Innan jag påbörjade den här boken läste jag om första delen för att fräscha upp minnet, och jag håller fast vid min åsikt att det seriealbumet är bland det bästa och smartaste gjorda som jag någonsin har läst. Jag tror dessutom att jag till och med tyckte om det mer vid omläsningen. Därför blev mina förhoppningar för andra boken såklart ännu högre, och det slutade tyvärr med att den inte lyckades leva upp till varken första boken eller mina förväntningar. Tolka mig rätt, det var fortfarande ett fantastiskt seriealbum, men inte alls i samma klass som den första volymen. 

 

En av de saker som jag älskade så mycket med första volymen var karaktärerna. Jag älskade barnen i familjen Locke - och att se hur de tacklade alla problem man stöter på under uppväxten - och i den här andra volymen tyckte jag att fokus låg alldeles för lite på dem och mer på karaktärer som jag inte tycker är lika intressanta. 

 

Om vi nu ska fortsätta den här jämförelsen med den första boken så tycker jag inte heller om den nya "fienden" lika mycket. I första volymen hade vi en människa som inte hade några som helst hämningar, och det tyckte jag var mer intressant och skrämmande än den här nya, lite halvt övernaturliga, fienden. 

 

Den här volymen innehöll en hel del tillbakablickar och avslöjande av det förflutna, och överlag kändes det väldigt mycket som en uppbyggnadsvolym inför resten av serien. Får man inte rätt ofta den känslan när det gäller andra boken i en serie?

 

Tecknarstilen i sig är jag fortfarande lika förälskad i, men samtidigt saknade jag alla smarta övergångar som fanns i den första. Det fanns några sådana även här, men inte alls lika många. Jag är ledsnare över det än vad som troligtvis är rimligt.

  

 

/DementorAnna