Titel: Trollkarlen från Oz

Författare: L. Frank Baum

Sidantal: ljudboken ca 4.5 timmar

Betyg: 8/10

Originalspråk: Engelska

Originaltitel: The Wonderful Wizard of Oz

Serie: Ja ( Oz #1)

 

 

I veckan fick jag migrän, och när jag har migrän kan jag tyvärr inte läsa. Efter ett tag blir det sjukt tråkigt att bara se på TV, så jag bestämde mig för att låna en ljudbok. Mitt bibliotek hade inte världens största utbud av streamade ljudböcker, så jag bestämde mig till slut för att låna "Trollkarlen från Oz", eftersom den historian nyligen var med i ett avsnitt av Supernatural. Redan från första början kände jag på mig att jag skulle tycka om den, och jag hade inte fel. 

 

Den här boken var otroligt mysig att lyssna på som ljudbok, och jag tror att ljudboksformatet verkligen höjde handlingen. Hade jag läst den som en vanlig bok tror jag att jag kanske hade blivit lite uttråkad, men när jag lyssnade på den blev det som att någon berättade en saga för mig. 

 

Karaktärerna i den här boken fann jag till min förvåning väldigt älskvärda, och det gjorde ont i hjärtat varje gång någon råkade i knipa. Jag ville ju inte att Dorothy skulle förlora någon av sina färdkamrater! Jag tycker också att det är fint att de hela tiden hjälper varandra och bryr sig om varandra. Trots att lejonet hela tiden nämner att han vill gå till Smaragdstaden för att få mod så är det tydligt att han redan är väldigt modig, han vet bara inte om det. Alla karaktärer är också väldigt annorlunda mot alla andra som bor i Oz, och jag älskar att de får vara det. Det är ingen som försöker förändra på dem, utan alla bara accepterar varandra.

 

Under tiden som jag lyssnade på ljudboken såg jag också filmen från 1939, och den skiljer sig väldigt mycket från boken. Jag tyckte såklart att boken var bättre, eftersom man fick se mer av hur de hjälpte varandra igenom alla svårigheter, men också för att budskapen kom fram tydligare i boken.  Filmen är dock inte alls dålig, och jag rekommenderar er att se den (även om jag föreslår att ni läser boken först i så fall)! Dorothy är dessutom mer kick-ass och cool i boken än vad hon är i filmen. 

 

Handlingen blev dock hela tiden lite antiklimatisk, något som jag tyckte var lite roligt. Man tror hela boken igenom att när de anländer till Smaragdstaden så kommer det pampiga slutet komma, men det gör det inte. Sedan tror man ännu en gång att ett pampigt slut ska komma, men det gör det inte då heller. Det var lite konstigt, men jag tyckte också att det var intressant eftersom det var annorlunda. Man tror att allt ska sluta i en stor fight, men det gör det inte. Jag gillar det!

 

 

Bästa med boken: Vänskapen mellan karaktärerna, och hur fin och mysig boken var. 

Sämsta med boken: Kunde väl bli lite långsam ibland, men det störde mig inte nämnvärt. 

 

/Anna(: