Den här boken har så mycket potential att bli något fantastiskt, och när jag öppnade boken var det också med den inställningen. Jag hade läst tusen hyllningar på den här boken och jag kände på mig att det här skulle bli något bra.Till en början stämde det också, men cirka 100 sidor in gick det bara nedför. Okej, inte bara nedför. Se det mer som en berg- och dalbana. 

 

Först och främst skulle jag vilja klaga på baksidetexten. Den hintar inte det minsta om att det faktiskt sker perspektivbyten genom hela boken. Det var ett av de största problemen jag hade medan jag läste. Cassies röst älskade jag. Hon var sarkastisk och det var intressant att läsa om det hon hade gått igenom och hur hon handskades med det. Efter ca 100 sidor bytte det perspektiv och jag tappade direkt intresset. Visst blev det ganska intressant när man kom tillbaka till Cassie igen, men jag hade föredragit att bara ha Cassies perspektiv.

 

Ett annat problem jag hade med den här boken var riktningen den tog. Jag hade tänkt mig en överlevnadsbok och lite fler attacker, istället fick jag någon bok där de förberedde sig för krig. Det intresserade mig inte över hvuud taget och jag kunde inte vara mer ointresserad än när de var på det där lägret. 

 

Cliffhangers och plottwists var något annat jag saknade i den här boken. När jag läste baksidan fick jag känslan av att den här boken skulle ha ungefär lika mycket plottwists som "The Knife of Never Letting Go" ("Tystnaden i bruset" på svenska). Istället hade den INGA plotwists. Det kändes som att författaren kanske försökte få till plottwists men i så fall misslyckades BRUTALT. Inte en enda gång blev jag förvånad över det som hände eftersom jag redan hade räknat ut allt ungefär 100 sidor tidigare.

 

Sedan har vi någon slags instalove som jag över huvud taget inte förstår mig på. Varför skulle den ens behöva finnas i boken. Jag undrar hela tiden om Cassie verkligen tycker om den här personen eller om hon bara låtsas för att få hjälp, så lite känns det som att hon bryr sig. Och någon som bryr sig ännu mindre, om det nu är möjligt, är jag. Jag brydde mig inte för fem öre vad som hände med hennes pojkvän (eller vad han nu var).

 

Det som drog mig till den här boken från allra första början var konceptet och handlingen. Den verkade så himla intressant! Och det var den faktiskt, till en början. Det var jätteläskigt och samtidigt superintressant att läsa om de olika vågorna eftersom de var så smarta och faktiskt skulle kunna hända på riktigt. Tummen upp för det. Sedan tappade jag ju tyvärr intresset eftersom boken inte alls utvecklades åt det håll jag från början hade hoppats på. I början tyckte jag att handlingen var väldigt unik, men nu vet jag inte riktigt. Den påminner en aning om "The Host" ("Genom dina ögon" på svenska) och även om ett avsnitt i Doctor Who och det gjorde mig lite besviken. Jag är dessutom inte så bevandrad i dystopivärlden (eller om det är här postapokalyptisk bok) så kanske är den inte alls så värst unik trots allt, det kanske bara är jag som inte läst så mycket sådant.

 

Som ni märker blev jag VÄLDIGT besviken på den här boken. Själva konceptet, skrivstilen och Cassie tycker jag dock om väldigt mycket och om den här boken hade varit uppbyggt på ett annat sätt hade jag nog kunnat älska den, men nu blev det tyvärr inte så. Jag hade så gärna velat älska den här boken med tanke på hur cool den hade kunnat bli, men det gjorde jag inte och jag är inte alls särskilt sugen på att läsa fortsättningen.

 

Bästa med boken: Konceptet och Cassie. 

Sämsta med boken: Att fokuset inte låg på det jag hade hoppats och trott på. 

 

/Anna(: