Jag vet inte om ni kommer ihåg det, men förra året hade jag satt upp mål som jag var helt säker på att jag skulle klara, men det visade sig att jag inte lyckades med ett enda. Hur tror ni att det gick i år? Tror ni att förra året bara var en engångshändelse och att jag i år har klarat alla de mål jag satte upp? Låt oss titta efter, men jag tror vi alla förstår åt vilket håll det barkar. 

 

• Läsa ut Sagan om Ringen-trilogin (mohahah, om jag inte lyckas med det här målet så kommer jag kräkas i mina skor)  0/2
• Svara snabbare på kommentarer
• Läsa minst en bok i den okända serien Harry Potter (varför ge upp när man kan misslyckas igen?) 0/1
• Läsa minst 7 engelska böcker (ärligt, det här kan man väl bara inte misslyckas med? Hoppas inte jag får äta upp även det här nästa år) 0/7
• Fortsätta vara så awesome och misslyckas med mina mål (men ärligt, om jag misslyckas med engelskabokläsmålet kommer jag aldrig förlåta mig själv)

 

 

Jag ursäktar för att videon är lite mörk, men det finns tyvärr inte mycket att göra eftersom det verkligen är mörkt HELA tiden nu för tiden. Jag hoppas att ni tycker om videon i alla fall! :D

 

/Anna(:

Författare: Julien Neel

Originalspråk: Franska

 

Det här är en serie som jag pratat om minst en miljon gånger de senaste månaderna och jag pratade inte om den för att den var dålig. Tvärtom faktiskt. Innan jag började läsa den hade jag ganska låga förväntningar eftersom den verkade ganska barnslig, men när jag väl satte igång att läsa märkte jag att så inte var fallet. Den här boken är väldigt lättsam och rolig, men den känns samtidigt inte löjlig eller barnslig och trots att jag är 18 år njöt jag av den till fullo.

 

Serien började väldigt bra och de fyra första böckerna tyckte jag väldigt mycket om. Sedan började det tyvärr gå utför. Femte boken var rätt bra, men den tog en vändning i slutet som jag verkligen inte hade väntat mig och som förstörde boken (speciellt när jag hade läst sjätte boken och märte att problemet inte hade löst sig). Sjätte boken var dock ÄNNU sämre. Jag hade varit superexalterad över att läsa den och lånade den därför så fort den fanns på biblioteket. Och så besviken jag blev! Sjätte boken var inte alls som de fem tidigare böckerna och jag ville bara gråta av besvikelse. När jag började läsa den trodde jag till och med att jag skulle kunna känna igen mig ännu mer i boken eftersom Lou var äldre nu, men det visade sig bara att boken var superförvirrande och inte alls bra. Så om ni ska läsa serien rekommenderar jag att ni struntar i sjätte boken.

 

Själva tecknarstilen älskar jag - att tecknarstilen tilltalar mig är som ni vet mycket viktigt - och jag tyckte även om att hela serierna var i färg. Pluspoäng för det!

 

 

 

Mamette är ännu en serie som jag har pratat om väldigt mycket den senaste tiden. Själva serien handlar om en tants liv och som ungdomspensionär kan jag inte annat än älska det här seriealbumet. Min enda fråga är: när kommer Wibom Books släppa fortsättningen?

 

Mamette själv är supergullig, men min favorit är nog nästan hennes halvdöva vän. Hon hör ständigt fel och jag skrattade varje gång hon svarade på något eftersom det alltid var ett helt konstigt svar.

 

Tecknarstilen är även i det här albumet underbart, jag gillar nog faktiskt den här stilen mer än den i Lou, och även hela detta album är i färg. Kan nästa del släppas helst igår?

 

 

Författare: Shaun Tan

Originalspråk: Engelska

 

När jag fick veta att en ny bok av Shaun Tan skulle släppas på svenska började jag fangirla lite smått. Shaun Tan är nämligen min favoritillustratör och jag har läst allt som hittills släppts av honom på svenska + The Rabbits. 

 

När jag äntligen fick hem boken läste jag den och förundrades av de gigantiska och underbart vackra bilderna som täcker hela sidorna. Historien tyckte jag var lite svårtolkad första gången jag läste den, men sedan läste jag den igen direkt efter och fick redan en lite klarare bild. Jag tror att detta är en bok där man själv får tolka väldigt fritt och även om jag är lite av ett kontrollfreak så tyckte jag ändå att det var mysigt. Man måste inte alltid förstå allt. 

 

 

 

/Anna(:

 

 

1. Amulett: Stenväktarens förbannelse - Kazu Kibuishi 217 sidor (seriealbum)

2. Morden på Rue Morgue - Edgar Allan Poe 35 sidor

3. Lida - Stephen King 406 sidor

4. Det röda trädet - Shaun Tan (O) (serialbum)

5. Lou: Kristallåldern - Julien Neel 48 sidor (serialbum)

6. Såld - Sally Grindley 223 sidor (O)

7 De fem apelsinkärnorna - Sir Arthur Conan Doyle ca 27 sidor

8. Le Petit Nicolas - Sempé, Goscinny 88 sidor (inte hela)

9.Sommarregler - Shaun Tan (serialbum)

 

1. Mamette: änglar och duvor - Nob 48 sidor (serialbum)

2. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children - Ransom Riggs 352 sidor

3. Mordet på Orientexpressen - Agatha Christie 221 sidor

4. The Fifth Child - Doris Lessing 159 sidor

 

Jag har verkligen förälskat mig i Fall Out Boy den senaste månaden. Tidigare har jag försökt lyssna på dem och bara gillat My songs know what you did in the dark, men nu har jag börjat älska hur många låtar som helst!

 

Haim är också ett band som jag börjat älska den senaste månaden och just för tillfället lyssnar jag uteslutande på Fall Out Boy och Haim.

 

/Anna(:

"Ungdomslitteratur" och "skolan". Tycker ni att ni ofta hör de två orden tillsammans i en positiv mening? Det tycker i alla fall inte jag. Under min dag av bloggstafetten ska jag nämligen diskutera ungdomslitteraturen i skolan. Existerar den ens? 

 

Först och främst kommer jag utgå ifrån mina egna upplevelser (vilket kanske inte är så konstigt), eftersom jag inte vet hur ni har det där ute, ni kanske får läsa hur mycket ungdomslitteratur som helst i skolan. Grattis till er i så fall! Ta vara på det. I skolan där jag går läser vi nämligen uteslutande vuxenlitteratur och speciellt klassiker. Just klassiker i skolvärlden är jag lite kluven till. Jag anser att det på ett sätt är viktigt att läsa klassiker för att bli mer allmänbildad, men klarar de som är ovana vid att läsa av att läsa klassiker och hur ska man i så fall tänka när man väljer klassiker till sina klasser?

 

Som ni kanske vet har vi i år först fått läsa "Främlingen" av Albert Camus. En mycket filosofisk bok, men den var i alla fall rätt kort och de flesta läste ut den. Sedan fick vi "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij (som jag har 20 sidor kvar i när jag skriver det här! HEJA MIG). Jag kan sätta mina Pirates-filmer på att de flesta av er i alla fall har hört om den, och speciellt hur GIGANTISKT tjock den är. 630 sidor för att vara exakt. Det finns inte någon i min klass som är exalterad över den här boken. INGEN. Faktiskt så har det varit den här terminens största pest bland alla. Vi kan inte relatera till den här boken för fem öre, den är tjock, långtråkig och dessutom gammal. Hur kan man förvänta sig att ungdomar ska bli intresserade av att läsa om det här är de böckerna man får läsa och de böcker man som ovan läsare sedan kommer förknippa med läsning i resten av sitt liv?

 

Ungdomsböcker däremot är ofta inte alls lika långsamma som vuxenböcker och klassiker. Dessutom kan ungdomar ofta relatera till karaktärerna i ungdomsböcker eftersom de är i samma ålder och ofta också lider av liknande problem som t.ex. den första kärleken, svartsjuka och kompisproblem. Det är nog inte lika många i min klass som känner att de kan relatera till Raskolnikov som precis mördat en pantlånerska och nu går runt och yrar i Ryssland. Jag säger inte att klassiker är något dåligt, men kanske borde man inte läsa dem i svenskan under gymnasiet. Vi är ändå 18 år gamla, men kanske är de flesta inte tillräckligt gamla för klassiker. I litteraturkursen som jag läser just nu, där tycker jag mer att man kan förvänta sig att behöva läsa klassiker. Svenskakursen borde istället alltid försöka handla om att uppmuntra ungdomar till läsningen istället för att kväva deras lust med böcker som man hellre tänder en brasa med. Det finns många ungdomsböcker där man kan diskutera moral och andra djupa ämnen, det är inte bara vuxenböcker och klassiker som har patent på det. Vad beror då det här på? Min teori är att de flesta lärare idag inte orkar hänga med och läsa den nya ungdomslitteraturen, men om jag har fel får ni gärna säga det.

 

 Sedan finns det ju de lärare som faktiskt tar in ungdomslitteratur i undervisningen, men på något sätt verkar det också ofta misslyckas. Jag har sett några klasser som har läst "Gilla hata horan" och nu är detta bara min åsikt, men jag tyckte istället att den boken var alldeles för enkel för en gymnasieklass och avslöjade budskapet alldeles för tydligt. Något mellanting hade varit bättre. Inte "Brott och straff" men inte heller "Gilla hata horan" som mer passar en högstadieklass. 

 

Eftersom jag redan skrivit så långt behöver vi kanske inte heller gå in på det faktum att vi inte läst en enda bok av en kvinnlig författare under de tre år som jag läst svenska på gymnasiet...

 

1. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö - Håkan Nesser (faktiskt en ungdomsbok och bästa boken vi läst i svenskan!)

2. Flyga drake- Khaled Hosseini

3. Främlingen- Albert Camus

4. Brott och straff - Fjodor Dostojevskij

5. Förvandlingen- Franz Kafka

 

Som ni ser har vi läst mycket filosofiska böcker och som sagt inte NÅGOT av en kvinna. Det är deprimerande. 

 

Personen som håller i stafetten imorgon är Daniella och Rebecca

 

/Anna(:

 

 

Under december kommer jag, tillsammans med många andra, medverka i en bloggstafett som Sofie har startat. För ovanlighetens skull kommer den här stafetten faktiskt handla om ungdomsböcker! Jag vet, det är inte alls ofta man stöter på det på min blogg, men jag har tänkt att jag ska börja skriva om det lite oftare nu och då passade det bra att vara med på den här stafetten. 

 

1. Sofie

2. Tova

3. Anna

4. Cecilia Grip

5. Anna (JAG)

6. Daniella och Rebecca

7. Viktoria

8. Beate

9. Mia Eggimann

10.Lisa 

11. Andrea S Vessman

12. Annas bokhylla

13. Gabriella

14. Ann-Sofie