De första böckerna  jag verkligen älskade och som sedan blev film var Twilight-serien. När jag började läsa böckerna fanns redan första filmen ute och till en början älskade jag även filmerna. Fast om jag ska vara ärlig så var det nog filmerna som i slutändan gjorde att jag slutade älska serien. När jag läste första boken fanns som sagt första filmen redan ute, men den hade ännu inte nått sin fulla storhet . Lagom till premiären av New Moon hade däremot allt exploderat. Alla pratade om det och alla hade en åsikt, även de som varken hade sett filmerna eller läst böckerna. I varenda tidning stod det om Twilight-skådespelarna och minsta lilla framsteg som skedde med filmen. Jag älskade det här till en början. Det var totalt underbart. Sedan hände något. Det blev helt enkelt för mycket. Verkligen VARENDA person hade en åsikt och de allra flesta var negativa. Till slut ledde det helt enkelt till att jag tröttnade. Det som tidigare hade varit så speciellt var inte alls roligt längre.

 

Problem 1 är alltså att det som man till en början bara hade delat med de som hade läst boken delade man nu helt plötsligt med halva Sveriges befolkning. Det är nämligen mycket fler som tittar på film än som läser böcker. Dessutom får filmer faktiskt mer reklam bland alla invånare än vad böcker får. Visst är det bra att fler får möjlighet till en bra historia, men jag tycker bara det är lite jobbigt att alla plötsligt pratar om det man en gång hade nästan för sig själv. Man tröttnar till slut på hypen och tjatet om det. Däremot säger jag inget om att man inte kan vara ett äkta fan bara för att man inte läst boken.

 

En annan sak jag känner börjar bli lite uttjatat är Hungerspelen, hata mig gärna. När jag läste den, typ 2009 eller något, hade inte många hört talas om den och den var inte alls hypad (märker ni förresten att jag hela tiden nämner att knappt någon gillade böckerna under den tiden jag gjorde det. Irriterande.). Den blev dock väldigt hypad i bokvärlden senare. Dock blev den inte särskilt hypad bland "vanliga" människor som inte läser, inte på samma sätt som Fifty Shades of Grey blivit. Det var först när filmen kom som den blev stor och nu är det ett himla tjat. Från början tyckte jag att Hungerspelen var en riktigt speciellt och nytänkande bok, men den har liksom bleknat lite. Visst älskar jag den fortfarande, men jag vet inte, jag är bara trött på att allt ska bli så överhypat och uttjatat, som låtarna på radio ungefär.

 

Problem 2 är ett problem jag vet att de flesta som läser böcker lider av, men jag har märkt på senare tid att det verkligen stör mig. I alla fall med böcker jag verkligen gillar. Det är det välkända faktumet att karaktärerna och omgivningarna aldrig ser ut som man tänkt sig i filmen. Detta har jag börjat störa mig på otroligt mycket under den senaste tiden. Ta City of Bones och Beautiful Creatures som exempel. Båda är böcker som jag verkligen älskar, men där många karaktärer tyvärr inte ser ut som jag tänkt mig. Grejen är också den att man till slut blir så hjärntvättad av den som spelar personen i filmen att man inte längre kommer ihåg sin egna bild av karaktären. Det tycker jag är så trist att jag tvekat på om jag verkligen ska se City of Bones. Jag vill liksom inte att det ska bli som med Twilight ännu en gång.

 

Det finns ju självklart också fördelar med det här. En av dem är att personer som inte tycker om att läsa kan få se filmer baserade på otroligt bra böcker. En annan sak är att om man själv inte orkar läsa boken kan man alltid se filmen, Sagan om Ringen är väl ett bra exempel där. Ibland kan filmerna till och med bli bättre än böckerna. Problemet tycker jag ligger i när man själv älskar boken så vansinnigt mycket som man gör med vissa böcker. Då känns det bara jobbigt när alla börjar tjata om böckerna, när personerna som får rollerna i filmen inte alls ser ut som man tänkt sig m.m.

 

  

 

När jag tänker på ordet lättsam och på böcker... Så är nog serien En prinsessas dagbok (egentligen The Princess Diaries) av Meg Cabot något av det bästa tipset jag kan komma med. Väldigt fnittrigt och roligt skrivet med en underbar huvudkaraktär, Mia, och en massa  vardagsproblem som kommer med att Mia plötsligt får reda på att hon är prinsessa i ett land far far away. Mia är ju typ skolans tönt. Ja, det säger väl sig självt varför alla ni där ute borde läsa serien? Kärlek, vänskap, svek, pinsamheter- En prinsessas dagbok.

 

 

 

/Anna(: