Titel: Frost
Författare: Maggie Stiefvater
Originalspråk:Engelska(Shiver)
Sidantal: 284
Betyg: 8/10

Grace älskar vargarna som finns i skogen utanför hennes skog, även om de försökte döda henne när hon var yngre. Bland dem finns en varg med gula ögon, Hennes varg. Vargen som räddade henne när hon höll på att bli dödad av de andra.
Vad Grace inte vet är att vargen med gula ögon är människa under en viss del av året, den delen blir dock kortare och kortare för varje år.
När Grace träffar Sam för första gången så förstår hon direkt att det är hennes varg,kärlek vid första ögonkastet uppstår och nu hon måste göra allt för att han ska fortsätta vara människa, för det här kan vara hans sista år...

Jag läste den här för första gången för ungefär ett år sedan och då tyckte jag inte direkt att den var någon toppenbok, men jag tror att jag har ändrat uppfattning och jag är så glad att jag läste om Frost.
Jag har kommit på att jag nog faktiskt har mognat under ett år(hur otroligt det än verkar). 

Även om detta inte är någon bok där det händer saker hela tiden så är den ändå underbart fint skriven och det är det som gör att jag verkligen tycker om boken.
Samtidigt som den är helt otroligt fin så är den också väldigt rolig ibland och det älskar jag också, för det är alltid roligt när man småskrattar i böcker.

Jag kom på mig själv med att sitta och gråta på vissa ställen i boken. En del i boken som jag kom ihåg från första gången jag läste den och som jag fortfarande tycker är lika hemsk är den gången när Sam håller på att förvandlas och Grace lyckas trycka ner honom i badkaret. Man märker verkligen vilken skräckupplevelse det är för honom.

Karaktärerna i den här boken är väldigt annorlunda och det är något jag också tycker om väldigt mycket.
Grace är väldigt självständig och tuff och det är ofta hon som tar tag i situationen och hon vet alltid hur hon ska hantera en ny situation.
Sam är den mjuka personen i den här boken. Han är väldigt känslig och poetisk och det är ovanligt (på ett mycket bra sätt). Jag gillar att det nästan alltid är Grace som räddar Sam och inte tvärtom, det är skönt med lite omväxling.

Sammanfattning av vad jag tycker då: Jag blev verkligen berörd av den här boken och jag kände verkligen kampen som Grace och Sam utkämpade. Det var verkligen hemskt att läsa om hur Sam kämpde för att behålla sin mänskliga form och Grace var där hela tiden och stöttade honom för att han inte skulle förvandlas.

Dock kan det ta lite tid att läsa den här boken eftersom det används så himla mycket adjektiv och är så poetiskt skriven att man ibland måste stanna upp och tänka och läsa om för att förstå exakt(vilket jag inte alltid gjorde. Speciellt inte dikterna)

Bästa med boken: Den var både rörande och rolig,fast oftast inte på samma gång. De här varulvarna är inte riktigt som andra varulvar, Maggie Stiefvater har liksom hittat på sina egna varulvar.Jag älskade också att både Sam och Grace gillade att läsa,bokmal som man är.
Sämsta med boken: Att den ibland inte kändes trovärdig, eller alltså, ibland kändes det som att Sam sa saker till Grace som vanliga människor inte säger till folk de tycker om.
Åldersgrupp: Tonåringar

Förlåt för att mina recensioner alltid blir alldeles för långa...

/Anna(: