Titel: Feber
Författare: Maggie Stiefvater
Sidantal: 268
Betyg:8/10
Originaltitel: Linger
Serie: The Wolves of Mercy Falls(del 2)

Spoilervarning för de som inte läst Frost( och kanske för de som inte läst Feber,men jag ska försöka att inte spoila).

Förra vintern var det Sam som kämpade mot vargen inom sig. De lyckades bota Sam, men nu är det något som händer med Grace, är hon kanske inte botad som de först trodde?
Ska Grace och Sam tvingas skilja på sig ändå, även fast Sam är botad?
Och vad gör man när några andra man älskar gör allt för att stoppa ens förhållande?

Fin bok precis som Frost. Dock blir jag lite förbannad på att nu när Sam är botad så är det plötsligt Grace som har problem med "vargen inom sig". Det stör mig lite, det känns lite som att de kör en repris på Frost.
Fast ändå inte, för Sam och Graces förhållande utvecklas väldigt mycket i den här boken och saker i deras förhållande förändras.
Jag gillar att man i denna bok även får läsa ur Isabel och Coles perspektiv. Jag tror att jag gillar Isabel mest, hon är väldigt tuff och rolig. Jag vet inte riktigt än vad jag tycker om Cole,men han känns ändå lite som Jace så jag tror att jag gillar honom (men ingen kan mäta sig med Jace), han är också sjukt smart och det tycker jag om.

Den här boken var inte lika rolig som Frost var, det fanns roliga kommentarer men inte alls lika ofta som i Frost.

Jag tycker också att det känns lite konstigt att de inte tog Graces sjukdom på allvar förrän i slutet på boken, det stör mig lite med tanke på hur mycket Sam älskar Grace.

En annan sak som jag stör mig på något enormt efter Frost och Feber är ordet egendomlig. Jag vet inte hur många gånger ordet egendomlig var med i de här två böckerna och bara jag hör det ordet nu så känner jag för att spy på det. Okej, visst, det är en bok om varulvar men allt kan för tusan inte vara egendomligt!

Annars är den här boken fin och bra och jag sträckläste de sista 180 sidorna ungefär, och jag vill väldigt gärna ha fortsättningen för jag vill se hur detta slutar.

Bästa med boken: Att den är fin och mysig,men samtidigt allvarlig.
Sämsta med boken: Graces puckade föräldrar. Ordet EGENDOMLIG (fy, hur många gånger ska jag behöva ha med det i den här recensionen?!) och att det ibland kändes lite som en upprepning på Frost. Plus att jag blir så deprimerad varenda gång dikterna kommer för jag förstår dem aldrig och det får mig att känna mig lite ytlig och dum.
Åldersgrupp boken passar för: Tonåringar

/Anna(: