Dash och Lilys utmaningsbok
Titel: Dash och Lilys utmaningsbok
Författare: David Levithan, Rachel Cohn
Sidantal: 305
Betyg: 6/10
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dash and Lily's Book of Dares
Serie: Nej
En tjej som älskar allt som har med julen att göra. En kille som hatar julen och all trängsel i butikerna. En röd anteckningsbok bland bokhyllorna inne på The Strand. Anteckningsboken är det som för killen och tjejen samman, och blir början på ett juläventyr i New York.
När jag läste de första sidorna i den här boken bubblade det av lycka i magen på mig. I flera veckor hade jag varit fast i en lässvacka som bara lät mig läsa korta böcker som kunde avslutas samma kväll som jag påbörjade dem. Början på den här boken var det perfekta botemedlet mot lässvackan. Jag fick en mysig miljö, ett otroligt exalterande koncept och två karaktärer som verkade vara varandras motsatser.
Så, om den var så perfekt, varför gav jag den bara en sexa? Låt oss jämföra det med första dagen i en ny skola. Du kommer till skolan, en aning nervös, men också exalterad, för tänk om idag är dagen då du kommer träffa dina framtida bästa vänner? Allt börjar bra, och redan när du kliver in i klassrummet blir du välkomnad av en grupp människor. De verkar trevliga och unika, och eftersom du inte känner någon annan ansluter du dig genast till dem. Redan nu ser du framför dig hur du kommer sitta och sticka tillsammans med dessa människor på ålderdomshemmet. Sedan, under lunchen, när ni äntligen har tid att diskutera livets viktiga frågor inser du att de här människorna egentligen inte har mycket att säga, och att din katt till och med drar roligare skämt. Du försöker hänga med i samtalet till en början, men mot slutet av dagen har du gett upp, och på vägen hem känner du dig besviken. De som skulle bli dina nya bästa vänner visade sig bara vara helt vanliga människor som pratade lite för mycket om ingenting.
Eller i korthet: det gick utför.
Till en början verkade det som att Dash och Lily skulle vara varandras motsatser (på grund av att en älskade julen och den andra hatade den), men efter ett tag tyckte jag att Lily gnällde minst lika mycket som Dash, och jag fick nästan aldrig känslan av att hon ÄLSKADE julen, som hon hela tiden sa att hon gjode. Hon bara gnällde om allt som var så fruktansvärt miserabelt i hennes liv. Dessutom var Dash och Lilys familjesituationer så lika varandra att jag hade stora svårigheter att hålla isär dem. Dash var väl en aning intressant ibland, men Lily drogs jag verkligen inte till. Hon kändes som en dålig kopia av Dash.
Språket i boken tyckte jag tyvärr inte heller om. Som med allt annat i den här boken så älskade jag det till en början, för att sedan tröttna kort därefter. Anledningen till att jag tyckte om det så mycket i början var för att jag tyckte att det speglade Dash väldigt väl. Han älskade ord, och det syntes i hans ordval och sätt att skriva. Men det blev babbligt och trögläst till slut. Och precis som i de andra böcker jag har läst av Levithan så älskar jag helt enkelt inte hans språk. Jag tycker att det känns som att han försöker för mycket ibland (ungefär som jag med min fruktansvärda lilla historia där uppe).
Över lag var det här absolut ingen dålig bok, men det var heller inget magiskt med den. Den var superintressant och mysig till en början, men sedan utvecklades inte konceptet så värst mycket mer, och det gjorde att det blev tråkigt. Karaktärerna verkade vara väldigt unika först, men ju längre in jag kom desto svårare fick jag att hålla isär dem. Som sagt, absolut ingen dålig bok, men eftersom början lovade så mycket kunde jag inte låta bli att besviken.
Bästa med boken: Den mysiga stämningen och konceptet.
Sämsta med boken: Älskade inte språket, karaktärerna inte så intressanta som jag först trodde, och allt gick bara utför efter ett tag.
/Anna(:
Kommentarer
Postat av: Beate
Mycket bra recension! Älskar skol-liknelsen :D Jag tyckte inte heller att den här boken var särskilt omvälvande, bara sådär lagomt småsöt :)
Postat av: Amanda
Din skolliknelse (bortsett från att den tog någon vecka och inte en lunch) speglar verkligen hur det var att börja gymnasiet för mig... väldigt träffande!
Sen minns jag inte vad jag tyckte om just den här, men jag tycker att Levithans böcker balanserar mellan älskar't och medelmåttigt, vissa är hur bra som helst och andra bara "okej". Det är lite jobbigt för man vet aldrig vad man ska förvänta sig :)
Postat av: Nea
Hahah det där med att ragga ålderdomskompisar ska jag också börja göra, gäller ju att börja i tid! Jättebra recension, tråkigt att du inte var så förtjust i boken bara. Jag älskar den, men förstår det du säger om Lily, har hört flera om tycker samma sak. Jag tror jag gillar henne för att jag känner igen mig sjuk mycket i henne bara :)
Trackback
