Me and Earl and the Dying Girl
Titel: Me and Earl and the Dying Girl
Författare: Jesse Andrews
Sidantal: 295
Betyg: 7/10
Originalspråk: Engelska
Serie: Nej
Greg klarar sig igenom High School genom att se till att inte ha några vänner alls. Han umgås inte med någon, men han är heller inte ovän med någon. Den enda vän han egentligen har är Earl, men han ser honom mer som en kollega. Tillsammans gör de filmer. Filmer som de vet är rätt dåliga. En dag får Greg dock veta att en av hans barndomsvänner är döende i leukemi. Han bryr sig egentligen inte, men hans mamma tvingar honom att umgås med Rachel, för att visa att han finns där för henne.
Eftersom den här boken alltid marknadsförs som otroligt rolig, så plockade jag upp den med förväntningen att jag antingen skulle älska eller hata den. Böcker vars fokus är att vara roliga är ofta lite svåra. Om man har samma humor som författaren brukar boken ofta vara väldigt bra, men har man inte det så är risken väldigt stor att boken faller platt. I det här fallet blev det faktiskt varken eller, så jag förstår inte varför jag skrev en så lång introduktion som sedan inte ens stämmer...
Jag tyckte att den var rolig ibland, men inte alls så rolig som jag hade förväntat mig. Jag ser var humorn är, men jag tyckte inte alltid att det som skulle vara roligt var superroligt. Det här kanske helt enkelt inte riktigt var min humor. Samtidigt så älskar jag sarkasm och ironi väldigt mycket, så om världen hade varit logisk borde jag ha tyckt om den.
Greg som karaktär tycker jag är väldigt intressant och, som Raeleen från padfootandprongs07 nämner i sin recension, så tycker jag att han känns som en väldigt ärlig och verklig karaktär. Greg vågar erkänna att han egentligen inte bryr sig om Rachel eller att hon är sjuk. Det låter grymt hjärtlöst när han säger det, men jag får också känslan av att han kanske säger för att han egentligen bryr sig, men inte riktigt vet hur han ska handskas med det. Greg är ingen älskvärd karaktär, och därför älskar jag honom. Många stör sig på att han alltid är så elak, men jag tycker om det. Han är otroligt awkward, socialt inkompetent, och beter sig hela tiden fel och säger helt fel saker, men jag älskar ändå att han gör det eftersom det gör honom speciell och rolig. Att han sedan kan klanka ner på sig själv på grund av det här gör det ännu bättre! Han känns realistisk.
Även om jag kanske inte älskade den här boken, så tyckte jag fortfarande att den var bra och jag uppskattar den. Det känns som en frisk fläkt inom YA, och jag älskar att den inte är så sockersöt som så mycket annan YA. Den här känns mycket mer ärlig och verklighetstrogen, och den förskönar ingenting.
Trots att den här boken är väldigt annorlunda, så fastnade den tyvärr inte i mitt minne. Jag tänkte inte på den i dagar efteråt, och det är där den här boken misslyckas. Jag älskar konceptet och jag tycker att Greg är en otroligt intressant karaktär, men den berör mig tyvärr inte. Det är ingen dålig bok, men det var något med den som gjorde att den varken fastnade i mitt minne eller hjärta.
Bästa med boken: Greg och hur ärlig den här boken känns
Sämsta med boken: Tyvärr berörde den mig inte
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Beate
Greg verkar ju sjukt bra, jag älskar sådana där karaktärer, men jag vet inte om det är anledning nog att köpa och läsa en hel bok... ''/
SV: Men om du ångrar att ha läst Fifty Shades vill ju inte jag slösa bort tiden också xD Jag tror att jag redan vet vad som finns där i. Den boken har fått tillräckligt med uppmärksamhet...
Svar:
bookshelf
Postat av: Beate
SV på SV: Det värmer i hjärtat att du hade kunnat tänka dig att låna ut en bok till mig! Jag förstår vilket förtroende det är, särskilt efter det du sa i Taylor Swift-taggen :D
Hm... Kanske att jag ändrar mig och att jag plockar upp den. Någon gång sådär om sju år då alla andra har glömt bort att den existerar :P
Svar:
bookshelf
Trackback
