The Summoning
Titel: The Summoning
Författare: Kelley Armstrong
Sidantal: 390
Betyg: 5/10
Originalspråk: Engelska
Serie: The Darkest Powers (del 1)
Chloe börjar en dag se personer som ingen annan kan se och blir därför skickad till ett hem för ungdomar med problem som liknar hennes. Hon diagnostiseras med sjukdomen schizofreni, men hon börjar snart undra om det verkligen är sant. Tillsammans med sina vänner gör hon en del undersökningar och kommer fram till att ingen av dem nog egentligen är sjuka, de besitter istället särskilda övernaturliga krafter och Chloe kan se spöken.
När jag plockade upp den här boken hade jag haft den oläst på min hylla i ungefär två och ett halvt år. Jag köpte den för att jag tyckte att den verkade intressant, men också för att jag tyckte att omslaget var snyggt. Om jag hade läst den när jag köpte den hade det säkert slutat med att jag tyckte om den, men nu märkte jag att jag hade vuxit ifrån den. Jag gillar inte paranormal romance särskilt mycket längre och det känns som att inte en enda bok i den här genren skiljer sig särskilt mycket från alla de andra. Det gjorde inte heller den här.
Till en början tyckte jag att den här boken var helt okej och väldigt lättläst. Jag bara flög igenom första halvan av boken. Det var inget nytt mästerverk, men jag led inte av att läsa den heller. Sedan gick det utför. När jag hade kommit igenom halva boken började jag helt enkelt tröttna. Inget hände ju och när något faktiskt väl hände orkade jag bara inte bry mig. Det kändes som att boken saknade mening. Boken handlade dessutom inte om något och jag undrade många gånger vad som egentligen var meningen med boken. Vad skulle hända? Visst handlade det om att hitta Chloes sanna identitet, men vi som läsare visste ju redan från början att hon inte var schizofren utan faktiskt såg spöken på riktigt. Alltså var ungefär hela handlingen förstörd eftersom det var det enda den handlade om.
Chloe var en ganska trist karaktär och jag kommer knappt ihåg henne nu en månad senare. Jag har för mig att hon kanske skulle föreställa att vara tuff och sarkastisk, men ärligt talat kommer jag inte riktigt ihåg. Derek var däremot rätt intressant, trots att jag aldrig riktigt fick något grepp om honom. Han var inte den här typiska snygga killen och det var kul, men samtidigt hade jag svårt att greppa om det var meningen att han ens skulle vara involverad med Chloe på ett kärleksaktigt sätt. För jag fick mer sådana vibbar från Dereks bror och i så fall är det som vanligt inget speciellt att Derek kanske inte är den snygga.
Men ja, slutet på den här boken tyckte jag tyvärr inte heller om. Jag hade hört att den skulle bli spännande i slutet, men det tyckte jag inte att den blev. Jag läste mest de sista 80 sidorna bara för att få det överstökat och jag brydde mig inte nämnvärt om vad som hände. Vid den tidpunkten hade jag redan bestämt mig för att inte läsa resten av serien så jag orkade bara inte fokusera ordentligt.
Om ni fortfarande tycker om paranormal romance tror jag att ni skulle kunna tycka om den här boken. Resten av serien kanske dessutom är bättre eftersom karaktärerna och handlingen troligtvis (och förhoppningsvis) utvecklas mer då. Dock tycker jag att man ska kunna kräva att första boken också ska ha någon handling och inte bara vara introduktion. Om ni vill läsa någon bok om ungdomar som bor ihop och som har olika övernaturliga krafter så tipsar jag nog hellre om "Born at Midnight" av C.C. Hunter istället.
Bästa med boken: Den var ändå rätt så lättläst och konceptet hade kunnat bli unikt.
Sämsta med boken: Den var en typisk paranormal romance och den hade ingen direkt handling.
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Frida
Jag läste den där för troligen tre år sen och älskade den då! Men jag håller med dig, jag är också nu för tiden trött på den genren och skulle nog inte gillat den lika starkt om jag öppna boken idag :)
Trackback
