Dagens fråga
Vad är ni bäst på att föreställa er i böcker? Eller alltså, har ni lättast för att se framför er hur en person ser ut eller har ni lättast för att se framför er hur omgivningen ser ut? Eller är ni kanske lika bra på bägge, eller kan ni kanske inte alls se sådana saker framför er?
Jag är bäst på att se omgivningarna framför mig, däremot är jag kass på att få en bild framför mig hur personerna ser ut. Jag får nästan alltid en bild framför mig hur deras rum eller så ser ut och om jag efter ett halvår läser fortsättningen på den boken så kan jag fortfarande komma ihåg hur det ser ut i mitt huvud. Dock har jag nog nästan inte ett ansikte på någon av karaktärerna i böcker. Fast det är lite konstigt, för ser jag en film som är baserad på en bok så kan jag tänka: Nej, så ska de ju inte alls se ut.
/Anna(:
Hej! Awesome blogg du!
Vad ska du göra idag? :)
Hejsan! Jag har skrivit ett inlägg om hur jag ser på DAGENS IDEAL. Skulle vara tacksam om du läste inlägget och kommentera något om det eller vad du själv tycker om dagens ideal.
Här är direkt länken: http://ferhat.blogg.se/2011/april/dagens-ideal.html
Tack så hemskt mkt! :)
Jag ser det oftast som min egna filmversion, haha :)
Omgivningen brukar komma rätt automatiskt för mig. Ibland ser jag liknande ställen som de i min egen omgivning, men ibland kommer nya ställen upp, helt random. Personer kan jag mest se konturerna på, och färger och deras byggnad och så, men ansiktena är alltid suddiga.
Beror ju på hur väl beskrivningarna är, men jag får nog glimtar av lite allt möjligt. Ibland som på film, ibland bara som stillbilder :)
Jag tror jag har lite lättare för att föreställa mig omgivningen eftersom den är lättare, mer konkret eftersom man vet hur en ek ser ut osv. Jag brukar så rätt bra bilder på människorna, iallfall kroppen och håret - ansiktet är svårare. Det är som om man ser det i ögonvrån, då kan jag se ansiktet, men om jag försöker fokusera på ansiktet så blir det suddigt. Hoppas det där lät vettigt xD
För mig är alltid omgivningarna lättast att föreställa sig, men efter ett tag så brukar jag "se" ansiktena på människorna med. Men om det beskrivs att en person har ett särskilt särdrag t.ex listig, bruten näsa, gladlynt osv så brukar personens utseende klarna för mig och jag ser personen som jag tror att en person som är glad, elak m.m ser ut^^
håller med dig precis, anna ;P
Jag ser alltid en klar bild av personerna först, omgivningen kommer bara upp automatiskt. Jag har nog lite svårare att föreställa mig omgivningen om jag ska vara ärlig, men har hur lätt som helst att se personerna framför mig när jag läser.
Sedan beror de på hur bra författaren beskrivit miljön och så :P
Omgivningarna bara dyker upp för mig.. Men personer går aldrig. Kan tänka mig bakifrån, ett ungefärligt utseende osv. men aldrig exakt.. X3
Det är väldigt olika för mig beroende på boken. Men jag har väldigt lätt att se personerna men oftast inte som dom är beskrivnaxD det kan stå att han har långt mörkt hå och jag tänker mig det kort och ljus, hehe. Och när jag tänker miljöer blir det ofta att jag tänker mig mitt hus eller andras hur. Och det stör mig väldigt. Men så är det;D
Omgivningen. För liksom jag glömmer bort lite lätt hur personerna ser ut ibland. Glömmer bort hårfärgen m.m. Men ibland kommer jag ihåg hur personen ser ut, men inte så ofta.
