vanliga människor? Eller? I själen brukar man ju säga att hela personligheten sitter och om man inte har någon, hur är man då? De diskuterar själen ganska mycket i boken, men jag tycker inte att jag får svar på alla frågor jag har och det stör mig lite att Alexia ändå är i stort sett som alla andra människor.

Karaktärerna tyckte jag faktiskt väldigt mycket om. De var nog kanske det bästa i boken. Alexia är väldigt rolig och dessutom annorlunda. Jag älskar att hon alltid tänker på mat och kakor (precis som jag), att hon alltid har svar på tal (ett av mina favoritdrag hos en karaktär) och att hon bara var väldigt bra överhuvudtaget. Visst tjatas det en del om att hon är 25 år och fortfarande ogift, men så var det ju på den tiden så det tänker jag inte klaga på.
  Lord Maccon var också rätt bra. Han hade ett väldigt hett temperament och han blev väldigt lätt irriterad. Det gillade jag också för han var inte direkt som alla andra killar. Om han nu ens kan räknas som kille, han var rätt gammal.
  Man kände ganska direkt att en romans skulle växa fram mellan Alexia och Lord Maccon. Till en början kändes det som att det gick alldeles för fort,speciellt eftersom de hela tiden klagade på att de störde sig på varandra. Fast i och för sig så var de ju attraherade av varandra hela tiden utan att de erkände det. Som sagt var så var den här boken fylld med väldigt mycket kärlek. Jag tyckte nästan att man la mer tid på att utveckla romansen i den här boken än vad man la på att till exempel lösa bokens huvudproblem.

Tempot i boken gick upp och ner. Ibland var boken så otroligt intressant att jag inte kunde sluta läsa, i nästa stund orkade jag inte med den mer. Så var det hela tiden och jag hade föredragit ett mer jämnt tempo.

Språket är lite speciellt i den här boken. En del udda ord används och det tar ett tag innan man vänjer sig vid det. Efter att man hade gjort det så tänkte man inte något vidare på språket, det var inte särskilt speciellt.

Boken är en aning luddig i handlingen och jag hade svårt att lära mig allt som var speciellt med de olika övernaturliga varelserna. Tempot varierade ganska mycket, men trots det tycker jag ändå att den var rätt bra. Den var rolig ibland och Alexia är en väldigt bra karaktär.

Bästa med boken: Alexia och själva idéen med själlöshet. Hoppas bara man får lära sig mer om själlösheten i nästa bok.
Sämsta med boken: Att den var en aning luddig på sina ställen och också hade ett varierande tempo.

/Anna(: