Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Titel: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban

Författare: J.K. Rowling

Sidantal: 317

Betyg: 6/10

Originalspråk: Engelska

Serie: Ja (Harry Potter #3)

 

Jag antar att all beskrivning av den här boken är överflödig.

 

Jag känner mig som en mugglare, som inte ser magin i de här böckerna. Med risk för att uteslutas ur bokbloggarsfären, och i värsta fall bli avrättad av någon självutnämnd bödel, ska jag nu skriva den här recensionen. Den kommer inte att vara lika positiv som alla andra recensioner om Harry Potter-serien. Om du känner att ditt blod redan börjar koka, så ber jag dig att sluta läsa nu i förhoppningen att vi då kommer att undkomma både ett mord och ett långt fängelsestraff. 

 

För att vara helt ärlig så hade jag fruktansvärt svårt att komma in i den här boken, och medan jag läste den hamnade jag faktiskt i en liten lässvacka. Jag var tvungen att tvinga mig själv att plocka upp den för att den överhuvudtaget skulle bli utläst. Kom också ihåg att jag läste den här under en veckas lång Läs-A-Lot, och ändå bara kom 140 sidor. Jag tror dock att det kan ha lite att göra med att jag i stort sett visste hela handlingen redan innan jag började läsa, så det var inte så mycket som var spännande. 

 

Språket tycker jag inte heller är särskilt speciellt, och som ni märkte så lyckades det aldrig hålla kvar mig i boken. Jag är dock väldigt glad för att jag läste den på originalspråk, för Rowling använder en hel del väldigt typiska brittiska ord som skapade en speciell stämning, och den stämningen hade nog gått förlorad om jag hade läst boken på amerikansk engelska eller på svenska. 

 

Något som däremot är riktigt bra är självklart världen. Den här världen innehåller så himla mycket påhittiga och roliga saker, och jag är helt förbluffad över att Rowling till och med lyckas göra Quidditch så intressant att läsa om. Jag är vanligtvis ingen älskare av sport, men det var faktiskt spännande att läsa de scenerna. Rowling har verkligen lyckats skapa en värld som känns så himla verklig och tredimensionell, och det är garanterat inte lätt. 

 

Karaktärerna pendlar jag mellan att tycka om och att inte bry mig om alls. Karaktärer som jag tycker om är Neville, Hagrid, Hermione och Dumbledore, men de andra kände jag inte särskilt mycket för överhuvudtaget, och jag brydde mig sällan om vad som hände med dem.

 

Hela boken igenom undrade jag vad som egentligen är fel med mig. Det är en grej att inte tycka om tex Twilight och Divergent, men att inte tycka om Harry Potter är ju nästan en synd, och man tror knappt att det är möjligt att någon inte blir helt förtrollad av HARRY POTTER!

 

Jag funderar fortfarande på om jag ska ge fjärde boken en chans också, eftersom jag inte känner till handlingen lika väl i den som i de tre första böckerna. Jag vill verkligen älska den här serien lika mycket som alla andra gör, men det är något inom mig som inte låter mig göra det. Jag önskar att jag kunde förklara vad det är som jag inte tycker om, men jag vet ärligt talat inte. När jag läser blir jag bara inte särskilt berörd. Som sagt, jag vill ge fjärde boken en chans, men är inte säker på om det kommer att bli av med tanke på min prokrastineringsvanor.

 

/Anna(:

 

Nej, nej, prokrastinera inte bort fjärde boken, om du inte provar så får du ju aldrig veta om du kanske kunde bli sådär lycklig av Harry Potter som vi andra blir. Och jag blir ju inte ilsk för att du inte gillar HP, tycker mer synd om dig för det du går miste om :] Hoppas det går bättre framöver för dig!

Jag hade ju också svårt att komma igenom trean så du är inte ensam... ''/ Och för mig är HP mycket mer än böckerna, det är liksom hela grejen som är underbar och det kan du fortfarande uppskatta även om du inte blir förälskad i böckerna :) Men Anna! Jag har en idé! Jag vill också läsa Goblet of Fire, ska vi göra någon slags read-a-along? :D Det känns kanske lättare om vi är två? :)

Svar: Jag såg The DUFF, tyckte den var riktigt bra så jag var tvungen att beställa boken också :) Förstår att de ska skilja sig en den men hoppas jag ska gilla boken lika mycket :)

Du måste ge fyran en chans! Måste! Det är svårt att välja en favorit bland böckerna, men fyran är en av de som jag tycker mest om. Trekampen, de andra skolorna, att det blir mer allvarligt osv. Och det finns så himla mycket bra och roligt som inte är med i filmen också. Verkligen jättemycket. Blir förvånad varje gång jag läser om över hur mycket fantastiskt som inte togs med i filmen. Vill typ teleportera mina Stephen Fry-ljudböcker till dig så att du kan lyssna på dem istället, för tror att du skulle tycka mer om böckerna då. Det blir liksom en helt annan upplevelse när en får det uppläst och han är så bra. Lyssnar faktiskt om böckerna just nu när jag cyklar till universitetet och får många konstiga blickar av passerande bilar, gående och cyklister eftersom jag antingen skrattar så jag får ont i magen, har världens största och fånigaste leende eller gråter så att jag knappt kan hålla mig kvar på cykeln. Haha. ^^